Karl Erik Stig Ekselius, född 28 december 1914 i Ålems församling i Kalmar län, död 9 augusti 1998 i Torekovs församling i Skåne län, var en svensk möbelformgivare.
Sin första kontakt med möbeltillverkning fick Karl Erik Ekselius redan i barndomshemmet. Hans far Johan Oscar Carlsson (1874–1944) var bondsonen som inte ville bli bonde, utbildade sig till snickare men snart ville starta eget. När han fann en å med fors och vattenfall såg han möjligheten att med elektricitet utveckla hantverket till en fabrik. Tillsammans med bl. a. sin svärfar bildade han 1898 Blomstermåla möbelfabrik i Mönsterås. Det blev den första av de tre småländska möbelfabriker han skulle grunda, utveckla och leda. 1906 bildade han Åfors möbelfabrik och slutligen 1930 J.O. Carlssons Möbelindustri (sedermera JOC Möbel AB) i Vetlanda, det företag som yngste sonen Karl Erik med tiden skulle ärva och utveckla som både formgivare och VD.
Karl Erik Ekselius fick sin första utbildning på 1930-talet hos Carl Malmsten, som under flera år fortsatte att fungera som handledare och mentor. Malmsten knöts också till företaget som formgivare och stod snart för flertalet av modellerna.
1930 var den stora Stockholmsutställningens år, då modernismen fick sitt genombrott inom svensk arkitektur och formgivning. Den unge Karl Erik Ekselius beslutade att själv utbilda sig till möbelarkitekt. På 30-talet studerade han i Berlin hos professor Fritz A. Breuhaus, då ett världsnamn, som ingick i den krets som grundat Bauhaus-skolan, med Walter Gropius som rektor och formgivare som Mies van der Rohe och Marcel Breuer bland lärarna. De ansåg att skönhet ska gå att förena med massproduktion, industrin kan lära av hantverket, konst förenas med teknologi.
För Karl-Erik Ekselius kom denna hållning att prägla hans egen. Han utvecklade ett modernare formspråk, djärvare än det strikt traditionella som Malmsten företrädde. Formen skulle vara ren och avskalad, men det var nödvändigt att också vara lyhörd för det levande och organiska i träets karaktär. I likhet med Josef Frank, ursprungligen Wien, senare knuten till Svenskt Tenn i Stockholm, och Alvar Aalto i Finland, ville han bejaka det moderna hos funktionalisterna, men förhöll sig avvisande till det brutala i de hårda stålrörsbenen. Istället arbetade han – i likhet med samtida danska möbelarkitekter som Finn Juhl, Hans J. Wegner, Ole Wanscher m. fl. – med träets skulpturala möjligheter. Som formgivare var de präglade av föregångaren Kaare Klint som i Danmark grundat Kunstakademiets Skole for møbelkunst. Dock skulle Karl Erik Ekselius med tiden själv framgångsrikt pröva möbler även i de nya materialen, särskilt modellserien Mondo där karmstolar och fåtöljer har armstöd i mattslipad aluminium med mjukt böjda former, men han prövade också enstaka fåtöljer med skålformad stomme i glasfiberarnerad plast.
Efter andra världskriget med dess industriella tillbakagång kunde företaget på nytt växa och utvecklas. Efter faderns död 1944 övertog Karl Erik Ekselius och hans äldre bror ansvaret. Efter arton år delade de på sig och Karl Erik blev 1961 ensam ägare, samtidigt formgivare och VD för företaget, då med ett sjuttiotal anställda.
Från 1950-talet fick hans möbler en ökad internationell uppmärksamhet och en allt större andel av produktionen gick på export. H55-utställningen i Helsingborg 1955 innebar ett genombrott, följt av uppmärksamhet vid Triennalen i Milano, en återkommande internationell utställning inom formgivning och modern arkitektur, där Karl Erik Ekselius utsetts att representera Sverige. Hans anseende som formgivare bekräftades i hedersamma uppdrag som inredningar till Columbia University i New York och New Zeeland-house i London, de stolta Amerikabåtarna M/S Kungsholm och M/S Gripsholm, flera ambassader och – kanske i synnerhet – uppdraget att göra möblerna till biblioteket i den nya FN-skrapan i New York, senare uppkallat efter Dag Hammarskjöld.
Familj Första gången var han gift 1941–1965 med posttjänstemannen, sedermera filosofie magister Inga Åselius (1918–2010, omgift med överläkare Birger Wahlström). De fick fyra barn, däribland litteraturvetaren och journalisten Eva Ekselius (född 1942) och Jan Ekselius (född 1946), möbelformgivare, en tid verksam i familjeföretaget innan han startade egen verksamhet. Andra gången var han sedan gift 1981–1985 med Halina Gawron (född 1939). Han är begravd på Vetlanda skogskyrkogård.
Källor Noter Ekselius, Inga Astrid, f Åselius, reservpostexpeditör i Östra distriktet i Postmatrikel / 1958 / s 144.
Kategori:Svenska arkitekter under 1900-talet Kategori:Personer inom Sveriges näringsliv under 1900-talet Kategori:Personer från Ålems socken Kategori:Födda 1914 Kategori:Avlidna 1998 Kategori:Män