thumb|Årsta och närområdet. Årsta är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Nästan hela stadsdelen ingår i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsområde, med undantag för Årsta holmar och Hammarbyslussen som ingår i Södermalms stadsdelsområde. Nästan hela Årsta ligger utmed den södra sidan av Årstaviken precis söder om Södermalm mellan Nynäsvägen, Johanneshovsvägen, Årstafältet, Västra stambanan och Årstabroarna. Stadsdelen gränsar till Södermalm, Södra Hammarbyhamnen, Johanneshov, Enskede gård, Enskedefältet, Östberga och Liljeholmen.
Den bebyggda delen av stadsdelen ligger på södersluttningen av den förkastningsbrant som sträcker sig längs Årstavikens södra sida. På norrsluttningen ligger Årsta skog, som sluttar brant ner i Årstaviken. I en sprickdal som sluttar ner mot Årstaviken ligger Årsta gård.
Historia Forntiden miniatyr|Gravfältet RAÄ17 intill Årsta gård. miniatyr|Årsta gård år 2007. miniatyr|Sundsta gård år 2014. miniatyr|Skanskvarn år 2011. miniatyr|Valla gärde (Årstafältet), 1860-tal. Under bronsåldern (1500–500 f.Kr) var Årstaviken, Årstafältet och Enskedefältet en havsvik, vattenytan låg då 15 meter över dagens havsnivå.Ferenius & Gustafsson, s. 25 Marken höjde sig sakta och vid Kristi födelse låg strandlinjen cirka 10 meter högre än nu. Årstafältet var då en lerslätt, och igenom den löpte den segelbara å, dagens Valla å, som kom att ge namn åt Årsta by. Ett par olika gravfält har hittats och undersökts i Årsta.
RAÄ75 och RAÄ73 är beteckningen på ett gravfält som delas av Johanneshovsvägen vid Mejeribacken. Sommaren 1978 skulle vägen byggas om, och innan vägarbetena satte igång så lät Stockholms stadsmuseum undersöka gravfältet. Man undersökte 10 gravar. Sex av gravarna var högar, cirka 5–7,5 meter i diameter och ungefär en halv meter höga. Tre gravar var stensättningar, och en grav var förstörd.Sällström 1979, s. 18-19 Man hittade bland annat fem agraffknappar (en slags manschettknappar) av brons, en dräktnål av brons, en bältesölja, några enkelkammar och remändebeslag.Ferenius & Gustafsson 1999, s. 68 Fynden kan hänföras till folkvandringstiden, cirka 400–550 e.Kr.Sällström 1979, s. 20
Andra fynd som pärlor, en järnkniv och en järnnit kan dateras till vikingatid. Under folkvandringstiden brändes de döda på bål och föremålen är antingen gravgåvor eller delar av klädedräkten. Föremålen antyder att en vuxen man under denna tid gick klädd i långbyxor med bälte om midjan, en skjorta, och en mantel, ihopfäst med en dräktnål.Sällström 1979, s. 21
Gravfältet RAÄ77 vid Kyrkparken (bakom Årsta kyrka) består av 10 högar och 35 stensättningar och har daterats till yngre järnåldern.Ferenius & Gustafsson 1999, s. 86
RAÄ 17 och 18 ligger strax norr om fotbollsplanen vid Årsta gård och anses vara från cirka 600-700-talet. RAÄ 17 består av 13 gravar (stensättningar). Mycket talar för att gårdar som Årsta och närliggande Valla har etablerats under vikingatiden eller tidigare. Enligt arkeologen Jonas Ferenius talar det faktum att gravfältet RAÄ 17 ligger i direkt anslutning till Årsta gård för att platsen varit bebodd i förkristen tid.Ferenius & Gustafsson 1999, ss. 84-86 Man har dock inte hittat några säkra spår efter boplatser i Årsta från denna tid med undantag för eldstäder.
Medeltiden Årsta gård är skriftligt belagt sedan medeltiden. Enligt traditionen skall Årsta på 1200-talet tillhört Birger jarl. 1305 omnämns Arusboawik i en skrivelse från dominikanklostret i Sigtuna. Arusboar betyder De som bor i byn Aros och Arus eller Aros betyder åmynning."Stadsdelsskrifter 1999 s. 1" 1344 omnämns byn och gården Årsta som villa Arus och ännu 1439 skrivs ortnamnet Aross. På 1300-talet tillhörde gården den s.k. Hertigarnas prebenda (latin: Prebenda Ducum) vid Uppsala domkyrka, och enligt kyrkans jordebok från 1344 hade man fått den av hertig Valdemar Magnusson år 1318.Dahlbäck 1977, ss. 138 Enligt dåtida jordtaxering var Årsta värderat till fyra markland.Ferenius & Gustafsson 1999, s. 100 Ingen annan gård i Brännkyrka socken var vid denna tid taxerad till mer än ett markland. Även 1438 tillhörde gården kyrkan.
