Ej att förväxla med vändtia (även kallat skitgubbe eller spansk skitgubbe).
Skitgubbe, även kallat mas, mjölis eller mjölnarmatte, är ett svenskt kortspel för tre eller fler deltagare. Spelet är ett slags sticktagningsspel som går i två faser. I den första fasen samlar spelarna på sig kort, och i den andra fasen försöker de så snabbt som möjligt bli av med korten. Den spelare som sist har kvar kort på handen har förlorat och blivit "skitgubbe".
Historik Föregångaren till skitgubbe är sannolikt det finska spelet myllymatti, som omnämns första gången 1808. Det finska ordet är en sammansättning av mylly, som betyder kvarn, och Matti, som är den finska formen av namnet Mats. Mjölnaren Mylly Matti är en del av finsk folklore och beskrivs av Zacharias Topelius som en godhjärtad, lättlurad karl som ofta går omkring med en säck. Det finska namnet på spelet översattes till mjölnarmatte på svenska och omnämns första gången under detta namn 1875. Mjölnarmatte förenklades snart till mjölis (känt sedan 1890) och mas (känt sedan 1905). Mas kan uppfattas både som en lat och senfärdig person och som en omformning av namnet Mats. Namnet skitgubbe för spelet är känt sedan 1953, men började inte användas i spellitteraturen förrän på 1980-talet.
De första svenska reglerna för skitgubbe publicerades i Kortoxen 1949 under namnet mas. Spelet kallas idag oftast skitgubbe eller mas. Namnet mas förekommer framför allt i de delar av landet där skitgubbe istället används som namn på vändtia. Enligt spelexperten Dan Glimne är skitgubbe idag ett av de mest utövade kortspelen i Sverige. I Finland heter spelet numera koira, som betyder hund, och i Norge spelas ett likartat spel som heter mattis.
Det är oklart hur spelets regler har utvecklats med tiden. Närbesläktade spel spelades förut i tyskspråkiga kretsar i Baltikum under namnet Müller-Matz (vilket är en direkt översättning av myllymatti till tyska) och i Ryssland under namnet melniki (vilket betyder mjölnare). Reglerna för det ryska spelet påminner mycket om en variant som beskrivs i Kortoxen och kallas mas med uppslagen trumf. Det är möjligt att detta motsvarar en ursprunglig eller tidig variant av spelet.
Regler Skitgubbe är ett kortspel för tre eller fler deltagare och spelas med en vanlig kortlek om femtiotvå kort utan jokrar. Det finns ett stort antal regelvarianter, och nedan redovisas några av de vanligaste. Valörerna har den vanliga rangordningen med ess högst och tvåor lägst.
Spelet går i två olika faser. I den första fasen gäller det att ta kort som ger så förmånlig utgångsställning som möjligt inför den andra fasen, där man så snabbt som möjligt skall göra sig av med korten igen. Spelet går ut på att undvika att sist bli sittande med kort på handen. Den som gör det har förlorat och blivit ”skitgubbe”. Det finns alltså ingen vinnare, bara en förlorare.
Giv Givaren delar ut tre kort var i riktning medsols med början hos spelaren till vänster. Korten ges normalt ett och ett. Resterande kort läggs mitt på bordet med baksidan upp och bildar talongen.
Första fasen I den första fasen spelas korten till stick, och vinnaren av ett stick erövrar alla korten i sticket. I vissa varianter av skitgubbe spelar bara två spelare till varje enskilt stick i denna fas, i andra varianter spelar alla spelare till varje stick. Det sistnämnda är numera förmodligen det vanligaste sättet att spela.
Färgen spelar normalt ingen roll i den första fasen, men det finns en äldre variant där man spelar med uppslagen trumf och där sticken bara kan vinnas med ett högre kort i den utspelade färgen eller trumf. Denna variant är numera sällsynt.
