miniatyr|Manligt par avbildat på en amforavas från Attika cirka 540 f.Kr. Homosexualitetens historia är den historiska beskrivningen av vad vi idag kallar homosexualitet. De första skriftliga källorna om samkönad kärlek uppträder under det antika Grekland. Att homosexualitet började beskrivas under grekiska antiken beror på en förändring i de skrivna texterna då handlingarna blev mer personliga. I senare mansdominerade samhällen fortsatte sedan beskrivningarna kring främst manlig homosexualitet. Ett undantag är den kvinnliga poeten Sapfo som verkade under 500-talet f.Kr från ön Lesbos (även kallad Lesvos). Hon hade bland annat en skola för unga kvinnor på ön. Sapfos kärleksdikter tros vara riktade till en kvinna, därav uttrycken lesbisk och sapfisk kärlek om kvinnlig homosexualitet. Även Bibeln talar om manliga sexuella handlingar i tredje Mosebok. Dock omnämns inte kvinnliga sexuella handlingar otvetydigt i Bibeln, Rom 1:26 har dock nämnts som ett möjligt ställe även om flera alternativa tolkningar existerar.
Antiken Under antiken var grekernas manliga homosexualitet, precis som i Japan och Kina fokuserad kring relationen mellan vuxna män och ynglingar (se pederasti). Kärlek mellan män ansågs som något högt skattat; huruvida dess grundsten var en sinnlig kärlek eller köttslig kärlek (så kallad eros) är omtvistat. Beskrivningar av homosexuell kärlek finns dock i verk av flera grekiska författare, däribland Platon. I texten "Gästabudet" av just Platon diskuteras olika slags kärlek ingående, men inga större åtskillnader görs där mellan den homosexuella och heterosexuella kärleken. Istället är frågan om kärlek en fråga om konst, liksom för de flesta kulturer under den här tiden. Sexuella samlagsställningar är noga reglerade. Det är också en fråga om strikta hierarkier, där slavens och kvinnans position bestäms genom bland annat dess ställning i sexakten, där den penetrerande ansågs som manligt.
De indiska sexinstruktionerna Kama Sutra och tantra innehåller råd om "hur den kroppsliga kärleken ska utövas". Här beskrivs bland annat hur kvinnor kan tillfredsställa varandra med hjälp av en stav eller liknande föremål. Här finns även ett stycke om tritiya (ett "tredje kön) och oralsex. I stort fokuserar Kama Sutra dock på heterosexualitet och avråder från homosexuellt sex (fortfarande med fokus på manlig homoerotik), inte av moraliska skäl, utan med hänsyn till hygien eller barnalstring.
Det romerska riket hade inte samma starka litterära inriktning för beskrivningar av homosexuell praktik eller dess bruk och seder. Flera kejsare har dock enligt samtida historieskrivare haft manliga älskare. Dessa berättelser var dock ofta inlägg i debatten, och historieskrivarna starka tendenser till försvarare av gamla republiken.
Genomgående saknas dock närmare beskrivning av kvinnlig homosexualitet, mer än som något potentiellt farligt i vissa romerska källor. I Platons Gästabudet låter dock Platon Aristofanes beskriva dragning mellan människor som uppdelat i de kvinnor som enbart vill ha kvinnor, de män som enbart vill ha män och de män/kvinnor som enbart attraheras av det motsatta könet. Det sista beskrivs som det absolut lägsta.
I Sparta fanns det män som levde och klädde sig som kvinnor, som var accepterade i samhället. De sågs som kvinnor och hade samma ställning som dessa i samhällshierarkin.
