Snärjmåra (Galium aparine L.) är en ört tillhörande familjen måreväxter. Namnet kan förtydligas som vitblommig snärjmåra för att skilja den från förväxlingsarten (grönblommig) småsnärjmåra.
Växten är ettårig och dör efter frösättningen. Frön kan emellertid gro redan samma år och övervintra.
Ordet snärjmåra finns i skrift belagt i svenska språket sedan 1792.
Beskrivning Plantan blir 30–120 cm lång, i enstaka fall ända till 300 cm. Både stjälken och bladen är försedda med små krokborst, som gör att plantan mycket lätt fastnar i både djurs päls och på människors kläder. Detta är ett sätt för växten att sprida sig.
Den fyrkantiga stjälken är oftast nedliggande. Den är grenad på ett fåtal ställen. Stjälken bryts lätt vid belastning, vilket bidrar till växtens stora spridningsförmåga.
Roten är en pålrot, som kan tränga ner ända till 35 cm. På roten kan finnas svampar i symbios, men saknas ofta.
Bladen sitter i kransar i flera plan utefter stjälken. Varje krans innehåller 6 à 8 blad, långa och breda. På bladens ovansida sitter uppåtriktade borst; borsten på bladkanten är riktade bakåt.
Blomning och frön Snärjmåra blommar från juni till september. Blommorna är vita, 1,5 till 3 mm i diameter och sitter i knippen om 2 till 5. Blomman har 4 kronblad, 1 pistill och 4 ståndare. Pistillen har 2 märken, vilket styr den kommande fruktsättningen i 2 rum.
Varje planta kan ge upphov till frukter.
Frukten är två-rummig med en skiljevägg emellan. Till det yttre ser det ut som två hopklistrade kulor. Vardera rummet innehåller 1 frö. En mogen frukt väger det kulformade fröet ca 3,7 mg.
Ogräs Snärjmåra är idag ett av de vanligaste förekommande ogräsen inom jordbruksproduktionen. 2003 fanns det snärjmåra på 12 % av all åkerareal i Sverige enligt en undersökning. Snärjmåra är både höst- och vårgroende. Det är framförallt ett problem på åkermark med en hög lerhalt, och vid reducerad jordbearbetning, så kallat plöjningsfri odling.
Snärjmårans långa rot kan suga ut de näringsämnen, som annars kommit den önskade grödan till del.
Snärjmåra är ganska motståndskraftig mot kemisk bekämpning. Starka plantor kan repa sig och fortsätta fröa av sig. Medel som prövats är Fluroxypyr, C7H5Cl2FN2O3 Mecoprop, C10H11ClO3 Florasulam, C12H8F3N5O3S Amidosulfuron, C9H15N5O7S2
Utbredning
Habitat Skuggtålig, gynnad av nitrater och fosfater. pH bör vara 5,5–8.
På hösten grodda frön klarar vinterkyla ned till -17 °C.
Snärjmåra har följt människan sen yngre stenåldern, och finns därför intill bebyggelse och där människor präglat marktypen, t.ex. ruderatmark.
Utbredningsområde Snärjmåra är mycket vanlig i större delen av Europa. I Norge når den latitud 70°, men i övriga Norden saknas snärjmåra norr om polcirkeln.
Den finns ett stycke österut i tempererade delar av Asien. I Nordväst-Afrika finns den i Atlasbergen. Efter introduktion i Nordamerika numera spridd i många delstater i USA samt på sina håll i Kanada.
I bergsområden når snärjmåra undantagsvis upp till
Utbredningskartor Norden Norra halvklotet Ej ursprunglig i Nordamerika
Användning Snärjmåra har förr använts för att sila mjölk. I senare tid ersatt av ulaxfilter.
Livsmedel Snärjmåra innehåller mycket askorbinsyra (C-vitamin). Färska blad kan användas i grönsaksoppor. En dekokt på torkade blad kan ge dryck (ofta felaktigt kallat te). Färska frukter kan ätas som de är, och kan läggas i en grönsallad. Torkade frukter kan användas som surrogat för kaffe, ty de innehåller en smula koffein.
Medicin Plinius den äldre använde snärjmåra mot bett av ormar och spindlar samt mot ont i öronen och för att stoppa blödningar.