Två spelar till sticken Spelaren till vänster om givaren spelar ut till det första sticket, och nästa spelare i riktning medsols spelar sedan också ett kort. Den som spelar högst valör vinner sticket. Färgen spelar ingen roll. Om båda spelar samma valör, kallas det för motlägg eller för att stunsa. Spelarna spelar då varsitt kort till. Om båda spelar samma valör igen, spelar de varsitt kort till och så vidare. Efter varje spelat kort drar spelaren omedelbart ett nytt kort från talongen, så att spelarna hela tiden har tre kort på handen. En spelare som inte anser sig ha bra kort på handen kan spela det översta kortet från talongen till sticket. Detta kallas för att chansa eller våga.
Sticktagningen fortsätter på motsvarande sätt som det första sticket. Bara två spelare spelar till varje stick. Vinnaren av ett stick spelar ut till nästa stick, och spelaren närmast till vänster spelar som andra (och sista) person till sticket.
Den spelare som drar det sista kortet från talongen får varken titta på detta kort eller spela kortet till ett stick, utan låter det ligga bredvid sig med baksidan upp. Spelarna fortsätter att spela med korten på handen. Om den som skall spela ut till ett stick inte har några kort kvar, går turen att spela ut vidare medsols. Samma princip gäller, om spelaren som spelar sist till sticket saknar kort. Sticktagningen fortsätter tills det inte längre finns tillräckligt många spelare med kort på handen för att kunna avsluta ett komplett stick.
Om det sista sticket inte kan avgöras för att det har skett ett motlägg och någon av spelarna inte har några kort kvar, tar spelarna tillbaka de kort de spelade till sticket och lägger till sina tagna stick. (De skriftliga källorna är otydliga med vad som gäller om ett motlägg inte kan avslutas, men tillräckligt många av spelarna har kort kvar för att spelet skall kunna gå vidare.)
Alla spelar till sticken Spelaren till vänster om givaren spelar ut ett eller flera kort av samma valör till det första sticket. Övriga spelare i riktning medsols lägger sedan i tur och ordning ut ett eller flera kort med sinsemellan samma valör till sticket. Färgen spelar ingen roll. En spelare som har spelat till sticket drar upp lika många nya kort från talongen, så att alla spelarna hela tiden sitter med tre kort på handen.
Sticket vinns av den spelare som spelade kortet eller korten med högst valör. Om fler än en spelare har spelat kort av den högsta valören, spelar dessa spelare till sticket en gång till med samma inbördes turordning som tidigare. Den av dem som då spelar högst valör vinner. Om sticket fortfarande inte är avgjort, fortsätter de spelare som spelade högst valör andra gången att spela till sticket ännu en gång, och så vidare om det händer igen. Spelarna fyller hela tiden på sina händer från talongen så att de sitter med tre kort. Att spela ett kort av samma valör som redan har spelats till sticket så att man går upp i delad ledning kallas för att göra ett motlägg.
När sticket inklusive eventuella motlägg är avgjort och spelarna har fyllt på sina händer till tre kort, får de spelare som så önskar lägga ytterligare kort på stickhögen av valörer som redan finns där. Detta kallas för att slänga på kort och påverkar inte vem som vinner sticket. Spelarna drar sedan lika många nya kort från talongen så att handen återställs till tre kort. Det är tillåtet för en spelare att slänga på kort av fler än en valör, men efter det att spelaren har dragit nya kort från talongen för att ersätta dem som har slängts på får inga ytterligare kort slängas på.
Variant: Spelarna får bara slänga på kort av samma valör som de själva spelade. Detta får göras när som helst efter det att spelaren har spelat till sticket. En spelare som drar fler kort av samma valör som hen har spelat eller slängt på får slänga på även dessa kort och dra nya från talongen, och så vidare om det händer igen. Om det blir ett motlägg, får de spelare som spelar på nytt till sticket slänga på fler kort av den valör som de spelar på nytt. Dock får de inte slänga på fler kort av den valör som de spelade tidigare.
