Leonardo da Vinci (, egentligen Leonardo di ser Piero da Vinci, född 15 april 1452 i Anchiano nära Vinci i Toscana, död 2 maj 1519 i Amboise i Frankrike, var ett italienskt universalgeni. Han betraktas som den första högrenässansmästaren och var verksam som konstnär, arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker, musiker och filosof.
Leonardo tillhör renässansens mest betydelsefulla gestalter. Han är mest känd för målningen Mona Lisa, utförd 1503–1506, samt muralmålningen Nattvarden från 1498.
I kortform bör han kallas "Leonardo" och inte exempelvis "da Vinci". Namnet "da Vinci" betyder bara "från Vinci" och syftar på "Leonardo, herr Pieros son, från Vinci"; detta namn bar han eftersom han var född utom äktenskapet.
Biografi 1452–1466: Barndom miniatyr|vänster|Leonardos barndomshem i Anchiano. Leonardo föddes i den lilla staden Anchiano nära samhället Vinci i Toscana i Italien som utomäktenskaplig son till Ser Piero, notarie i Vinci, som då tillhörde Florens, och Caterina Lippi, en ung bondkvinna. Han tillbringade sina första fem år i byn Anchiano med sin far och mor. Modern gav sig sedan iväg för att gifta sig med en annan man.
Från 1457 bodde han med sin far, morföräldrar och morbrodern Francesco i det lilla samhället Vinci. Hans far hade gift sig med en sextonårig flicka som hette Albiera Amadori. När Leonardo var 16 år gifte fadern om sig med den tjugoåriga Francesca Lanfredini. Leonardo hade totalt 17 syskon.
Leonardo började redan tidigt visa begåvning på många skilda områden. Som exempel tyckte han om att spela luta, sjunga och läsa poesi. Dock var det inte inom dessa områden som han glänste som mest, vare sig som ung eller under sina senare år.
1466–1476: Lära hos Andrea del Verrocchio miniatyr|Teckningen av Arno-dalen. Hans extraordinära talanger uppmärksammades tidigt och han sattes omkring år 1466, vid ca 14 års ålder, i lära hos Andrea del Verrocchio, en ledande florentinsk skulptör, guldsmed och målare, tillsammans med Domenico Ghirlandaio, Perugino, Sandro Botticelli och Lorenzo di Credi.
Leonardo var inte bara lärling hos Andrea del Verrocchio utan bodde även i samma hus som honom. Studierna inkluderade olika ämnen och ägde rum i en tid då det nya människoidealet började växa fram, numera känt som renässansens början. Det sägs ofta att detta var perioden då Europa lämnade medeltiden, dess samhällssystem och tänkande. Det nya människoidealet gick i korthet ut på att ju fler saker man var bra på, desto bättre.
Enligt Giorgio Vasari var Leonardo med och målade Jesu dop. Han målade en ängel som imponerade så på Verrocchio att denne svor att aldrig mer måla igen.
År 1472, vid cirka 20 års ålder, blev han mästare och medlem av S:t Lukasgillet. Leonardos tidigaste kända verk är en målning av Arno-dalen, målad den 5 augusti 1473.
År 1476 åtalades Leonardo och tre andra unga män för sodomi, men de frikändes.
1476–1519 miniatyr|stående|Leonardo da Vincis grav i ett kapell, Saint-Huberts-kapellet, vid Slottet i Amboise i Loiredalen i Frankrike.SvD Kultur 2010-01-25, Forskare vill gräva upp Leonardo da Vinci.
Från och med 1476 fram till 1477 finns det inga uppgifter om hans arbete. 1478 lämnade han Verrocchio och var inte längre bosatt i sin fars hus. I januari 1478 fick han sin första av två beställningar: att måla en altartavla för kapellet Sankt Bernard i Palazzo Vecchio och mars 1481, målningen Konungarnas tillbedjan för munkarna i San Donato i Scopeto. Båda förblev ofullbordade.
