Schloss Laxenburg är ett slott i Österrike. Det ligger i distriktet Mödling och förbundslandet Niederösterreich, i den östra delen av landet, km söder om huvudstaden Wien. Lieselotte Hansel-Wachter: Der Rittergau im kaiserlichen Schloßpark zu Laxenburg. Privates Vergnügen und Denkmal einer Dynastie. Die Gartenkunst 13 (2/2001), S. 233–253.
Schloss Laxenburg består i själva verket av flera byggnader, främst av två slott: Gamla slottet (Altes Schloss), som ursprungligen var från medeltiden och byggdes om på 1600-talet; och Nya slottet (Neues Schloss) eller Blå slottet (Blauer Hof) från 1500-talet, som byggdes om 1710-20. Egendomen användes som informellt sommarslott av dynastin Habsburg fram till monarkins avskaffande 1919.
Historik
Slottsparken, som var ett omfattande jaktområde, dateras tillbaka till 1200-talet, liksom det gamla slottet, och ägdes av herrarna av Laxenburg. När denna familj dog ut på 1300-talet gick godset över i Habsburgarnas händer. Albrecht III ombyggde och utökade jaktstugan. Senare förföll dock byggnaden tills den renoverades och fick en barock stil under Leopold I av arkitekten Lodovico Burnacini.
År 1682 ingicks Laxenburgalliansen, en försvarspakt mellan flera kejserliga makter mot det offensiva och expansionistiska Frankrike under Ludvig XIV, på Laxenburg slott. Det förstördes igen under den andra belägringen av Wien, men byggdes om och höjdes med en våning redan 1693. Under 1700-talet fylldes de ursprungliga vallgravarna igen.
Blå gården (även känd som Nya slottet) omnämndes första gången 1544 som en friköpt egendom. Dess ägare var Melchior Argüello. Tills den utvidgades mellan 1710 och 1720 av dess ägare, den kejserliga vicekanslern Friedrich Karl von Schönborn, bytte byggnaden ägare flera gånger. Senare ägare inkluderade greve Adolf Metsch och medlemmar av familjen Daun. År 1762 kom den i Maria Theresas ägo, och Plauensteins gård utvidgades ytterligare omfattande av hovarkitekten Nikolaus Pacassi. Utbyggnaden mellan 1765 och 1767 var nödvändig, inte minst, av det växande antalet barn (16) i huset Habsburg-Lorraine.
Omkring 1774 lades Belvedere till i den östra flygeln av Blå hovet. Dess interiör är dekorerad med illusionistiska målningar, även om de ansvariga konstnärerna inte är dokumenterade, men Josef Pichler, Vinzenz Fischer eller Johann Wenzel är möjliga kandidater. Pacassi byggde även matsalsflygeln och palatsteatern. Hård Kaiserstein-sten användes i pelarhallen och den stora trappan. Kronprins Rudolf föddes i Blå hovet 1858.
De två slotten omges av Laxenburgparken, vars nuvarande utseende och anläggningar skapades från år 1780 och framåt. I parken ligger också Franzensburgslottet, uppförd i medeltida stil på en ö i parken mellan 1798 och 1835.
Kejsar Franz Josef I och kejsarinnan Elisabeth tillbringade sin smekmånad i Laxenburg 1854. Två av deras fyra barn – Gisela (1856–1932) och kronprins Rudolf (1858–1889) – föddes också på Laxenburgs slott. Den siste kejsaren, Karl I, bodde nästan konstant i Laxenburg 1917/1918 eftersom det gjorde det möjligt för honom att ha arméns överbefäl som han personligen ledde i Baden nära Wien alldeles i närheten och att upprätthålla politiska kontakter utan att ständigt observeras av wienska tjänstemän.
Egendomen togs över av staten när monarkin avskaffades 1919 och blev senare museum.
Galleri
Källor
Kategori:Byggnader och anläggningar i Niederösterreich Kategori:Kungliga residens i Österrike