Jane Seymour, född omkring 1508 troligtvis på godset Wolfhall i Savernake, död 24 oktober 1537 i Hampton Court Palace i Middlesex, var drottning av England som kung Henrik VIII:s tredje hustru från maj 1536 fram till sin död. Hon påbörjade sin bana vid hovet genom att anställas vid Katarinas av Aragonien hovstat. Katarinas äktenskap med Henrik VIII förklarades ogiltigt 1533 och han gifte sig istället med Anne Boleyn. Jane tvingades då återvända hem till Wolfhall och där vänta på äktenskapsförfrågningar. Då inget lämpligt äktenskap kunde arrangeras anställdes hon vid okänd tidpunkt även vid Annes hov.
År 1536 inledde Henrik VIII en uppvaktning av Jane, trots att Henrik och Anne var gifta. Den 19 maj 1536 avrättades Anne och dagen efter förlovades Henrik och Jane officiellt. Den 30 maj gifte de sig och den 4 juni utropades Jane till drottning. Hon kröntes dock aldrig, då Henrik ville vänta med kröningen tills en son fötts. År 1537 blev Jane gravid. Den 12 oktober födde hon sonen Edvard, som senare kom att efterträda Henrik som kung. Förlossningen, som hade varit svår, utdragen och plågsam, ledde till att Jane insjuknade i barnsängsfeber och avled den 24 oktober. Hon begravdes i St. George's Chapel, Windsor och är den enda av Henriks drottningar som fått dela hans gravrum. Efter Jane tog det tre år innan han tog en ny hustru. Som mor till Henriks ende överlevande son anses Jane ofta ha varit den hustru Henrik hållit främst.
Sitt hov höll hon mycket strikt. Janes hov hade regler, moral och etikett, som vid brott kunde leda till förvisning från hovet. Jane, likt resten av hennes familj, var konservativ katolik.
Bakgrund
Janes familj tillhörde lantadeln i Wiltshire; hon var dotter till Sir John Seymour, kronojägare i Savernake Forest, och Margery Wentworth, ättling till Edward III. Deras familjenamn stavades ursprungligen St Maur, och familjen anlände till England med Vilhelm Erövraren. Familjen blev adlig genom att Janes förfader Roger Seymour gifte sig med Maud, som var dotter till sir William Esturmy. Janes farfarsfar, John Seymour, var sheriff i Wiltshire och parlamentsledamot. Genom detta blev familjen allt viktigare i Wiltshire. Liksom Henrik VIII:s övriga hustrur hade Jane kungligt påbrå i och med att hon på mödernet härstammade från Edward III. Genom sin gammelfarmor Elizabeth Cheney var hon också syssling med Anne Boleyn, som var Henriks andra hustru.
Inte mycket är känt om Janes far John Seymour, förutom att han snarare var krigare än hovman. Han tjänstgjorde under Henrik VII vid slaget vid Blackheath i Kent. Han var även med Henrik VIII i Frankrike. Genom sin mor var Jane besläktad med många av de mäktigare engelska familjerna, och personer som Anne Boleyn och Thomas Howard, 3:e hertig av Norfolk.
Barndom och uppväxt
miniatyr|vänster|Thomas Seymour, Janes bror.
Janes föräldrar vigdes den 22 oktober 1494, och det faktum att de fick tio barn, att hennes mor överlevde hennes far med femton år, och att hennes mor aldrig gifte om sig, tolkas av historikern Elizabeth Norton som att föräldrarna var nöjda med sitt äktenskap. Hennes mor, Margery, stod för en stor del av hushållsarbetet och undervisade sina barn. De första fyra barnen i familjen var pojkar och Jane föddes som det femte barnet. Det finns ingenstans något födelsedatum angivet, men datumet brukar anges till någon gång mellan 1508 och 1509.
