miniatyr|Sampos försvar av Akseli Gallen-Kallela, 1896.

Finländsk konst är bildkonsten i Finland. Den har utvecklats under inflytande från väster, öster och söder. Under den svenska tiden bestod den främst av kyrkokonst och porträtt, ofta utförda av inkallade mästare, och en egen inhemsk bildkonst växte fram först från mitten av 1800-talet, sedan Finska Konstföreningen grundats 1846. Perioden kring sekelskiftet 1900, då nationalromantiken kulminerade i det autonoma Storfurstendömet Finland, kallas den finländska konstens guldålder, med konstnärer som Albert Edelfelt, Akseli Gallen-Kallela, Helene Schjerfbeck och Hugo Simberg. Under 1900-talet vände konsten blickarna utåt. Den abstrakta konsten slog igenom på 1950-talet, och samtidskonsten fick en egen arena när Kiasma öppnade 1998.

Förhistorisk konst miniatyr|Finländskt frimärke från 1964 som avbildar älghuvudet från Vittis. De äldsta spåren av mänsklig verksamhet i Finland har återfunnits i Varggrottan i Kristinestad. Fynden har daterats till en mellanistid för omkring 120 000–130 000 år sedan, men deras äkthet och datering har ifrågasatts. De första säkra spåren av bosättning i södra Finland är från omkring 8500 f.Kr., då jakt- och samlarsamhällen uppstod där efter inlandsisens reträtt. Större delen av dagens Finland låg då ännu under vatten. Den äldsta kända skulpturen är ett älghuvud av täljsten som daterats till omkring 5000 f.Kr. Fyndet gjordes 1904 i Vittis i Satakunta och förvaras i Nationalmuseum. Från stenåldern och den sena bronsåldern härstammar också ett nittiotal hällmålningar, utförda med röd färg på branta klippor vid sjöar och vattendrag. Motiven är älgar, människor, handflator och fiskar. Den största är Astuvansalmi i Kristina.

Medeltid och svensk tid miniatyr|Kalkmålningar i valven i Kalands kyrka, omkring 1470. Måleriet fick sin början med medeltidens kyrkobyggen, då västerifrån inkallade mästare utförde kalkmålningar i gråstenskyrkornas valv. Till de få målare som är kända vid namn hör , som signerade målningarna i Kalands kyrka omkring 1470. Därifrån härstammar också det förnämsta av de importerade altarskåpen, Meister Franckes altarskåp med Barbaralegenden. Efter reformationen upphörde den kyrkliga konsten för en tid, men från 1500-talet finns renässansmålningarna i Storkyro gamla kyrka, och kyrkomåleriet blommade upp på nytt i 1600- och 1700-talets österbottniska och nordfinska kyrkor med Michael Toppelius som främste företrädare. Margareta Capsia målade på 1700-talet en för finländska förhållanden ovanligt självständig altartavla för Pedersöre kyrka. 1700-talets bildkonst bestod annars mest av porträtt av kringresande svenska eller utländska konstnärer. Isaac Wacklin från Uleåborg flyttade tidigt till Sverige, medan Nils Schillmark från Skellefteå slog sig ned i Finland 1773 och målade porträtt, landskap och stilleben i gustaviansk stil.

1800-talet miniatyr|Ett barns likfärd av Albert Edelfelt, 1879. De mest betydande målarna i seklets början var Alexander Lauréus, främst verksam i Sverige, och Gustaf Wilhelm Finnberg. Som Finlands första skulptör räknas Erik Cainberg, elev till Sergel. Finska Konstföreningen grundades 1846 med Zacharias Topelius bland stiftarna. Den inledde utställningar och stipendier 1847, grundade en ritskola i Helsingfors 1848 och övertog 1849 ritskolan i Åbo. Föreningens samling ställdes ut första gången 1863 och fick 1887 sitt hem i det nybyggda Ateneum.

En verkligt inhemsk bildkonst började växa fram från mitten av seklet. Robert Wilhelm Ekman betraktas som grundläggaren av det fosterländska måleriet, och den svenskfödde Carl Eneas Sjöstrand var den förste som utförde skulpturer av Kalevalagestalter. Bröderna Magnus och Ferdinand von Wright utvecklade ett landskaps- och djurmåleri, och med Düsseldorfskolans Werner Holmberg, Berndt Lindholm och Fanny Churberg vann det finländska landskapet fotfäste i bildkonsten.