År 1482 trädde Leonardo i tjänst hos hertigen av Milano, Ludovico Sforza. Han verkade som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör fram till familjen Sforzas fall 1499, då franska armén ockuperade Milano. Han fick i uppdrag att måla Madonnan i grottan och Nattvarden för klostret Santa Maria delle Grazie. Han gjorde en modell till ett ryttarmonument, Sforza, men den förstördes av franska soldater innan den hann gjutas i brons. Leonardo flydde till Mantua och sedan vidare till Venedig, där hans kunskaper som arméingenjör togs i bruk.
År 1500 begav sig Leonardo till Florens och förenade sig två år senare med Cesare Borgia på dennes fälttåg, men återvände efter Borgias nederlag till Florens, där han stannade till 1508. Mona Lisa (La Gioconda), Leonardos kanske mest kända målning, målades i Florens mellan 1503 och 1506 (men Mona Lisas mun penslades i flera omgångar under flera år). Leonardo sägs ha arbetat i minst tre år med porträttet av Mona Lisa, som i över 500 år har fascinerat människor med sitt subtila och gåtfulla leende. Carl G. Laurin, Konsthistoria, Svenska Bokförlaget Norstedts, 1956.
Leonardo återkallades till Milano av stadens franske guvernör Charles d'Amboise och var under de följande fem åren sysselsatt med vetenskapliga studier och planerna för byggandet av en kanal. Tillsammans med sin elev och medhjälpare Francesco Melzi reste han 1513 till Vatikanen för att vinna påven Leo X:s gunst, men 1516 lämnade han Rom för att arbeta för den franske kungen Frans I. I Rom omgavs Leonardo av intriger, medan han i Frankrike var mycket uppskattad och beundrad.
Leonardo kom i december 1516 till Amboise i Loiredalen i Frankrike där han inkvarterades på herrgården Clos Lucé som var sammanbunden med det kungliga slottet via en underjordisk gång. På Clos Lucé levde fram till sin död den 2 maj 1519. Dokument visar att Leonardo ligger begravd i Saint-Florentinkyrkan som är en del av slottet. Efter hans död fick eleven Salai några verk, medan Melzi fick ärva Leonardos anteckningsböcker.
Vid tiden för Napoleon I var Saint-Florentinkyrkan i ruiner efter den franska revolutionen så att en ingenjör som Napoleon anlitade, beslutade att kyrkan inte var värd att bevara. Den demolerades och stenkonstruktionerna användes för att reparera slottet. Ungefär 60 år senare grävdes platsen för Saint-Florentinkyrkan ut. Ett komplett skelett hittades tillsammans med delar av en steninskription som innehöll brev med Leonardos namn. Det är denna samling av ben som nu finns i Saint-Hubert-kapellet som ligger intill slottet.
Privatliv miniatyr|stående|Studie för porträttet av Isabella d'Este. Leonardo hade många vänner under sitt liv, de inkluderade matematikern Luca Pacioli, Franchinus Gaffurius, Isabella d'Este, Beatrice d'Este, Marcantonio della Torre och Niccolò Machiavelli. Leonardo verkar inte ha haft några nära relationer med kvinnor utom hans vänskap med de två Este-systrarna, Beatrice och Isabella. Han tecknade ett porträtt av Isabella när han var på en resa till Mantua, och som verkar ha använts för att skapa ett målat porträtt, men nu förlorat.
Sexualitet Bortom vänskapen höll han privatlivet hemligt. Hans sexualitet har blivit ett föremål för satir, analys och spekulation. Denna trend började i mitten av 1600-talet och återupplivades på 1900-talet och 2000-talet, speciellt av Sigmund Freud.
Leonardo hade nära relationer med sina elever Salai och Melzi. Det har hävdats sedan 1600-talet att dessa relationer var av sexuell eller erotisk karaktär. Mycket har skrivits om hans förmodade homosexualitet och dess roll i hans konst.
Vegetarianism Enligt vissa biografiska källor och citat var Leonardo en tidig vegetarisk pionjär på etiska grunder.Vegetariansk pionjär, IVU-arkiv Huruvida han faktiskt var vegetarian har dock ifrågasatts, och en samlad genomgång av källor till information om hans liv leder inte till att någon tydlig bild av Leonardo som vegetarian skulle framträda.