I nutida folkmedicin används snärjmåra, färsk eller torkad, som diuretikum, för att dämpa inflammationer i muskler, mot sömnlöshet, söndermalet till en gröt vid behandling av hudproblem.
Inom homeopati används blommande kvistar av snärjmåra, där kallat Gali, för behandling av någon åkomma.
Mat åt andra Växten är föda åt minst 40 insektarter (larver), t.ex.:
Sminthurus viridis Timarcha tenebricosa, jättebladbagge Dasineura aparines Dasineura galiicola Liriomyza morio Paraphytomyza anteposita Paraphytomyza orphana
För somliga av dessa passar inga andra växter som mat än just snärjmåra.
En del svampar angriper snärjmårans överjordiska delar och betraktas som sjukdomar för snärjmåra (men svampar i symbios på roten är nyttiga för växten): Erysiphe galii (Leotiomycetes) Leptosphaeria galiorum (Pleosporales) Leptosphaeria scitula (Pleosporales) Puccinia difformis (Uredinales), rostsvampar Puccinia punctata (Uredinales) Phomopsis elliptica (Hyphomycetes)
Varianter och namn
Varieteter Kromosomtal 2n = 42, 44, 66 och 88. Orsaker till att flera värden förekommer för formellt samma art kan diskuteras. Därvid är att notera att 44, 66 och 88 är multiplar av 11, däremot icke 42, vad nu det kan ha för betydelse vid genetisk klassifikation av varieteter.
Två ekologiska skillnader har identifierats: Den ena typen håller till på öppna fält, t.ex. åkermark; den andra föredrar mer skuggiga platser, såsom intill häckar o.d.
I Sverige förekommer två varieteter av snärjmåra: Galium aparine var. aparine – Vanlig snärjmåra Galium aparine var. marinum Fr. – Strandsnärjmåra
Hybrider Inga hybrider är kända.
Etymologi Släktnamnet Galium kommer av grekiska γάλα, gala = mjölk. Att snärjmåra förr i tiden användes för att sila mjölk, var Linné bekant, när han skulle ge växten ett latinskt namn. Möjligen är det detta som inspirerade honom till valet. Vid valet av aparine som artepitet tänkte Linné sannolikt på att Theofrastos och Plinius den äldre under romerska rikets tidiga historia kallade snärjmåra ἀπαρίνη, aparine = gripa tag i.
Klängväxt Snärjmåra har av äldre botaniker skämtsamt kallats Aparine philantropos (Latin philantrops = människovän, p.g.a. att växten klänger sig fast i kläderna). Aparine philantropos ska dock inte uppfattas som en erkänd synonym till Galum aparine.
Synonymer
Aparine hispida Moench., 1794 nom. superfl. Aparine vulgaris Hill, 1770 Asperula aparine(L.) Besser, 1809, nom. illeg. Asperula aparine var. aparine (L.) Nyman, 1879, nom. inval. Asterophyllum aparine (L.) Schimp. & Spenn., 1829 Crucianella purpurea Wulff ex Steud., 1840 Galium aculeatissimum Kit. ex August (Agoston, Agost) Kanitz Kanitz Galium adhaerens Gilib., 1782 Galium agreste Wallr., 1822 Galium aparine ssp. agreste P.D.Sell, 2006 Galium aparine var. agreste P.D.Sell, 2006 Galium aparine L. f. aparine Galum aparine ssp. aparinella (Lange ex Cutanda) Jauzein, 1995 Galium aparine var. aparinella (Lange ex Cutanda) Ortega Oliv., Devesa, Muñoz Garm, Herrero & R.Gonzalo, 2007 Galium aparine var. echinospermum (Wallr.) T.Durand, 1899 Galium aparine var. fructibushispidis Franch., 1883 Galium aparine var. hamatum (Hocht. ex A.Rich.) Hook.f., 1861 Galium aparine var. hirsutum Mert. & W.D.J.Koch Galium aparine ssp. infestum