miniatyr|Jesus går på Galileiska sjön, såsom skildrat i Ivan Ajvazovskijs målning Walking on Water från 1888.
Jesu under är de många mirakel som tillskrivs Jesus i kristna texter. Merparten av dessa mirakel utgörs av troshelanden, exorcismer, uppståndelser från de döda samt mirakel där han utövar kontroll över naturen.Twelftree, Graham H. 1999 Jesus the miracle worker: a historical & theological study ISBN 0-8308-1596-1 s. 263H. Van der Loos, 1965 The Miracles of Jesus, E.J. Brill Press, Nederländerna.
I Johannesevangeliet sägs Jesus ha utfört sju mirakulösa tecken som kännetecknar hans verksamhet, från att förvandla vatten till vin i början av sitt missionerande till att uppväcka Lasaros från de döda i slutet av den.Harris, Stephen L., Understanding the Bible. Palo Alto: Mayfield. 1985. "Johannes" sid. 302–310
För många kristna och muslimer anses miraklen vara verkliga historiska händelser.Twelftree (1999) sid. 19 Andra, däribland många liberala kristna, betraktar dessa berättelser som bildliga eller symboliska.
Sedan upplysningstiden har många forskare intagit en starkt skeptisk hållning till påståenden om mirakel.Powell, Mark Allan (1998). Jesus as a Figure in History: How Modern Historians View the Man from Galilee. Westminster John Knox Press, sid. 22. Det råder mindre enighet om hur mirakel ska tolkas än tidigare, men det finns en vetenskaplig konsensus om att den historiske Jesus betraktades som en mirakelgörare under sin livstid. Icke-religiösa historiker undviker i allmänhet att uttala sig om miraklens sanningshalt, eftersom källmaterialet är begränsat och betraktas som problematiskt. Vissa forskare utesluter helt möjligheten till mirakel, medan andra försvarar den, antingen med förbehåll eller mer uttryckligt (i det senare fallet återspeglar detta ofta en religiös övertygelse).
Typer och motiv I de flesta fall kopplar de kristna författarna varje mirakel till specifika lärdomar som återspeglar Jesu budskap.
I The Miracles of Jesus urskiljer H. van der Loos två huvudkategorier av mirakel som tillskrivs Jesus: de som påverkade människor (såsom när Jesus botade den blinde mannen i Betsaida), det vill säga helandemirakel, och de som innebar att han utövade kontroll över naturen (såsom när Jesus gick på vattnet). De tre typerna av helandemirakel är botanden, där en sjukdom botas på övernaturlig väg, exorcismer, där demoner drivs ut ur människor, samt uppväckelser från de döda. Karl Barth menade att Jesu förklaring på berget är unik bland dessa mirakel, eftersom miraklet sker med Jesus själv.
Enligt Craig Blomberg är ett kännetecken som alla Jesu mirakel i evangelierna har gemensamt att han utförde dem utan att ta betalt och aldrig begärde eller tog emot någon form av ersättning för sina helandemirakel, till skillnad från vissa överstepräster under hans tid, som tog betalt av dem som blev botade. I Matteusevangeliet 10:8 uppmanade han sina lärjungar att bota sjuka utan betalning och sade: ”Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva.”
Det är inte alltid tydligt om två återgivna mirakel syftar på samma händelse. I berättelsen om helandet av officerens tjänare berättar exempelvis Matteusevangeliet och Lukasevangeliet att Jesus botade en centurions tjänare i Kafarnaum på avstånd. Johannesevangeliet innehåller en liknande men något annorlunda berättelse, också förlagd till Kafarnaum, där det i stället är sonen till en kunglig ämbetsman som botas på avstånd.
Botande av sjuka och lidande Den största gruppen av mirakel som nämns i evangelierna handlar om att bota människor som är sjuka, lytta eller har någon funktionsnedsättning. Evangelierna ger olika mycket detaljer om varje händelse: ibland botar Jesus någon enbart genom att uttala några få ord, medan han vid andra tillfällen använder materiella medel, såsom saliv och lera. I Lukasevangeliet 4:40 sammanfattas många helanden kortfattat: ”Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.”