Variant: Det är tillåtet för vem som helst av spelarna att när som helst efter det första utspelet och innan sticket har vänts bort slänga på kort. Korten läggs överst i stickhögen och påverkar inte vem som vinner sticket. En spelare som slänger på kort måste hela tiden dra lika många nya kort ur talongen. Korten får slängas på även efter det att man har börjat göra upp om segern i sticket efter ett motlägg, och det är tillåtet att slänga på ytterligare kort sedan man redan slängt på kort och dragit nya kort från talongen. En spelare som står på tur att spela till sticket och samtidigt slänger på kort bör förstås förtydliga vilka kort som spelas och vilka som slängs på.
Valfri regel: Om två eller flera spelare spelar kort av samma valör till sticket, sticker dessa kort alla kort av valörer som bara har spelats av en spelare. En spelare gör således ett motlägg, även om korten av samma valör är lägre än den dittills högsta valören i sticket. Om det görs motlägg i flera valörer, så sticker motlägget i högst valör övriga motlägg. De spelare som delar ledningen i sticket gör upp på vanligt sätt genom att åter spela till sticket. Även när man gör upp gäller att det högsta motlägget sticker alla övriga kort. När man spelar med den här valfria regeln, används lämpligen också varianten ovan att spelarna bara får slänga på kort av den valör som de själva spelade.
Valfri regel: En spelare som kan göra ett motlägg måste göra det. Om man spelar som vanligt – det vill säga utan den valfria regeln ovan – innebär det att en spelare som har ett eller flera kort av den dittills högsta valören i sticket måste spela något eller några av dessa kort. Om man spelar med den valfria regeln ovan, gäller följande: En spelare som kan spela ett eller flera kort av en valör som redan tidigare har spelats till sticket måste göra det, såvida det inte redan har gjorts ett motlägg i en annan, högre valör. I sådant fall kan spelaren inte nå oavgjort läge och får spela vilket kort som helst. En spelare som kan göra motlägg i flera olika valörer måste göra motlägg i den högsta.
En spelare som inte anser sig ha bra kort på handen kan spela det översta kortet från talongen till sticket. Detta kallas för att chansa eller våga.
Vinnaren av ett stick spelar ut till nästa.
Den spelare som drar det sista kortet från talongen får varken titta på detta kort eller spela kortet till ett stick, utan låter det ligga bredvid sig med baksidan upp. Spelarna fortsätter att spela med de kort de har på handen, tills någon spelare som står på tur att spela till ett stick inte har något kort kvar. Om det sista sticket vid detta tillfälle inte är avslutat, tar alla spelarna tillbaka de kort som de spelade till sticket.
Variant: När en spelare har tagit det understa kortet från talongen, spelas det pågående sticket om möjligt färdigt och första fasen är sedan avslutad. Om det sista sticket inte kan avslutas, tar alla spelarna tillbaka de kort som de spelade till sticket.
Spel med uppslagen trumf När alla spelarna har fått tre kort, vänds nästa kort upp och anger trumf. Övriga kort bildar talongen. Det uppslagna kortet skjuts in under talongen.
Bara två spelare spelar till varje enskilt stick: den som spelar ut och spelaren till vänster om denne. Spelaren till vänster om givaren spelar ut till första sticket. Den som spelar ut spelar ett valfritt kort. Om spelaren som spelar sist väljer att spela ett kort, måste hen om möjligt följa färg (det vill säga spela ett kort i den utspelade färgen). Om spelaren inte kan följa färg, får hen spela trumf. Det är aldrig tillåtet att saka, det vill säga spela ett kort i en annan färg än den utspelade färgen eller trumf. Det är heller inte möjligt att stunsa. Om spelaren inte kan eller vill spela ett kort till sticket, måste hen plocka det utspelade kortet.
Spelarna kan i denna variant sitta med fler än tre kort på handen. Om en spelare bara har två kort kvar efter att ha spelat ett kort, drar spelaren ett nytt kort ur talongen. Om spelaren har minst tre kort kvar, fylls handen däremot inte på.