Schübl & G.Martens, 1834 Galium aparine var. infestum (Waldst. & Kit.) Wimm. & Grab., 1827 Galium aparine f. intermedium (Mérat) R.J.Moore, 1975 Galium aparine var. intermedium (Mérat) Bonnet, 1883 Galium aparine f. leiocarpum Makino, 1903 (Wallr.) T.Durand, 1899 Clos, 1848 Galium aparine var. minor Hook., 1833 Galium aparine var. minor Benth., 1867 nom. illeg. Galium aparine f. pautiflorum(Bunge) Maxim., 1873 Galium aparine var. pseudoaparine (Griseb.) Speg., 1897 Galium aparine f. spurium (L.) B.Boivin, 1966 Galium aparine ssp. spurium (L.) Hartm., 1846 Galium aparine var. spurium Coss., 1925 Galium aparine var. spurium (L.) W.D.J.Koch, 1835 Galium aparine var. spurium Hiern, 1877 nom. legitimate Galium aparine f. strigosa (Thunb.) Maxim,1873 Galium aparine var. subglabrum Peterm., 1838 Galium aparine f. tenerum (Gren. & Godr.) Haller, 1833 Galium aparine ssp. tenerum (Gren. & Godr.) Cout, 1939 Galium aparine unranked tenerum Rebb. Galium aparine var. tenerum (Gren. & Godr.) Rchb.f., 1855 Galium aparine f. vallantii (DC.) W.D.J.Koch, 1835 Galium aparine var. vallantii (DC.) W.D.J.Koch, 1835 Galium aparine var. verum Wimm. & Grab. Galium aparinella Lange ex Cutanda, 1861 Galium asperum Honck., 1782, nom. illeg. Galium australe Reiche., 1900, nom. superfl. Galium borbonicum var. makianum Cordem., 1895 Galium charoides Rusby, 1934 Galium chilense Hook.f., 1846 Galium chonosense Clos, 1848 nom. superfl. Galium hispidum Willd., 1809 Galium horridum Eckl. & Zeyh., 1837, nom. illeg. Galium intermedium Mérat, 1831, nom. illeg. Galium lappaceum Salisb., 1796 nom. superfl. Galium larecajense Wernham, 1912 Galium oliganthum Nakai & Kitag., 1934 Galium parviflorum Maxim., 1859 nom. illeg. Galium pauciflorum Bunge, 1833, nom. illeg. Galium pseudoaparine Griseb., 1854 Galium scaberrimum Vahl ex Hornem., 1813 Galium segetum K.Koch, 1843 Galium spurium var. echinospermum Desp., 1838 Galium spurium var. echinospermum (Wallr.) Farw., 1917 Galium tenerrimum Schur, 1866 Galium uliginosum Thunb., 1784, nom. illeg. Galium uncinatum Gray, 1821 Galion aparinum (L.) St.-Lag., 1880 Rubia aparine (L.) Baill., 1880
Dialektala namn <table frame="box"> <th bgcolor="lightgreen">Namn <th bgcolor="lightgreen">Trakt <th bgcolor="lightgreen"> Referens <th bgcolor="lightgreen">Kommentar</tr> <tr> <td colspan="4"> <tr> <td>Knappa-skörr <td> <td align="center"> <tr> <td>Lové <td>Sydöstra Blekinge <tr> <td>Skörv <td>Skåne <td align="center"> <tr> <td>Snärj(e)gräs <td> <td align="center"> <td>I Småland används denna benämning även om Galium infaustum och Galium spurium, Lille-snärjegräs = Småsnärjmåra <tr> <td>Snärpegräs <td>Bohuslän <td align="center"> <tr> <td>Tina <td> <td align="center"> <td>Brukas mest i pluralis (tinor) <tr> <td>Vatten-binda <td>Roslagen <td align="center"> </table>
Bilder
Referenser
Engelska Wikipedia – Galium aparine Tyska Wikipedia – Kletten-Labkraut
Noter
Allmänna källor Den nya nordiska floran. Bo Mossberg och Lennart Stenberg. Wahlström & Widstrand 2003. . Svensk flora: Fanerogamer och ormbunksväxter (28 upplagan). Th. O. B. N. Krok och S. Almquist. Liber 2001. . Den virtuella floran – Snärjmåra
Externa länkar Den virtuella floran - Snärjmåra
Kategori:Sn Växtindex Kategori:Måreväxter