Blinda personer De kanoniska evangelierna innehåller flera berättelser om hur Jesus botade blinda människor. Den tidigaste är berättelsen om botandet av en blind man i Betsaida i Markusevangeliet.
Markusevangeliet berättar om hur Jesus botar en blind man vid namn Bartimaios när han lämnar Jeriko. I Matteusevangeliets skildring har berättelsen utökats till två namnlösa blinda män,Daniel J. Harrington, The Gospel of Matthew (Liturgical Press, 1991) sid. 133. medan Lukasevangeliet återger samma händelse men berättar att Jesus botar en namnlös blind man när han närmar sig Jeriko.Brent Kinman, Jesus' Entry Into Jerusalem: In the Context of Lukan Theology and the Politics of His Days (Brill, 1995) sid. 67. Antika biografier kunde uppvisa variationer och flexibilitet i återgivningen av händelser, och evangelierna följer den antika tidens skrivpraxis.
Johannesevangeliet berättar om en händelse där Jesus botar en man som varit blind sedan födseln. Händelsen utspelar sig under lövhyddohögtiden, omkring sex månader före Jesu korsfästelse. Jesus blandar saliv med jord till en lerblandning, som han stryker på mannens ögon. Därefter uppmanar han mannen att tvätta sig i Siloamdammen. När mannen gör detta får han sin syn tillbaka. När lärjungarna frågar om blindheten berodde på mannens egna synder eller hans föräldrars synder, svarar Jesus att den inte berodde på någondera.
Personer med spetälska En berättelse där Jesus botar en spetälsk förekommer i Markusevangeliet 1:40–45, Matteusevangeliet 8:1–4 och Lukasevangeliet 5:12–16. Efter att ha botat mannen uppmanar Jesus honom att frambära de föreskrivna rituella offer som anges i den deuteronomiska lagen och den prästerliga lagen, samt att inte berätta för någon vem som hade botat honom. Mannen lydde dock inte, vilket bidrog till att Jesu ryktbarhet ökade. Därefter drog sig Jesus undan till öde platser, men människor följde honom även dit.
I ett avsnitt i Lukasevangeliet (Lukasevangeliet 17:11–19), när Jesus är på väg till Jerusalem, sänder han tio spetälska som söker hans hjälp till prästerna. Medan de är på väg dit blir de botade, men den ende som återvänder för att tacka Jesus är en samarier.
Förlamade personer Botandet av den förlamade i Kafarnaum skildras i Matteusevangeliet 9:1–8, Markusevangeliet 2:1–12 och Lukasevangeliet 5:17–26. De synoptiska evangelierna berättar att en förlamad man bars till Jesus på en bår. Jesus sade till honom: ”Stig upp och gå”, och mannen gjorde det. Jesus sade också att mannens synder var förlåtna, vilket väckte fariséernas förargelse. Jesus beskrivs svara på deras invändningar genom att fråga om det är lättare att säga att någons synder är förlåtna eller att säga till den förlamade: ”Stig upp och gå.” Markusevangeliet och Lukasevangeliet uppger att Jesus befann sig i ett hus vid tillfället och att mannens vänner, eftersom folkmassan blockerade ingången, firade ned honom genom taket.
Ett liknande helande skildras i Johannesevangeliet som botandet av den förlamade vid Betesdadammen. Även i detta fall säger Jesus till mannen att ta sin bädd och gå.Johannes 5:1-18, Matteus 12:9-13
Kvinnor Botandet av kvinnan med blödningar skildras i Markusevangeliet 5:21–43, Matteusevangeliet 9:18–26 och Lukasevangeliet 8:40–56, tillsammans med miraklet där Jairus dotter uppväcks från de döda.Markusevangeliet 5:21–43, Matteusevangeliet 9:18–26, Lukasevangeliet 8:40–56 Evangelierna berättar att Jesus var på väg till Jairus hus när en kvinna, som hade lidit av blödningar i tolv år, närmade sig honom. Hon rörde vid Jesu mantel (tofsarna på hans klädnad) och blev omedelbart botad. Jesus vände sig om, och när kvinnan trädde fram sade han: ”Dotter, din tro har botat dig. Gå i frid.”