Den största delen av Janes barndom tillbringades förmodligen tillsammans med hennes syskon i Wolfhall. Syskonen Thomas och Elizabeth var närmaste henne i ålder. Inte mycket finns bevarat om hennes utbildning. Jane Seymours far hade dock tagit tillräckligt intryck av de nya idealen vad gällde utbildning för kvinnor för att låta Jane få lära sig läsa och skriva, vilket innebar att hon var mer utbildad än de flesta av samtidens kvinnor, men därutöver hade hennes utbildning huvudsakligen bestått av undervisning i traditionella kvinnliga färdigheter såsom broderi och hushållssysslor. Hon var duktig på att brodera, och mer än hundra år efter hennes död fanns hennes broderier fortfarande bevarade i de kungliga samlingarna. Hon fick förmodligen grundläggande undervisning av kaplanen i Wolfhall. Förutom att läsa och skriva kunde hon en del franska och möjligtvis lite latin. Hennes undervisning var mer anpassad till en lantadelsdams behov än till en framtida drottnings. Hon undervisades även i, och blev duktig på, ridning och jakt.
Jane intog dock ingen central plats bland sina syskon. Den mest uppmärksammade bland syskonen, hennes äldsta bror John, som alltså var faderns arvinge, var sjuklig och dog ung 1510. Familjen tog det hårt, även om Jane vid tillfället inte var mer än högst ett par år gammal. Flera av de andra barnen skulle komma att dö senare, exempelvis de två yngsta, Margery och Anthony, som kan ha dött i engelska svetten 1528. Dödsfallen bidrog till att sonen Edward kom att stå i centrum och han fick tjänst i Maria Tudors hushåll och kom därifrån att stiga i graderna. Thomas Seymour blev också prominent. Jane fick vänta hemma på Wolfhall på nyheter om en egen trolovning, men inga förfrågningar kom förrän förhållandevis sent, när hon var över 20 år, möjligtvis för att hon inte sågs som ett fördelaktigt giftermål. Hon hade inte någon hemgift att tala om, på grund av att hon tillhörde en stor syskonskara. Hennes syster Elizabeth giftes bort tidigare, kanske för att hon sågs som mer attraktiv. Jane har beskrivits som ganska intetsägande, trots att hon hade blont hår och blek hy som dåtidens ideal föreskrev. Jane fick därför anställning vid Henrik VIII:s hov.
Vid Katarinas hov
miniatyr|Anne Boleyn.
Väldigt lite finns beskrivet om Janes hovliv före 1536, men man har funnit bevis för att hon blev utsedd till hovdam hos drottning Katarina av Aragonien. Man vet inte exakt vilket datum detta skedde, men eftersom man vet att det var innan Katarina fråntogs drottningtiteln och skilsmässan mellan henne och Henrik VIII började diskuteras, bör det ha varit omkring 1527–1529. Sir Francis Bryan, en nära släkting till Jane, kan ha introducerat henne för Katarina. Vid Katarinas hov träffade Jane även Katarinas dotter, Maria Tudor, senare Maria I av England. Jane beundrade båda personernas religiösa hängivelse, och behandlade Maria som Henrik VIII:s rättmätiga arvtagare.
Däremot uppskattade hon inte Anne Boleyn. Trots att de var släkt med varandra, hade de lite gemensamt. Under skilsmässotiden tillbringade Jane mycket tid med Katarina, och observerade noga händelseutvecklingen. När Jane kom till hovet hade Henrik förmodligen redan påbörjat en relation med Anne Boleyn. Anne vägrade vara Henriks älskarinna, och gick enbart med på att gifta sig med honom. År 1527 påbörjade Henrik VIII sina förhandlingar om skilsmässa. Vid Katarinas hov, där Jane befann sig, var man fullt medvetna om skilsmässans händelseförlopp, genom rykten som spreds, även om man inte till en början kunde tänka sig att Anne var näst på tur som drottning. Den första tid som Jane tillbringade vid hovet var säkerligen ingen munter tid, med stora spänningar mellan Katarina och Anne. Anne började samla ihop personer till ett eget hov, och även om Jane inte var en av de som kom till Annes hov, var hon, som de flesta andra, chockerad över händelsen. Janes senare uppförande mot Anne visade hur lite hon hade till övers för henne, och hon skrattade senare tillsammans med övriga hovdamer åt Annes kommande nederlag.
