Fnöskticka, Fomes fomentarius, är en svamp i den polyfyletiska gruppen tickor, i familjen Polyporaceae, som är parasit på försvagade lövträd, framförallt björk och bok.

Den första vetenskapliga beskrivningen av arten gjordes av Carl von Linné 1753 i verket Species plantarum, där den fick namnet Boletus fomentarius. Artnamnet fomentarius är latin för tände.

Bygdemål Namn Trakt Referens Knöske VärmlandErnst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 342 Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 Knöstje Närke

Beskrivning Fnösktickan är en vanligt förekommande ticka, med en hovformad fruktkropp, som är flerårig och kan bli mycket stor. Ibland växer den i flera våningar på sitt värdträd. Färgen på hatten varierar från ljusgrått till mörkgrått, nästan svart. Det förekommer också ljusbruna exemplar. Fnösktickan släpper sina sporer på våren. Fnösktickan förekommer på de flesta i Sverige förekommande lövträd. Tillsammans med sprängtickan är det den vanligaste svampen som angriper björk. ingen|miniatyr|Fnöskticka på björk.

Utbredning Fnösktickan är vanlig i stora delar av Europa och finns även i Asien och Nordamerika.

Fnöske

Fnösktickan har tidigare haft stor användning vid framställning av fnöske. Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.

Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning sjukvård  kläder  

även om det framför allt förknippas med uppgörande av eld. Från stenåldern och framåt hade fnösket stor betydelse för människans möjligheter att hålla sig varm i kallt klimat. Ett arkeologiskt bevis för detta utgör fyndet på 1990-talet av Ismannen. Ismannen levde omkring år 3 300 f. Kr. under den period som kallas kopparstenåldern. Han bar med sig en läderpung med några flintredskap, fnöske och svavelkis.

Fnöske framställdes i fabriksmässig skala under 1800-talet, framför allt i Mellaneuropa, fram till dess att tändstickan tog över. Fortfarande kan man stöta på klädesplagg gjorda av fnöske.

Även tickorna eldticka, klibbticka och platticka går bra att använda till fnöske. Dessutom kan fnöske erhållas genom att behandla ludd från blad av örten kungsljus, Verbascum thapsus.

miniatyr|höger|Rumänsk hatt gjord av fnöskticka.

Nyttoväxten Fnösktickan sågs fordom som en verklig nyttoväxt, som man gärna odlade, förutom att plocka i skogen. I Sverige planterades gärna lövträd nära gårdar och byar, framför allt oxel, som ger extra stora tickor. I Danmark planterades bok på fuktiga ställen, och när plantan vuxit i några år, böjdes toppen till marken och förankrades. På det viset sätt fick man bågar som växte sig grova, och behövde ingen stege när det blev dags att skörda.

Farmakologiska namn Förr salufördes fnöske även på apoteken under diverse latinska namn: Agaricus chiirurgorum A. falsus A.fomentarius A. quercinus A. quernus A. spurius Boletus chirurgorum B. fomentarius B. igniarius B. quercinus Fungus chirurgorum F. ignarius F. quercus F. quernus Querkus praeparatus

Etymologi Själva ordet fnöske anses vara onomatopoetiskt och syfta på ljudet när det brinner. Det härleds till isländska fnjóskr och urnordiska fnausk.

Se även Fnöske

Referenser

Tryckta källor

Externa länkar

Naturhistoriska riksmuseets svampbok Att göra upp eld med fnöske Vildmarksguiden Jan Gäddnäs visar hur han tillverkar fnöske från fnösktickan och sedan gör upp eld med eldstål, flinta och fnöske.

Kategori:Elddon Kategori:Svampar