Medeltiden miniatyr|Ett par "sodomiter" bränns på bål, Zürich 1482. Inom judisk-kristen tradition betraktas sex normalt som synd, undantaget är sex mellan gifta makar där syftet är reproduktion, därmed ses även sex mellan samkönade par ofta som en synd (liksom utomäktenskaplig sex, icke reproduktiv sex inom äktenskapet samt ofta även onani).Encyclopædia Britannica, uppslagsord homosexualityStanford Encyclopedia of Philosophy, uppslagsord "homosexuality" Efter Västroms fall och kristendomens ökande inflytandet ökade också intoleransen mot sex. Den bysantinske kejsaren Justinianus I införde på 500-talet dödsstraff för samkönat sex (den som var ångerfull hade dock möjlighet att skonas), men i senare tidigmedeltida källor är straffet botgöring inom kyrkan.Dick Harrison, Europa i världen: Medeltiden, Stockholm 2003, s. 97-98
I takt med att Romarriket ersattes av olika kungadömen kvarstod en tolerant syn på samkönad sex i hela Europa, bortsett från i det Visigotiska Spanien, och även om det fanns kristna teologer som fortsatt fördömde icke reproduktiv sexualitet växte en genre av homosexuell litteratur fram under 1000- och 1100-talet, speciellt bland det läskunniga prästerskapet.Boswell, John, 1980, Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality: Gay People in Western Europe from the Beginning of the Christian Era to the Fourteenth Century, Chicago: The University of Chicago Press., kapitel 8 och 9 Under senare delen av 1100-talet fram till 1400-talet ökade intoleransen mot samkönad sex markant, jämte förföljelse av judar, muslimer, hedningar och andra icke-kristna. Även om orsaken till denna förändring är något oklar är det troligt att en växande socioekonomisk ojämlikhet samt den Gregorianska reformrörelsen inom den Katolska kyrkan var viktiga faktorer. Dödsstraffet återkom genom kyrkliga reformer under högmedeltiden. Under denna tid var de tre grupperna av "huvudmisstänkta" munkar, unga adelsmän och studenter. Sexualbrott likställdes med kätteri, ett brott mot Gud, och de homosexuella kom att bli offer för Inkvisitionens härjningar. De värsta övergreppen mot homosexuella var dock regionala företeelser. Anklagelser om sodomi användes flitigt i det politiska livet. Ett exempel är Tempelherreorden som av Filip IV anklagades för bland annat kyssande av anus.
Det är värt att påpeka att det under medeltiden var sexuella handlingar som var förbjudna, s.k. sodomi, som inte ska förväxlas med vårt samtida begrepp homosexualitet. En sodomit var någon som utfört vissa handlingar snarare än en viss sorts person. Någon som var frestad att ägna sig åt sodomi men som inte gjorde det var inte en sodomit. Även personer som begick sodomi tillsammans med någon av motsatt kön (t.ex. oralsex) var en sodomit. Det förekom även att heterosexuella par brändes på bål eller blev halshuggna för att ha begått sodomi tillsammans med sin maka eller make inom äktenskapet.Greenberg, David F., 1988, The Construction of Homosexuality, Chicago: The University of Chicago Press, s. 277 Dessutom var en person som ägnat sig åt sodomi men som visat ånger och svurit att inte göra det igen inte längre en sodomit. Könet på de som begick sodomi var normalt inte betydelsefullt, även om det också förekom medeltida teologer som ansåg samkönad sex utgjorde en allvarligare form av sexualbrott.
I Sverige nämns beskyllningar mot en man om att vara den passiva partnern i samlag med en annan man som ett okvädingsord i äldre västgötalagens (cirka 1280) rättslösabalk. "Iak sa at maþær sarþ þik." "Hvar ær þæt?" "Þu," koþ han. "Iak skyrskutæ þy at þu kallæþæ mik vkuæþins orþ ok firnær orþ." Þæt ær sextanørtoghæ sak i hvan þriþiung."Jag såg att en man satte på dig." "Vem är det?" "Du," sade han. "Jag kungör det att du kallade mig okvädingsord och skambeskyllningar." Det är sextonörtugasak i var tredjedel. —övers. Peter Pettersson
Under senmedeltiden i Frankrike kunde två personer av samma kön skriva ett kontrakt "Affrérement" ("broderskap", fritt översatt). Det gick till så att man skrev ett kontrakt med vittnen och en notarie, där man lovade varandra att dela liv och tillgångar. Kontraktet var giltigt juridiskt.Allt om Historia nr 11 2007. I vikingasamhället var varken manlig eller kvinnlig homosexualitet uttryckligen förbjudet. Däremot ansågs det förkastligt att vara den passiva i ett samkönat samlag mellan män, en sådan man ansågs ta kvinnans position. Män som var den aktiva parten accepterades dock.
