Magnus Jacob Crusenstolpe, född 11 mars 1795 i Jönköping, död 18 januari 1865 i Stockholm, var en svensk författare, historiker, publicist, riksdagsledamot och hovrättsassessor.

Biografi Magnus Jacob Crusenstolpe var sonson till Magnus Crusenstolpe. Hans far var vice presidenten i Göta hovrätt Johan Magnus Crusenstolpe och modern Christina Charlotta Nymansson var dotter till hovpredikanten Nils Jacob Nymansson och Ulrica Grawe. Han var bror till Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe.

Crusenstolpe avlade juristexamen i Lund 1814 och blev samma år auskultant i Göta hovrätt. 1820 blev han auskultant i Svea hovrätt och fick samma år häradshövdings namn. 1821–22 var han landssekreterare i Skaraborgs län och 1825–34 assessor i Svea hovrätt. Crusenstolpe sågs som begåvad och spirituell och fick tidigt välvilliga gynnare. En broschyr om Sveriges näringsliv som Crusenstolpe publicerade 1822 ådrog honom Karl XIV Johans intresse. 1823 debuterade han på Riddarhuset som riksdagsledamot, men först på den följande riksdagen 1828–30 trädde han i förgrunden som politiskt aktiv.Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Redaktörskap för Fäderneslandet Crusenstolpe hade tidigare varit konservativ aristokrat, men under riksdagen 1828–30 övergick han till den liberala oppositionen. Tillsammans med Lars Johan Hierta utgav Crusenstolpe en för regeringen misshaglig riksdagstidning. Mot riksdagens slut gjorde han dock efter kontakter med Magnus Brahe en helomvändning, bröt med oppositionen och uppträdde som Brahes och kungens gunstling. Orsakerna till hans omvändning är inte kända. Han utnämndes nu till redaktör för kungens egen tidning Fäderneslandet, grundad 1830. Med hjälp av tidningen hade man för avsikt att besegra den liberala pressen och även den av Brahes motståndare inom konseljen understödda, men likafullt konservativa Svenska Minerva. Crusenstolpe hade dock inte den organisationsförmåga som redaktörskapet krävde, och tidningen hade inte den framgång som man hade hoppats. 1833 drog Karl Johan in stödet och Crusenstolpe tvingades lägga ner tidningen (som senare återuppstod med annan ägare). Crusenstolpe hamnade på gäldstugan eftersom han haft stora personliga utgifter för att hålla tidningen i gång och anmodades 1834 att inlämna sin avskedsansökan som assessor.

Trots att kungen personligen betalade Crusenstolpes skulder bytte denne sida och blev en stark motståndare till monarkin. Han kände sig kränkt över att ha behövt undergå ett sådant öde och bedragen på den lysande karriär han väntat sig som lön för sina tjänster åt makthavarna. Han hade nu lärt sig inse "värdelösheten av purpurns fagra ord", och i sin harm tog han avsked från sitt statsämbete och rev alla broar mellan sig och regeringen.

Vid 1834/35 års riksdag uppträdde han som hätsk oppositionsman mot regeringen, angrep Karl XIV Johans ryssvänliga politik och yrkade på avslag på regeringens försvarsanslag. Hänvisad till att försörja sig på sitt skriveri utgav han 1834 i två band Skildringar ur det inre af dagens historia, alla stilistiskt lysande tecknade men med en mycket vass politisk udd. På nyåret 1838 påbörjade Crusenstolpe en månadsskrift, Ställningar och förhållanden behandlade i bref. Hans skriverier blev så mycket farligare för makthavarna som han genom sin föregående verksamhet fått inblick i en hel del statshemligheter och kände till makthavarnas svaga punkter.

Majestätsbrottet och Crusenstolpska kravallerna

Crusenstolpes skriftserie Ställningar och förhållanden, behandlade i brev blev klimax på osämjan mellan redaktören och kungen. Redan i det andra brevet 1838 fick en relativt trivial text av Crusenstolpe kungen att explodera. Upprinnelsen var att Kunglig Majestät utnämnt en viss hovmarskalk Fleming till major. Crusenstolpe var inte förtjust över utnämningen och skrev att konseljen begått sabbatsbrott eftersom den gjort utnämningen på en söndag. Den rasande kungen agerade, en jury sammankallades och Crusenstolpe dömdes som skyldig till majestätsbrott. Svea hovrätt slog i juni 1838 fast att straffet skulle bli tre år på Vaxholms fästning.

miniatyr|Fäderneslandet 24 oktober 1831.|alt=|vänster Den hårda domen chockerade de folkmassor som samlats kring rätten och som, upprörda över kungens stingsliga reaktion, hyllade Crusenstolpe som en folkhjälte. De så kallade Crusenstolpe-kravallerna utbröt och Stockholm såg under några dagar ut att stå på randen till revolution. Den 20 juni skanderades slagord utanför Slottet och alla fönsterrutor krossades hos kungens juridiska ombud, justitiekansler Claes Nerman, innan militär ingrep. Den 22 juni drabbade folket och militären samman, skottlossning utbröt och två människor dödades. Det tog flera dagar innan lugnet var helt återställt.