Med den nationalistiska vågen under seklets senare hälft följde en lång rad målare som tillämpade en fransk skolning på finländska motiv, med Albert Edelfelt som landets främste målare och Akseli Gallen-Kallela som hans jämlike. Perioden kring sekelskiftet 1900, då nationalromantiken kulminerade, kallas den finländska konstens guldålder. Till dess ledande konstnärer räknas Gallen-Kallela, Edelfelt, Simberg, Pekka Halonen, Elin Danielson-Gambogi och Schjerfbeck. Kring Victor Westerholm samlades 1886–1914 finländska och svenska konstnärer, bland dem Danielson-Gambogi, i Önningebykolonin på Åland.

1900-talet Efter sekelskiftet 1900 började de internationella konstströmningarna göra sig gällande även i Finland. De rena färgernas ideologi slog igenom med Septemgruppen 1912, vars främsta företrädare var den belgiskfödde Alfred William Finch och Magnus Enckell. Som motreaktion bildades 1916 Novembergruppen kring Tyko Sallinen, med rötter i den tyska expressionismen. Vid sidan av grupperna framstår Ellen Thesleff och Helene Schjerfbeck som centrala gestalter i tidens konst. Inom skulpturen blev Wäinö Aaltonen den främste företrädaren för en heroisk idealism.

Efter andra världskriget förblev Paris den viktigaste staden för finländska konstnärer, men impulser kom också från amerikansk konst och från Moderna Museets utställningar i Stockholm. Den konkretistiska riktningen fördes till Finland av Birger Carlstedt, som anslutit sig till konkretisterna i Paris och 1952 tillsammans med fransmannen Edgar Pillet grundade gruppen Groupe Espace i Finland, med bland andra Lars-Gunnar Nordström och Sam Vanni. Den abstrakta konstens genombrott kom 1959, när Vanni vann Helsingfors stads arbetarinstituts tävling om en väggmålning med Contrapunctus.

Informell konsten spred sig i Finland i början av 1960-talet, eftersom den uppfattades som ett nytt sätt att närma sig landskapsmåleriet. Inom skulpturen kulminerade den abstrakta konsten i Eila Hiltunens Sibeliusmonument (1967), det största skulpturprojekt som förverkligats i Finland. Mot slutet av 1960-talet följde popkonsten, på 1970-talet konceptkonsten och installationskonsten, och på 1980-talet postmodernismen, som också blev genombrottstiden för en rad kvinnliga målare. Det verkliga internationella genombrottet gjorde video- och fotokonstnärerna på 1990-talet.

Med Kiasma, museet för samtidskonst som öppnade i Helsingfors 1998, fick samtidskonsten en egen arena och blev enligt museets intendent Leevi Haapala ett vardagligt samtalsämne.

Arkitektur i Finland

miniatyr|Petäjävesi gamla kyrka, uppförd av allmogemästare på 1760-talet. De äldsta bevarade byggnadsverken är landets inemot hundra medeltida stenkyrkor, av vilka Åbo domkyrka var den enda katedralen, samt fästena Åbo slott, Tavastehus och Olofsborg. På de områden som koloniserades under 1600- och 1700-talen skapade allmogemästare en originell träkyrkoarkitektur, som i Petäjävesi, och i mitten av 1700-talet påbörjades Sveaborg, på sin tid det svenska rikets största byggnadsföretag. Efter 1812 omgestaltades Helsingfors till en representativ huvudstad i empir efter Carl Ludvig Engels ritningar. Det nationella medvetandet manifesterade sig i arkitekturen på 1890-talet, med Eliel Saarinen och Lars Sonck som periodens ledande namn, och på 1930-talet skapade Alvar Aalto med sanatoriet i Pemar ett av funktionalismens internationellt banbrytande verk.

Se även Den finländska konstens guldålder

Referenser

Vidare läsning Översiktsverk – standardverket på svenska. Första upplagan 1978 under redaktion av Sixten Ringbom. Finsk översättning Suomen taiteen historia: keskiajalta nykyaikaan (1998, ).

– fem band.

Enskilda perioder

– svensk originalutgåva Modern skulptur i Finland (1969).

Externa länkar

Finlands Nationalgalleris samlingssökning