miniatyr|Jesu födelse. Julberättelsen från Nya testamentet är det centrala temat i dikten. "For the Time Being: A Christmas Oratorio" är en långdikt skriven 1941–1942 av W. H. Auden, och utgiven första gången 1944. Den gavs då ut tillsammans med dikten "The Sea and the Mirror", i en diktsamling som också bar namnet For the Time Being.
Dikten är en serie dramatiska monologer i nio delar, som återges av olika berättare, körer och persongalleriet i den bibliska julberättelsen. Alla figurer talar ett modernt språk, och händelserna i berättelsen beskrivs som om de utspelade sig i samtiden. Auden skrev dikten för att tonsättas av Benjamin Britten, men i slutändan visade den sig vara alldeles för lång för detta syfte. Britten tonsatte därför bara två fragment, däribland delen "Shepherd's Carol", som Auden aldrig inkluderade i den slutgiltiga diktsamlingen. Långdikten har senare tonsatts i sin helhet.
Mycket av diskussionen kring dikten har kretsat kring dess förhållande till religion, och hur man ska tyda den religiösa filosofi som formuleras i texten. Det har föreslagits att dikten har influenser från tänkare som Søren Kierkegaard, Paul Tillich, Reinhold Niebuhr och Charles Norris Cochrane. Vissa kritiker menar att dikten utgör en viktig del av Audens livsverk, som en övergång från en mer romantiskt lagd Auden till en mer religiöst intresserad, medan andra snarare har sett det som en fortsättning på den romantiska ådran men med tydligare religiösa inslag.
Dikten är tillägnad minnet av Audens mor, Constance Rosalie Bicknell Auden, som dog sommaren 1941. Den har nått en relativt begränsad läsekrets och det kritiska mottagandet har varit varierande. Av vissa har dikten setts som ojämn, men bland annat Stephen Spender och recensenterna i The New Yorker hyllade dikten, och de delar som har ansetts vara bäst har bland annat jämförts med Johann Sebastian Bachs koralsånger och Alexander Pope.
Bakgrund W.H. Auden beskrivs ofta som en av de största 1900-talspoeterna.Auden & Jacobs, omslag. For the Time Being utgör en viktig del av hans verk, eftersom det skrevs i en tid i poetens liv med stora förändringar. På många vis utgör den därför en brygga mellan Audens olika stilar.
Biografisk kontext Dikten är tillägnad minnet av Audens mor, Constance Rosalie Bicknell Auden, som dog i augusti 1941. När dikten påbörjades hade Auden nyligen, utöver att hans moder dött, flyttat till USA. Den man som Auden i USA hade förälskat sig i, Chester Kallman, hade dessutom visat sig vara otrogen. Dessa två händelser föranledde en religiös omvändelse, varpå Auden hängav sig åt noggranna och djupa religiösa reflektioner.Frothingham, s. 466. En religiös övertygelse han erhöll var att alla de övriga ämnen han intresserat sig för – konst, kärlek, politik, psykologi, bland annat – hade förändrats i grunden av en händelse, Guds inkarnation som människa, en så radikalt omvälvande händelse att den behövde, menade Auden, skildras på nytt.Auden & Jacobs, XIII.
Alan Jacobs menar att det finns tre komponenter som särskilt påverkat diktens tillkomst: den ovan skildrade religiösa omvändelsen, den politiska kontexten (den allmänna kris som föranlett andra världskriget) och en personlig kris, det vill säga, Kallmans otrohet. Tidigt i tillkomstprocessen blev det tydligt för Auden att oratoriet var en passande form för att foga samman dessa tre komponenter, och att berättelsen om Jesu födelse, framförallt så som det skildrats i Lukasevangeliet, var lämpligt som källtext: slutligen såg han sin vän Benjamin Britten som en lämplig kompositör.Auden & Jacobs, s. XVIII–XIX. Auden ansökte om finansiering från Guggenheimstiftelsen för att skriva långdikten, som han uttryckte det, en "långdikt i flera delar om julen, som ska passa som grund för en text till ett storskaligt musikaloratorium."Auden & Jacobs, s. XII: "a long poem in several parts about Christmas, suitable for becoming the basis of a text for a large-scale musical oratorio." Dikten visade sig dock i slutändan vara alldeles för lång och komplex för att kunna tonsättas.