Från sitt fängelse, där han åtnjöt en relativt mild behandling, fortsatte han sitt oppositionsarbete, skymfade i ett nytt brev av Ställningar och förhållanden Magnus Brahe och utsände 1839 Vidräkning och reform, där han pläderade för monarkins ersättande med riksföreståndarskap. Därefter följde en pamflett mot Carl Henrik Anckarsvärd, Röst ur ett svenskt statsfängelse. Det blev dock med tiden ganska klart att Crusenstolpes angrepp mera gällde person än sak, och hans popularitet bland oppositionen minskade. Han fortsatte dock utgivandet av sina Ställningar och förhållanden fram till sin död.

Utöver det politiska författarskapet var Crusenstolpe även verksam inom det skönlitterära. Bland hans romaner märks främst Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige (6 band, 1840–44), Carl Johan och svenskarne (3 band, 1845–46) och Huset Tessin under enväldet och frihetstiden (5 band, 1847–49). Han var även under sina senare år en flitig författare av nekrologer i kalendern Svea, vilka samlades och utgavs 1882 under titeln Medaljonger och statyetter. Viktiga handlingar har han utgett i serien Portefeuile (1837–45). Bland hans övriga populärhistoriska arbeten märks 1720, 1772, 1809 (1836), Karakteristiker (1851), Revolutionen den 13 mars 1809 (1859) samt Historiska personligheter (2 band, 1861–63). Han var även en av grundarna av den kortlivade tidningen Dagen (1845–1846).

Crusenstolpe gifte sig 1825 med Sophia Palmstruch, dotter till Johan Wilhelm Palmstruch och Margareta Catharina Sundberg.

Bibliografi Skönlitteratur - Utgiven anonymt. - Utgiven anonymt. - Utgiven anonymt. - Återutgivning av de tre novellerna ovan från 1821. - Ny, genomsedd upplaga 1880. Förkortad upplaga 1916–1917 vilken omtrycktes 1928. Dansk översättning 1841–1844, tysk översättning 1842–1844.

- Ny, genomsedd upplaga 1881. Även i dansk översättning 1845–1847 och tysk översättning 1845. - Ny, genomsedd upplaga 1883. Även i dansk översättning 1847–1851 och tysk översättning 1847–1853.

Varia Anonym. Anonym.

2 uppl.

Norsk översättning 1834.

2 utökad uppl. 1837.

19 brev. De fyra första även i norsk översättning 1839.

4 volymer.

2 delar.

Samlade nekrologer ur Miniatyralmanach och Svea folk-kalender. Redaktör: Arvid Ahnfeldt.