Gården övergick sedan till Hans Kröpelin d.ä., och hans dotter Anna fick den med sig som hemgift när hon gifte sig med Kristiern Bengtsson (Oxenstierna) d.ä. i oktober 1443.Ferenius & Gustafsson 1999, s. 112 Vid denna tid omnämns den som Aarsta. Så småningom ärver deras son, Hans Kröpelin d.y. gården, och denne uppges i samband med en ägotvist 1487 ha hävdat att gårdens ägor sträckte sig ända till Stockholms söderport, alltså innefatta även Södermalm.Ferenius & Gustafsson 1999, s. 119 Det var först i ett privilegiebrev från 1529 som hela Södermalm fastställdes som stadens mark. 1495 skrivs namnet Aresta och 1538 som Årsta.
Valla gård var ett hemman som först är skriftligt belagt 1420 då Katarina Erengisladotter skänker en del av jorden på Valla till franciskanerorden på Gråbrödraklostret på Riddarholmen.Ferenius & Gustafsson 1999, s. 115
Modern tid År 1643 ägdes Årsta av Åke Oxenstierna, och samma år köpte han Valla av Gabriel Gabrielsson Oxenstierna. 1712 avsöndrades Liljeholmen, på den tiden en krog, från Årsta.
Årsta holmar har tillhört Årsta sedan urminnes tid. 1737 avsöndrades öarna från Årsta gård, den första ägaren var Gustaf Cronhielm. När han dog 1737 sålde sonen de tre holmarna till Reinhold Brech, som dock redan 1739 sålde dem till sin syster, Christina Brita Brech. Hon var gift med Christer Robsahm, och han lät från 1742 uppföra Årsta holmars gård, och gården användes i början som parets sommarnöje.Gustafson 2006, s. 24
Under andra halvan av 1700-talet började den östligaste delen av Årsta växa. Den gamla landsvägen från Gamla stan mot Södertälje, Göta landsväg, gick i östra Årsta och längs den och i närheten uppfördes torp, krogar och fabriker. 1756 avsöndrades Sundsta gård från Enskede gård, och där fanns några mindre industrier, bland annat bomullsspinneri och färgeri. Strax bredvid låg Grundsborg, nämnd som krog 1784. På höjden ovanför ligger sedan 1850-talet Skanskvarn. Kvarnen låg på en annan plats, vid Johanneshovsvägen 1-5, från slutet av 1700-talet, men kallades då Nedre Skanskvarn. Även där fanns en krog från 1780-talet.
Längre bort längs Göta landsväg låg torpet Ensta som uppfördes cirka 1775 åt en kammarskrivare Johan Ernst Muderich. Det låg ungefär vid nuvarande Värmdö gymnasium. Vid dagens Bolidenplan låg Sundsborgs handelsträdgård, namngiven efter fabrikör Petter Sundell, ägare till torpet Linde i slutet av 1780-talet. Vidare längs landsvägen låg bostället Johannisberg, torpet Ljungby och torpet Pettersberg. Vägen följde sedan dagens Årstavägen några 100 meter, och där Bråviksvägen nu ligger svängde den 90 grader, en sväng som i folkmun kallades Snurrom. Vägen fortsatte mot den plats där Sandfjärdsgatan 107 nu ligger, över de marker som hörde till gården Valla, och sedan ut på själva Årstafältet.
År 1771 köptes Årsta av Christian Henrik von Schnell. Han gifte sig 1775 med Märta Helena Reenstierna, mer känd som Årstafrun. Livet på Årsta gård i början av 1800-talet är väl känt genom de dagböcker hon skrev 1793–1839. Hon lämnade även efter sig ett brännvinsrecept med smak från pomerans, och med hjälp av det lanserade Vin & Sprit 1978 Årsta Brännvin. Gården fick sitt nuvarande utseende 1795. I bottenvåningen finns 11 rum och kök, och även övervåning rymmer 11 rum. Dessutom finns en vindsvåning.
Det moderna Årsta växer fram 1900–1931 miniatyr|Punkthus vid Sköntorpsvägen 115, 1962. miniatyr|Fristående kiosker var vanliga i Årsta. År 1903 öppnades traktens första grundskola, Årsta gamla skola. Skolhuset ritades av arkitekt Axel Bergman. Skolverksamheten lades ner 1978. Idag (2018) har Ateljéföreningen Årsta Gamla Skola sin verksamhet i huset.