Utgivning For the Time Being gavs slutligen ut 1944. Volymen innehöll då förutom långdikten med samma namn även långdikten "The Sea and the Mirror". Titeldikten påbörjades sent år 1941, och avslutades i juli 1942, medan "The Sea and the Mirror" skrevs mellan oktober 1942 och februari 1944. I boken som de två dikterna publicerades i placerades "The Sea and the Mirror" först och "For the Time Being" därefter, eftersom Auden menade att det var mer logiskt att "The Sea and the Mirrors" sekulära utforskning av konst vore ett rimligt preludium till mer uppenbart religiösa "For the Time Being" med sin skildring av inkarnationen.Kirsch, s. 39.
I samtal med Alan Ansen konstaterade Auden att:
Genre och struktur Ett oratorium definieras av Jo-Anne Cappeluti som ett långt koralverk med religiöst tema, bestående av körer, solosång och recitativ. Eftersom Audens oratorium inte är tonsatt är det dock bara ett oratorium till namnet,Cappeluti, ss. 208–209. även om det rent strukturellt följer ett oratoriums struktur. Till sin struktur påminner även dikten om mysteriespel, pjäser som framfördes i städer av amatörgrupper, och där den bibliska historien återgavs i en sekulär kontext för att göra den religiösa historien förståelig för vanliga människor. Dessa pjäser har förmodligen sin bakgrund i Corpus Christi.Kirsch, s. 40.
Edward Callan definierar dikten som en filosofisk dikt, snarare än en kristen, och menar att Auden använder sig av tre tekniker för att skildra de filosofiska temana. Den första tekniken är det "före och efter inkarnationen"-arrangemang som strukturerar dikten tidsmässigt, den andra att de olika motiven som förekommer om sökande i en religiös och bokstavlig mening har inkarnationen som mål och den tredje att diktens symboliska struktur kretsar kring inkarnationen som "the garden of Being", 'varandets trädgård'.Callan, s. 213. Han menar vidare att oratoriets struktur utgör en geometrisk analogi till inkarnationen, sedd samtidigt som historiens och varje individs mest centrala händelse.Callan, s. 218. Miriam Starkman menar dock att det är ett oerhört svårdefinierat verk, och även om det finns en allmän struktur som kan sägas uppfylla de kriterier som ett oratorium kräver är det sällan uttalat eller styrande, som det är i bland annat Den gudomliga komedin, Det förlorade paradiset eller Fyra kvartetter, och att detta bidrar till att göra verket svårdefinierat.Starkman, ss. 277–279.
Ramverket påminner till viss del om Audens långdikt "New Year's Letter" från 1940. I början av dikten är språket och innehållet spretigt, och rösterna är varken harmoniserade eller intensiva. Figurerna som framträder är sekulära. Ju längre dikten fortskrider, desto mer ersätts dock figurerna av bibliska motsvarigheter, och språket och rösterna harmoniseras i takt med att de religiösa figurerna förenas vid krubban. Lucy McDiarmid kallar detta förenande för en processionsliknande julkrubba (pageant-like crêche). Efter att de har förenats i den femte delen börjar de bibliska figurerna återigen att försvinna, och de sekulära återvänder.McDiarmid, s. 88.