Konstnärskap Leonardo da Vinci var nyskapande på många områden, även vad gäller måleriet. Sfumato, en teknik som han uppfann gjorde att konturerna av de olika ytorna i målningen försvann, och ögat inte längre kan urskilja enstaka linjer och färgytor. Ordet sfumato kommer från italienskans ord fumo eller rök, och är en blandning av färger och nyanser som är knappt märkbar, allt smälter samman och ger en "disig" effekt. Effekten är behaglig och mångtydig. Han beskrev sin teknik som "utan linjer eller gränser och uppträder som rök". De mjuka övergångarna mellan ljus och skugga syns tydligt i hans verk Mona Lisa. Denna teknik har utvecklats och prövats fram av Leonardo alldeles på egen hand.
Leonardos teckningskonst har också helt nyskapande för tiden, och många tycker att den inte har överträffats av sina samtida. Han utövande ett stort inflytande på sina samtida, Correggio, Giorgione, Rafael och Andrea del Sarto, med sina kompositioner och sin ljusskildring. Han gjorde ett starkt intryck på Rubens och föregrep Rembrandts klärobskyr.
Leonardo efterlämnade få autentiska målningar. Ängeln som knäfaller längst till vänster på Verrocchios målning Jesu dop (1472–1475) anses vara hans verk. Han var Verrocchios medhjälpare på ett flertal målningar, vilket har lett till många meningsskiljaktigheter vad gäller upphovsmannen. Bebådelsen (omkring 1474) tillskrivs Leonardo på grundval av det mystiska landskapet och den vetenskapligt utförda rumsskildringen; två Madonnan med barnet (Benoismadonnan och Madonnan med nejlikan), idag starkt restaurerade, tillskrivs också denna period.
Leonardo påbörjade 1481 målningen Konungarnas tillbedjan, för munkarna i San Donato i Scopeto, men lämnade den ofullbordad. Kompositionen var av stor betydelse genom gestalternas placering, deras uttrycksfulla gester och klärobskyreffekten, något som även kännetecknar den ofullbordade Den helige Hieronymus. Under 1483 arbetade Leonardo på målningen Madonnan i grottan; den version som finns på Louvren anses vara den tidigare och av större konstnärligt värde. Under sin vistelse i Milano målade han ett antal porträtt av hovdamer, bland annat Damen med hermelinen och Porträtt av en kvinna. Den förre är mästerlig i formen och en djup psykologisk studie.
Vitruvianske mannen
miniatyr|stående|Leonardo da Vincis teckning Den vitruvianske mannen utforskar den moderna människans proportioner. En teckning som är namngiven efter den romerske arkitekten och ingenjören Vitruvius är den Vitruvianske mannen. Det är en teckning med tillhörande anteckningar i spegelvänd skrift som Leonardo da Vinci gjorde runt år 1492. Teckningen föreställer en naken mansfigur med kroppen i två positioner lagda ovanpå varandra. Manskroppen har utsträckta armar och ben och är inskriven i en cirkel och i en kvadrat. Teckningen influerade renässansen och den har de proportioner Vitruvius beskrev.
Nattvarden
Muralmålningen Nattvarden fullbordades 1498 för dominikanernas refektorium i munkklostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Själva kyrkobyggnaden uppfördes under 1400-talets andra hälft och en av kyrkans arkitekter var Donato Bramante. Muralmålningen, som utfördes 1495–1498 i seccoteknik, är målad med olja på härdad, eller torkad, kalkputs och har fördärvats mycket av tiden. Den är mycket skadad och övermålad, även om den i dag omsorgsfullt har renoverats. Därtill var långväggen i matsalen angripen redan 1517 på grund av Leonardos experiment med olika måleritekniker och färgstoffer. Åskådaren inbjuds att delta i handlingen: Kristus och apostlarna sitter vid ett långbord som verkar stå i förlängning av själva matsalen. Bilden framställer ett ögonblick då orden "En av er skall förråda mig", nyss uttalats och lärjungarna i våldsam sinnesrörelse frågande ser på varandra och på sin Herre. På ett dramatiskt sätt har konstnären lyckats få fram lärjungarnas häftiga reaktion som kontrast till Kristusfigurens upphöjda lugn.