År 1905 sålde Årsta gårds sista privata ägare Fredrik Rappe gården och all mark till Stockholms stad. Köpet omfattade 380 hektar mark och staden betalade kronor. Försäljningen skedde genom Rappes fastighetsbolag AB Södra Förstaden. Staden hade först tänkt sig att anlägga en trädgårdsstad på området, som i Gamla Enskede. Men terrängen ansågs alltför kuperad och planerna övergavs. En första förändring kom 1910 med byggandet av Nyboda-Enskede Järnväg för transporter till och från Slakthusområdet i Johanneshov. Men ännu fanns här, förutom Årsta gård, bara några mindre torp och gårdar som Ängby, Årstalund, Valla, Ljungby och Pettersberg. Under första världskriget arbetade Anna Lindhagen för att kolonilotter skulle anordnas för arbetare, och i Årsta invigdes 1917 koloniområdena Koloniföreningen Stugan och Dianelunds koloniträdgårdsförening.Söderblom-Wallenstråle 2006, s. 13
I Grundsborg vid Hammarby sluss låg Bröderna Sandström skidfabrik mellan 1913 och 1940-talet. I sin lilla fabrik tillverkades s.k. Stockholmsskidor märkta med prima eller extra prima. 300 par skidor tillverkades varje dag när det gick som bäst, men till slut var fabriken för liten och man flyttade till Lindesberg.Rydberg 1979, ss. 101-103
1932–1944 miniatyr|left|Stadsplan för mellersta Årsta från 1939. Observera trafikreservatet (gult) för Årstabanan. Stockholmsutställningen 1930 förde med sig helt nya idéer om hur man skulle bygga. 1931 kunde Socialdemokraterna bilda regering, och just bostadsfrågan stod högt på deras dagordning. Det stod klart att bostadsbristen i Stockholm inte skulle kunna avhjälpas med villor och småstugor. Flerbostadshus måste uppföras, och det med en hyra som vanliga arbetare skulle ha råd att betala.Skoglund 1993 Fastighetsförvaltningen i Stockholm anordnade 1932 en bostadstävling, Årstatävlingen. Reglerna var utformade så att smalhus (mindre än 10 meter breda) skulle gynnas framför tjockhus, mer än 15 meter breda. Första pris gick också till ett förslag på ett hus som var 7,5 meter brett och där lägenheterna saknade dusch eller badkar.Johansson, Ingemar:Storstockholms bebyggelsehistoria, s.440 Men tävlingen slutfördes utan att någon stadsplan fastställdes.Persson 1998, s. 4
1940 blev frågan aktuell på nytt. Smalhus hade redan byggts i Traneberg och i Hammarbyhöjden, men där hade kritik framförts att dessa stadsdelar var alltför livlösa eftersom både arbetsplatser och lokaler för sociala och kulturella ändamål saknades. Från England kom nya idéer om stadsdelscentrum och grannskapsenheter (community centre) som påverkade planeringen.
Den första stadsplanen trädde i kraft den 22 november 1940. I den förordades att området skulle bebyggas med smalhus, högst tre våningar höga. På höjderna, till exempel vid Sköntorpsplan föreslogs däremot punkthus i upp till sju våningar. Det ansågs kontroversiellt och fastighetsdirektör Axel Dahlberg kritiserade planen.Sidenbladh 1981, s. 263 Det bestämdes även att alla gator skulle få namn efter sjöar och vattendrag (undantaget Sköntorpsvägen och Årstavägen).
Det första spadtaget thumb|Barnrikehusen på Bolmensvägen. Den 16 juli 1942 tog fastighetsborgarrådet Harry Sandberg det första spadtaget i kvarteret Bolmen.Harlén 1997 Där ligger idag barnrikehusen på Bolmensvägen och Möckelvägen som ritades av Ernst Hawerman och Nils G:son Friberg. Borgarrådet hade bjudit in pressen till en invigningsceremoni och för Dagens Nyheter uttalade han sig om kommunens planer för Årsta :
På våren 1943 kunde Årstas nya invånare flytta in. Husen i kvarteret Bolmen uppfördes av byggnadsfirman Forss & Son till en kostnad av 2,6 miljoner kronor, och var tänkta för 160 familjer. De flesta lägenheterna var på ett eller två rum och kök. Samtliga lägenheter fick badrum, något helt nytt vid denna tid. I närliggande Årstagården startade en ungdomsgård 1946, där ungdomar kunde träffas, titta på film, eller delta i en klubb som Reseklubben, Boxningsklubb, Skönhetsskola, Danskurs m.m.Åsvärn & Mathsson 1958, s. 92
1945–nutid miniatyr|Sköntorpsgården uppförd 1947.