Totalt består dikten av nio delar, som alla i sin tur består av flera delar med olika berättare och figurer (utöver respektive huvudberättare även bland annat körer och julberättelsens figurer). Delarna är som följer (ej officiella svenska översättningar): Advent Bebådelsen (The Annunciation) Josefs frestelse (The Temptation of Saint Joseph) Kallelsen (The Summons) Herdarnas syn (The Vision of the Shepherds) Vid krubban (At the Manger) Simeons betraktelse (The Meditation of Simeon) De oskyldigas massaker (The Massacre of the Innocents) Flykten till Egypten (The Flight into Egypt)
Diktens innehåll Varje del av "For the Time Being" består av olika berättarröster och figurer. Dikten i sin helhet studerar inkarnationens betydelse och relevans för människan och historien. Dikten grundar sig på de bibliska berättelserna om Jesu födelse. Auden reflekterar över en fråga som ofta återkommer i hans poesi, nämligen hur man kan ge en så partikulär historisk händelse som Jesu födelse en universell betydelse.Driver, s. 3.
Den ordning genom vilken Auden skildrar de bibliska händelserna följer den bibliska ordningen och dess fokus, men Auden blandar i sin dikt in inslag även från en modern värld och kontext. Det finns dessutom delar av berättelsen som varken passar in i Bibeln eller samtiden, såsom exempelvis när Maria pratar till sitt spädbarn. Edward Callan menar att det är ett exempel på hur Auden ser det som viktigare att betona sina filosofiska teman än att vara trogen de bibliska skrifterna.Callan, s. 211. Alla röster uttrycker liknande känslor, som kretsar kring att något har hänt (det vill säga, Jesu födelse) som gör att inget längre är som förut. I berättelsens början ses detta som ondska och Guds vrede, men när Jesusbarnet kan beskådas blir känslorna som uttrycks mer positiva, innan barnet i berättelsen rycks ifrån dem igen.
I den första delen presenterar berättaren skräcken inför livet utanför Edens trädgård och med julen i vardande. I delarna som följer (2–4) genomlever figurerna vad McDiarmid kallar för en "ontologisk chock" (ontological shock). De bibliska figurerna introduceras, samtidigt som en övernaturlig budbärare (bland annat ärkeängeln Gabriel) tillkännager en annan verklighet. Detta leder till en sång i diktens mitt i den femte delen där alla figurer sjunger som om de vore i en ultimat, andlig sannings närvaro, innan de bibliska figurerna successivt försvinner ur handlingen igen.
Dikten såväl börjar som slutar in medias res. Däremellan gör sig alltfler disparata röster hörda, i tidsmässigt olika kontexter, innan berättelsen återigen i sista delen återgår till att skildras en lugn och rättfram berättare i poetens samtid. De motsättningar som Auden bygger upp under hela dikten når sin klimax i de två sista delarna av dikten som föregår den avslutande delen "Flykten till Egypten". I dessa två delar framställer Symeon och Herodes motsättningarna som absoluta motsägelser som kräver absoluta svar, i Symeons fall acceptans av Jesusbarnets betydelse och Herodes förnekelse av detsamma. Dikten avslutas dock öppet – inte med en upplösning, utan med en inbjudan att "följa, söka och älska" den som är "Vägen, Sanningen och Livet".Auden & Jacobs, s. XXXVI: "to follow, seek and love" […] "the Way, the Truth and the Life."
Advent Advent utgör diktens första del. Berättaren skildrar här den skräck ("Horror") som människan möter när den förbereder sig inför faktumet om den annalkande julen (med Jesu födelse), och därmed det som kommer att bli det stora brottet mellan den antika, hedniska kulturen och den kommande kristendomen. Auden skildrar det som ett brott med en cirkulär tidssyn och födseln av ett rumsligt tänkande. På så vis handlar den här delen om den kristna tidssynen.Driver, s. 4. Dessutom skildrar delen metafysiska funderingar kring vad fördrivningen från paradiset innebär. Auden introducerar här ett tema som var återkommande i flera av hans diktsamlingar: spelet mellan en arkadisk längtan tillbaka till det paradisiska förflutna (det vill säga, den som drömmer om att få komma tillbaka till Edens trädgård) och en utopisk längtan efter det himmelska Jerusalem. I den här delen tar det sig till uttryck som funderingar över vad livet utanför paradiset har för bäring på människans situation.