S/S Sankt Erik är en isbrytare, numera ett museifartyg, i Stockholm. Den sjösattes 1914, som Sveriges första havsisbrytare, och togs i bruk året därpå. 1977 togs isbrytaren ur tjänst.
Historik
Bygge och drift Sankt Erik färdigställdes 1914–1915 på Finnboda varv i Stockholm, som Isbrytaren II för Stockholms stad; hon var då landets första havsisbrytare. Hon bröt is fram till 1977, framför allt i Stockholms skärgård, men också under hårda vintrar i Östersjön för Sjöfartsverket. Hon omdöptes till Sankt Erik efter en större renovering 1958, då hon också byggdes om från kol- till oljeeldning.
Senare år Sedan 1980 är Sankt Erik ett museifartyg som vårdas av Sjöhistoriska museet. Det ligger förtöjt vid Jagarpiren vid Galärvarvet utanför Vasamuseet, och tas i drift endast vid särskilda tillfällen. Sommartid är fartyget öppet för allmänheten och det hålls guidade visningar. Fartygets radiohytt används fortfarande flera gånger om året för olika typer av amatörradioverksamhet.8S0HRA - amatörradio
Fartyget Fartyget drivs av två ångmaskiner på 2.800 respektive 1.200 hästkrafter. Hon hade, då hon var i yrkesmässig drift, en besättning på 30 personer.
Fartygets stäv är vinklad för att kunna glida upp på isen så den krossas av fartygets tyngd. I fören finns en propeller som spolar vatten och krossad is längs skeppets sidor. Sankt Erik har även ett krängningssystem med vilket vatten kan pumpas mellan tankar i fartygssidorna så att isbrytaren vaggar sig fram genom isen.
Bilder
Källor Sankt Erik från Sjöhistoriska museet
Noter
Externa länkar
Bilder på Sankt Erik
Kategori:Svenska ångfartyg Kategori:K-märkta fartyg Kategori:Svenska isbrytare Kategori:Museifartyg i Sverige Kategori:Djurgården Kategori:Fartyg sjösatta 1915 Kategori:Fartyg byggda i Stockholm