Taiyangshou eller Chi Ursae Majoris (χ Ursae Majoris, förkortat Chi Uma, χ UMa) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Stora Björnen. Den har en skenbar magnitud på +4,38 och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 17,8 mas beräknas den befinna sig på ca 184 ljusårs (56 parsek) avstånd från solen.
Nomenklatur Chi Ursae Majoris har det traditionella namnet Tai Yang Show, "solens härskare", från kinesisk astronomi. Namnet kan möjligen härstamma från ordet 太陽 守, Pinyin: Tàiyángshǒu, vilket betyder ”solens beskyddare”, eftersom stjärnan markerar sig själv och står ensam i asterismen "Solens vakt". Den har också traditionella namn med arabiskt ursprung: Alkafzah, Alkaphrah och El Koprah. År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde i juni 2017 namnet Taiyangshou för Chi Ursae Majoris, vilket nu ingår i listan över IAU-godkända stjärnnamn.
Egenskaper Chi Ursae Majoris är en röd till orange jättestjärna av spektralklass K0.5 IIIb. Den har en massa som är omkring 50 procent större än solens massa, en radie som är ca 21 gånger större än solens och utsänder ca 158 gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 400 K.
Chi Ursae Majoris är en eruptiv variabel av RS Canum Venaticorum-typ (RS) av magnitud +4,38 med variationer i en amplitud av 0,01.
Referenser
Noter van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357. Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667. Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373. Park, Sunkyung; et al. (2013), "Wilson-Bappu Effect: Extended to Surface Gravity", The Astronomical Journal, 146 (4): 73, arXiv:1307.0592, Bibcode:2013AJ....146...73P, doi:10.1088/0004-6256/146/4/73. Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466, Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88. Nordgren, Tyler E.; et al. (December 1999), "Stellar Angular Diameters of Late-Type Giants and Supergiants Measured with the Navy Prototype Optical Interferometer", The Astronomical Journal, 118 (6): 3032–3038, Bibcode:1999AJ....118.3032N, doi:10.1086/301114. Bakich, Michael E. (1995), The Cambridge Guide to the Constellations, Cambridge University Press, pp. 112, 116, "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017. Richard Hinckley Allen: Star Names — Their Lore and Meaning: Ursa Major "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Retrieved 22 May 2016.
Externa länkar http://stars.astro.illinois.edu/sow/alkaphrah.html
Kategori:Stjärnbilden Stora björnen Kategori:Bayerobjekt Kategori:Flamsteedobjekt Kategori:HR-objekt Kategori:Orangea jättar Kategori:RS Canum Venaticorum-variabler Kategori:HD-objekt