Nya tiden miniatyr|Natalie Clifford Barney (1876-1972), lesbisk amerikanska och poet som hade litterär salong och var framträdande i Paris homosexuella kretsar. miniatyr|Oscar Wilde med sin älskare Alfred Douglas strax före rättegången 1894. thumb|Der Eigene, världens första gaytidning som kom ut i Berlin. miniatyr| Homosexuella män straffas med att frakta stenblock iklädda klänningar. Colorado, USA ca 1905. miniatyr|Den lesbiska tidningen Die Freundin (Väninnan), Berlin 1928.
Med renässansen börjar också det kulturella livet vakna. Visserligen var fortfarande homosexuella handlingar strikt förbjudna, men det fanns en möjlighet att skriva homoerotiskt. I bland annat Shakespeares sonetter finner man dubbelbottnade referenser till kärleken till en ung man i Shakespeares vänkrets.
I både det protestantiska och det katolska Europa betraktades manlig homosexualitet som en stor synd som var förbjuden med dödsstraff.Rudolf Dekker en Lotte van de Pol, Vrouwen in mannenkleren. De geschiedenis van een tegendraadse traditie. Europa 1500–1800 (Amsterdam 1989) Manlig homosexualitet betraktades som betydligt värre än kvinnlig, därför att samlag definierades som penetration, vilket innebar att lesbiska kvinnor per definition inte ansågs ägna sig åt sex. Kvinnliga homosexuella blev därför inte lika förföljda som manliga: i den minoritet av fall en kvinna ställdes inför rätta för homosexualitet var det mycket lättare för henne att bli frikänd än det var för en man, eftersom domstolarna vanligen krävde att den ena kvinnan hade klätt ut sig till en man och penetrerat den andra kvinnan med hjälp av ett redskap som en penisattrapp, för att en fällande dom skulle vara möjlig.
Även i Sverige finner man under Frihetstiden homoerotiska dikter av en ung förtvivlad man. Eftersom läsandet av de gamla grekerna hade blivit tillgängliga på modersmålet vid denna tid, ökade också möjligheten att ta efter deras kärleksförklaringar. Homosexualitet var dock fortfarande förbjudet; visserligen var attityden under sjuttonhundratalet åtminstone inom överklassen mycket tillåtande, men det rådde fortfarande dödsstraff; i till exempel Nederländerna avrättades sjuttio homosexuella män mellan 1730 och 1732.
Under 1800-talet och början av 1900-talet var det i de flesta länder fortsatt förbjudet att idka homosexuella handlingar, kallat sodomi eller onaturlig otukt. Lagarna gällde nästan uteslutande manlig homosexualitet. Den vanligaste påföljden för sodomi, onaturlig otukt eller ”brott mot naturen” var fängelse eller straffarbete. Överallt var homosexuella på olika sätt trakasserade och de tvingades ofta leva i det fördolda. Men runt sekelskiftet 1800/1900 framträdde flera öppet homosexuella personer; balettimpressarion Sergei Diaghilev, författarinnan Natalie Clifford Barney, läkaren Magnus Hirschfeld med flera. Världens första tidning för homosexuella "Der Eigene" kom ut 1896 i Berlin samt senare flera andra tidningar bl.a. lesbiska magasinet "Die Freundin". Berlin blev en samlingsplats för homosexuella redan från början av 1900-talet. Under Glada 1920-talet i stora städer som Berlin och Paris kunde homosexuella leva mer öppet. Situationen för de homosexuella började förbättras från 1960-talet och framåt i västvärlden även om diskriminerande och särlagstiftningar för homosexuella fortfarande existerar i många länder. Ända till 1991 klassades homosexualitet som en sinnessjukdom av Världshälsoorganisationen WHO.Homophobic stigma – A community cause Pink News, 17 maj 2006
Sodomilagar i några västerländska länder I Frankrike ströks sodomi ur den franska strafflagen som skrevs efter den franska revolutionen 1791. Homosexualitet fanns ej heller med i Napoleon I:s strafflag från 1810 och så har det förblivit. Homosexualitet var dock kriminaliserat under fyra år, 1940–1944, under Vichyregimen.
I Brasilien, som 1822 gjort sig självständigt från Portugal, avlägsnades sodomi ur strafflagen som skrevs 1830.
Homosexualitet var och är inte heller kriminaliserat i Italien. Det fanns inte med i nationens första strafflag från 1889. Homosexualitet anses vara en fråga om moral och religion och inte en angelägenhet för staten.