Denna artikel visar hur den svenska Försvarsmaktens struktur och organisation såg ut 1989. Både i freds- och krigstid leddes det militära försvaret av sex militärområden. Militärområdena och dess struktur hittas i respektive artikel listad under militärområde. Organisationen hade fastställts genom försvarsbeslutet 1987, vilken året därpå, 1988, visade sig underfinansierad. Organisationen kom med det att revideras genom försvarsutredning 1988, där det fastslogs att en ny reducerad organisation skulle börja gälla den 1 juli 1992.

Försvarsstaben Försvarsstaben var överbefälhavarens ledningsorgan i fred, och ledde de tre försvarsgrenarna Arméstaben, Flygstaben, Marinstaben och Hemvärnet. Försvarsstaben ledde även militärområdena och ett antal skolor och samt logistikenheter.

Försvarsstaben (Fst), Stockholms garnison Arméstaben (AS), Stockholms garnison Flygstaben (FS), Stockholms garnison Marinstaben (MS), Stockholms garnison Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN), Bodens garnison Nedre Norrlands militärområde (Milo NN), Östersunds garnison Bergslagens militärområde (Milo B), Karlstads garnison Västra militärområdet (Milo V), Skövde garnison Södra militärområdet (Milo S), Kristianstads garnison Östra militärområdet (Milo Ö), Strängnäs garnison Underrättelse- och säkerhetsledningen (USL), Stockholms garnison Underrättelse- och säkerhetskontoret (USK), Stockholms garnison Totalförsvarets skyddsskola (SkyddS), Kungsängens garnison Försvarets FN-skola (FNS), Almnäs garnison, Södertälje Försvarshögskolan (FHS), Stockholms garnison Krigsskolan Karlberg (KS), Stockholms garnison

Militärområden

Det svenska militära försvaret var starkt decentraliserat, och bestod i freds- och krigstid av sex militärområden (dagligt kallade för Milo), vilka var det högsta ledningsorganet under försvarsstaben. Militärområdena var i sin tur uppdelade på Försvarsområden (dagligt kallade för Fo).

Militärområdena leddes av en Militärbefälhavare (MB), som hade det samlade ansvaret för den operativa ledningen av samtliga stridskrafter inom respektive militärområde. Utöver den territoriella och operativa ledningen av militärområdet, ledde militärbefälhavaren arméförbandens utbildning och biträdes av en ställföreträdande, som var krigsplacerad som fördelningschef. Militärbefälhavaren ledde befälhavarna för försvarsområdena, vilka benämndes som Försvarsområdesbefälhavare (Fobef). Försvarsområdesbefälhavaren ledde i sin tur det territoriella försvaret av försvarsområdet. Försvaret av försvarsområdet bestod av lokalförsvarsstyrkor, mixade av hemvärn, infanteri, ingenjör- och luftvärnsförband samt lätt artilleri. Till skillnad från Militärområdena förvaltades försvarsområdena i fredstid av ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet var i regel ett brigadproducerande regemente, som hade det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet.

På Gotland, i Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente, som satte upp en brigad, tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet.

Fo 14 – Kristianstads försvarsområde, leddes av Norra skånska regementet, men vilka delade mobiliseringsansvar med Skånska dragonregementet. Fo 42 – Gotlands försvarsområde var en del av Gotlands militärkommando, vars uppgift var att operativt leda försvaret av Gotland. Fo 32 – Göteborgs och Bohus försvarsområde leddes av Västkustens marinkommando, men där Bohusläns regemente (I 17) hade eget mobiliseringsansvar. Fo 63 – Bodens försvarsområde leddes av Bodens artilleriregemente (A 8), men där Norrbottens regemente (I 19) hade eget mobiliseringsansvar. Vidare var fredsorganisationen vid försvarsområdesstaben delvis krigsorganiserad. Fo 66 – Kiruna försvarsområde leddes av Lapplands jägarregemente, där försvarsområdesstaben i fred delvis var krigsorganiserad. Fo 67 – Kalix försvarsområde var ett självständig enhet, där försvarsområdesstaben i fred delvis var krigsorganiserad.

År 1989 var följande militärområden samt deras underställda försvarsområden organiserade.