Biografier och dödsrunor Crusenstolpe skrev mängder av biografiska artiklar i kalendrarna Miniatur-almanach 1846–1863, Norden 1852–1853 och i Svea folk-kalender 1856–1865. De senare listas nedan. Carl August Adlersparre, s. 172, 1863 Carl Adolph Agardh, s. 168, 1860 J. D. Ahlberg, s. 161, 1857 Jacob Niclas Ahlström, s. 169, 1858 Anna Ebba Aminoff, s. 139, 1861 A. G. von Arbin, s. 163, 1857 Eric Arén, s. 123, 1861 Carl Abraham Arfwedson, s. 149, 1862 Lars Arnell, s. 165, 1857 Adolf Ivar Arvidsson, s. 150, 1859 Johan Harder Backman, s. 167, 1863 Carl Vilhelm Bergman, s. 168, 1858 Christian Gissel Berlin, s. 133, 1864 Johan Fredrik Berwald, s. 173, 1862 Sven Peter Bexell, s. 135, 1865 Johan Anders Björck, s. 161, 1858 Michael Adolph Blüm, s. 137, 1865 A. Bodisco, s. 171, 1857 Fredrik Boije, s. 166, 1858 Wilhelm von Braun, s. 162, 1861 Johan Bredman, s. 172, 1860 Anders Magnus Brinck, s. 152, 1863 Adam Bruce, s. 128, 1864 Robert Edvard Bruce, s. 158, 1859 Olof Abraham Bruncrona, s. 181, 1860 Jacob Cederström, s. 171, 1858 Carl Fredrik Coyet, s. 163, 1858 Magnus G. Danckwardt, s. 154, 1863 Robert Dickson, s. 182, 1860 Johan Dillner, s. 163, 1863 Eric af Edholm, s. 161, 1857 Carl Johan Ekströmer, s. 157, 1861 Carl Johan Fahlcrantz, s. 138, 1862 Jacopo Foroni, s. 161, 1859 David Fredrik Frölich, s. 173, 1863 Carl de Geer, s. 170, 1862 Cl. E. Günther, s. 175, 1862 Anton Gabriel Gyldenstolpe, s. 162, 1858 Carl August Hagberg, s. 146, 1865 Carl Johan Hallenborg, s. 131, 1861 Carl Eric Hallström, s. 160, 1863 Jakob August von Hartsmansdorff, s. 155, 1858 Erland Hedenstierna d. y., s. 159, 1857 Christoffer Isac Heurlin, s. 146, 1861 Carl Hochschild, s. 174, 1858 Axel Emanuel Holmberg, s. 161, 1862 Israël Hvasser, s. 148, 1861 C. E. Isberg, s. 152, 1857 Johan Johanson, s. 180, 1860 Johan Johansson, s. 141, 1861 P. Jönsson i Träslanda, s. 125, 1861 Mauritz Stefan Philip Klingspor, s. 159, 1859 G. C. Kraepelin, s. 159, 1857 Pehr Krafft d. y., s. 116, 1865 Johan Henrik Krëuger, s. 134, 1859 N. J. L. Krog, s. 170, 1857 Carl Gustaf Kröningsvärd, s. 183, 1860 Karl Anders af Kullberg, s. 169, 1858 Johan Olof Lagberg, s. 157, 1857 Per Johan Lagergren, s. 160, 1857 Per Lagerhjelm, s. 153, 1857 Gustaf Lallerstedt, s. 126, 1865 Carl Ludvig Landin, s. 154, 1859 Abraham Wilhelm Lavén, s. 152, 1859 Johan Peter Lefrén, s. 161, 1863 Brita Catharina Lidbeck, s. 130, 1865 Carl Wilhelm Lilliecrona, s. 165, 1857 Emanuel Limnell, s. 140, 1861 (Professor och dekorationsmålare) Otto Lindblad, s. 148, 1865 Carl Axel Löwenhielm, s. 165, 1862 Carl Gustaf Löwenhjelm, s. 140, 1859 S. Löwenskiöld, s. 169, 1857 Johan Jacob Löwenström, s. 140, 1864 Johan Anton Millén, s. 142, 1864 Mathilda Montgomery-Gyllenhaal, s. 110, 1865 Gustaf Adolf Montgomery, s. 158, 1862 J. Moreno y Landabury, s. 170, 1863 Daniel Andreas Joakim Müller, s. 181, 1858 (Avled i Uppsala av kolera 1857. G.m. Louise Müller) Johan Theofil Nathorst, s. 180, 1863 Edvard Nonnen, s. 169, 1863 Otto Gustaf Nordensköld, s. 159, 1863 A. G. M. Nordenstolpe, s. 175, 1862 Sven Adolf Norling, s. 162, 1859 Hedvig Constantina Fredrika von Numers, s. 144, 1864 Nils Fredrik Palmstjerna, s. 124, 1864 Gustaf Erik Pasch, s. 182, 1863 Emilia Petersen, s. 165, 1860 Abraham Zacharias Pettersson, s. 173, 1858 Carl Anton Pettersson, s. 130, 1864 Magnus Martin af Pontin, s. 137, 1859 Gabriel Poppius, s. 143, 1857 K. A. Posse, s. 153, 1857 Anders Adolf Retzius, s. 154, 1861 Johan Gabriel Richert, s. 120, 1865 Emil Roberg, s. 175, 1860 Puke von Rosen, s. 179, 1858 Rosenqvist af Åkershult, s. 132, 1865 Sir John Ross, s. 172, 1857 Johan Ruckman, s. 164, 1863 Edv. Gabriel Runeberg, s. 168, 1863 Edv. Fredrich von Saltza, s. 178, 1860 Anders Peter Sandströmer, s. 130, 1859 Berndt Harder Santesson, s. 177, 1863 Frans Adolf von Schéele, s. 137, 1864 A. Fred von Schneidau, s. 160, 1861 Johan Henrik Schröder, s. 176, 1858 Gustaf Henrik Schwartz, s. 156, 1859 Carl David Skogman, s. 149, 1857 Jeanette Stjernström, s. 165, 1858 Anders Magnus Strinnholm, s. 165, 1863 Johanna L. von Strokirch, s. 186, 1858 Israel Adolf af Ström, s. 165, 1857 O. A. Svalin, s. 185, 1858 Per Erik Svedbom, s. 184, 1858 Axel Erik von Sydow, s. 183, 1858 Per Adolf Tamm, s. 155, 1857 Lovisa Tawast, s. 161, 1861 Johan Peter Theorell, s. 154, 1862 Sven Lorenz Theorell, s. 155, 1863 F. J. A. Toll, s. 173, 1857 Sara Torslow, s. 176, 1860 Emil von Troil, s. 129, 1861 Johan August Wahlberg, s. 177, 1858 C. J. Wahlbom, s. 164, 1859 Peter Adam Wallmark, s. 144, 1859 Pehr Westerstrand, s. 127, 1859 Fredric Westin, s. 175, 1863 Gustaf Daniel Wilcke, s. 147, 1864 Bernth Wilhelm Wohlfart, s. 123, 1864 Carl Edvard Zedritz, s. 173, 1860

Källor Anrep, Gabriel, Svenska adelns Ättar-taflor , hämtad 2013-04-07

Noter

Vidare läsning Ahnfelt, Arvid: M. J. Crusenstolpe : hans galleri af samtida och hans litterära korrespondens : lefnadsteckning och urval (Stockholm, 1880–1881)