I november 1531 sändes Katarina i exil till The More. Även om Jane inte finns med i några protokoll om händelsen, finns det inga bevis som säger att hon inte följde med. Förmodligen ville inte Jane lämna sin position vid hovet, eftersom hon inte hade fått några äktenskapsförfrågningar. Den byggnad de kom till var i skrämmande dåligt skick. Slottet hade valts ut av Henrik för att bryta ner Katarinas mod, varpå Robert Radcliffe, 1st Earl of Sussex anlände till The More tillsammans med William FitzWilliam, 1:e earl av Southampton för att be Katarina skriftligen acceptera äktenskapets ogiltighet, vilket hon dock vägrade. Katarina sändes därefter till slottet i Ampthill. Även om det slottet var i bättre skick, såg Katarina det som ännu ett tecken på nedgång. I Ampthill underrättades Katarina om att Henrik hade gift sig med Anne, vilket innebar att Jane snart skulle bli tvungen att lämna Katarinas hov. I augusti 1533 skickades Katarina till slottet Buckden; enbart tio hovdamer, en läkare, en farmaceut och hennes biktfader följde med, och Jane var inte bland dem.
Hemma i Wolfhall
Jane fick inte omedelbart anställning vid den nya drottningens hov. I augusti 1533, när Katarinas hov avskedades, packade Jane ihop sina tillhörigheter för att resa tillbaka till Wolfhall, för första gången på mellan fyra och fem år. Jane var förmodligen besviken över att hennes anställning vid hovet hade fått ett så abrupt slut, eftersom hon uppges ha varit stolt över sin plats där. Väl hemma förmodades hennes familj istället arrangera ett giftermål åt henne. Wolfhall var inte längre det glada barndomshem Jane hade växt upp i, delvis på grund av att Janes bror Edwards äktenskap hade gått i spillror sedan att hans hustru hade haft ett förhållande med en annan man.
Skandalen påverkade Jane och kan ha varit en av anledningarna till avsaknaden av äktenskapsförfrågningar. Efter ett tag, när halva 1534 hade gått kom dock en förfrågan, från den enda överlevande sonen till sir Robert och lady Dormer, William Dormer. Det finns inga uppgifter om Janes åsikter om förfrågan. Det finns idag ingen information om huruvida de någonsin hade en relation eller inte. Det är dock intressant att nämna att William senare, när Jane dött, döpte sin äldsta dotter till Jane. Man vet att Jane var mycket förtjust i tanken på ett giftermål med Dormer, och Janes föräldrar samtyckte, även om Williams föräldrar hade andra planer. Den enda anledningen till att de övervägde giftermålet var att sir Francis Bryan, som var närstående kungen personligen frågade dem, och de ville inte förnedra kungens vän. Jane hade ju knappt någon hemgift att komma med, var ingen arvtagare och kom inte från en tillräckligt framstående familj. För att fördriva tiden i väntan på giftermål, broderade, jagade och gick hon omkring på Wolfhalls ägor.
Vid Annes hov
När Katarinas äktenskap med kungen förklarades upplöst och Anne Boleyn blev drottning, fortsatte Jane sin tjänstgöring som hovdam hos henne. När Jane kom i Annes tjänst är dock osäkert. Även om Jane ogillade Anne så visade hon det aldrig öppet för henne. Janes huvudsakliga syfte vid hovet var att stiga i graderna och hon ville därför inte göra sig ovän med kungens hustru. I september 1535 besökte Henrik och Anne Wolfhall under en resa genom landet. Det är möjligt att Henriks förälskelse i Jane började där, men man vet inte säkert om Jane över huvud taget var närvarande vid Wolfhall vid deras besök.
Jane anges ha varit blyg, blek och blond, alltså den självsäkra, mörkhåriga och olivhyade Anne Boleyns motsats. Henrik inledde en uppvaktning av Jane i januari 1536; en av anledningarna att de senare gifte sig kan ha varit för att Janes föräldrar hade en ovanligt stor barnskara utan spädbarnsdöd. Att gifta sig med henne skulle kunna innebära en ny start, vilken skulle låta honom lägga "The King's Great Matter" bakom sig. Jane var mycket försiktig i framskridandet; Henrik sände vid ett tillfälle ett brev och en present, och hon besvarade det med ödmjukhet men principfasthet, genom att sända tillbaka presenten. I april skall Henrik uttryckligen ha velat gifta sig med Jane, även om Anne fortfarande hade en hel del makt vid hovet. Det sägs att han gav Jane en berlock med sitt miniatyrporträtt och att Jane satte sig i kungens knä. Anne Boleyn fann dem när Jane satt i Henriks knä och ställde till med en stor scen.