Försvarsstaben, Stockholms garnison Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN), i Bodens garnison, täckte geografiskt Västerbottens län och Norrbottens län. Fo 61 – Västerbottens försvarsområde, i Umeå garnison, administrerades av Västerbottens regemente (I 20). Fo 63 – Bodens försvarsområde, i Bodens garnison, administrerades av Bodens artilleriregemente (A 8), täckte Bodens kommun, Älvsbyns kommun, Luleå kommun, Piteå kommun, Jokkmokks kommun, Arjeplogs kommun och Arvidsjaurs kommun. Fo 66 – Kiruna försvarsområde, i Kiruna, administrerades av Lapplands jägarregemente (I 22), täckte Kiruna kommun, Pajala kommun och Gällivare kommun. Fo 67 – Kalix försvarsområde, i Kalix, täckte Kalix kommun, Överkalix kommun, Övertorneå kommun och Haparanda kommun

Nedre Norrlands militärområde (Milo NN), i Östersunds garnison, täckte geografiskt Västernorrlands län, Jämtlands län och Gävleborgs län Fo 21 – Gävleborgs försvarsområde, i Gävle administrerades av Hälsinge regemente (I 14) Fo 22 – Jämtlands försvarsområde, i Östersunds garnison administrerades av Jämtlands fältjägarregemente (I 5) Fo 23 – Västernorrlands försvarsområde, i Sollefteå garnison administrerades av Västernorrlands regemente (I 21)

Bergslagens militärområde (Milo B), i Karlstads garnison täckte geografiskt Värmlands län, Örebro län och Kopparbergs län Fo 51 – Örebro försvarsområde, i Örebro garnison administrerades av Livregementets grenadjärer (I 3) Fo 52 – Värmlands försvarsområde, i Karlstads garnison administrerades av Värmlands regemente (I 2) Fo 53 – Kopparbergs försvarsområde, i Falu garnison administrerades av Dalregementet (I 13)

Östra militärområdet (Milo Ö), i Strängnäs garnison täckte geografiskt Östergötlands län, Södermanlands län, Stockholms län, Uppsala län och Västmanlands län Fo 41 – Östergötlands försvarsområde, i Linköpings garnison administrerades av Livgrenadjärregementet (I 4) Fo 42 – Gotlands försvarsområde, i Visby garnison, ingick i Gotlands militärkommando (MKG) Fo 43 – Södermanlands försvarsområde, i Strängnäs garnison, administrerades av Södermanlands regemente (P 10) Fo 44 – Stockholms försvarsområde, i Stockholms garnison administrerades av Svea livgarde (I 1) Fo 47/48 – Uppsala försvarsområde och Västmanlands försvarsområde, i Uppsala garnison administrerades av Upplands regemente (S 1)

Västra militärområdet (Milo V), i Skövde garnison täckte geografiskt Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län och Hallands län Fo 31 – Hallands försvarsområde, i Halmstads garnison administrerades av Hallands regemente (I 16) Fo 32 – Göteborgs och Bohus försvarsområde, i Göteborgs garnison administrerades av Västkustens marinkommando (MKV) Fo 34 – Älvsborgs försvarsområde, i Borås garnison administrerades av Älvsborgs regemente (I 15) Fo 35 – Skaraborgs försvarsområde, i Skövde garnison administrerades av Skaraborgs regemente (P 4)

Södra militärområdet (Milo S), i Kristianstads garnison täckte geografiskt Kristianstads län, Malmöhus län, Blekinge län, Kronobergs län, Jönköpings län och Kalmar län Fo 11 – Malmö försvarsområde, i Ystads garnison administrerades av Södra skånska regementet (P 7) Fo 14 – Kristianstads försvarsområde, i Kristianstads garnison administrerades av Norra skånska regementet (P 6) Fo 15 – Karlskrona försvarsområde, i Karlskrona garnison administrerades av Sydkustens örlogsbas (ÖrlB S) Fo 16/18 – Växjö försvarsområde och Kalmar försvarsområde, i Växjö garnison administrerades av Kronobergs regemente (I 11) Fo 17 – Jönköpings försvarsområde, i Eksjö garnison administrerades av Norra Smålands regemente (I 12)

Armén Under fredstid var endast en brigad bemannad och aktiv, Gotlandsbrigaden. Alla övriga brigader och dess komponenter var enbart planerade att aktiveras vid mobilisering. Personalen till brigaderna utbildades vid arméns regementen och skolor runt om i landet. Regementena och skolorna stod under Arméstabens befäl, i frågor som taktik, organisation, utrustning, personal och utbildning. Den direkta samordningen av utbildningen ansvarade respektive militärområdesbefälhavare, vilka var direkt underställda överbefälhavaren.

Armén 1989 Nedan anges de regementen, kårer och skolor som var aktiva 1989, och svarade för utbildade förband till krigsorganisationen.