De synoptiska evangeliernaMarkus 1:29-34, Lukas 4:38-39, Matteus 8:14-15 berättar att Jesus botade Simon Petrus svärmor när han besökte Simons hus i Kafarnaum, ungefär vid den tid då Jesus kallade Simon till apostel. (Enligt Markusevangeliet inträffade händelsen strax efter kallelsen av Simon, medan Lukasevangeliet placerar den strax före.) De synoptiska evangelierna antyder att detta ledde till att fler människor sökte upp Jesus.
Jesu botande av en sjuklig kvinna skildras i Lukasevangeliet 13:10–17. Medan Jesus undervisade i en synagoga på sabbaten botade han en kvinna som i arton år hade varit förlamad av en ande och inte kunde räta på sig.
Övriga helanden Botandet av en man med vattusot skildras i Lukasevangeliet 14:1–6. I detta mirakel botade Jesus en man som led av vattusot i en framstående farisés hus på sabbaten. Jesus försvarade sitt handlande genom att fråga: ”Om någon av er har en son eller oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp honom även om det är sabbat?”
I berättelsen om botandet av mannen med den förtvinade handenMatteus 12:10, Markus 3:1-3, Lukas 6:6–8 berättar de synoptiska evangelierna att Jesus gick in i en synagoga på sabbaten och där mötte en man med en förtvinad hand, som han botade. Innan dess utmanade Jesus de närvarande att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten: att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda. Markusevangeliet tillägger att detta gjorde fariséerna så upprörda att de började överväga att döda Jesus.
Det mirakulösa botandet av den dövstumme i Decapolis skildras endast i Markusevangeliet.Matteus 7:31-37 Enligt Markusevangeliet kom Jesus till Decapolis, där han mötte en man som var döv och hade talsvårigheter, och botade honom. Jesus rörde först vid mannens öron, därefter vid hans tunga efter att ha spottat, och sade sedan: ”Effata!”, ett arameiskt ord som betyder ”Öppna dig!”.
Det mirakulösa botandet av en centurions tjänare skildras i Matteusevangeliet 8:5–13 och Lukasevangeliet 7:1–10. Dessa båda evangelier berättar hur Jesus botade en centurions tjänare i Kafarnaum. Johannesevangeliet 4:46–54 innehåller en liknande berättelse, också förlagd till Kafarnaum, men där är det i stället en kunglig ämbetsmans son som botas. I båda fallen sker botandet på avstånd.
Jesu helanden i Gennesaret skildras i Matteusevangeliet 14:34–36 och Markusevangeliet 6:53–56. När Jesus färdas genom Gennesaret blir alla som rör vid hans mantel botade.
Matteusevangeliet 9:35–36 berättar också att Jesus, efter miraklet då han drev ut en demon ur en stum man, gick omkring i alla städer och byar, undervisade i deras synagogor, förkunnade budskapet om himmelriket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.
Botandet av Malkos var Kristi sista mirakel före hans uppståndelse. Simon Petrus hade huggit av örat på översteprästens tjänare Malkos under händelsen i Getsemane trädgård. Jesus återställde örat genom att röra vid det med sin hand.
Exorcismer Enligt de tre synoptiska evangelierna utförde Jesus många exorcismer av demoner. Dessa händelser nämns inte i Johannesevangeliet och verkar ha utelämnats av teologiska skäl.Twelftree (1999), sid. 283.
De sju huvudsakliga berättelserna om exorcismer i de synoptiska evangelierna som innehåller detaljer och antyder specifika läror är följande:
Exorcismen i synagogan i Kafarnaum – Jesus driver ut en ond ande som ropar: ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”Markus 1:21-28, Lukas 4:31-37 Exorcismen av den besatte mannen från Gerasa eller miraklet med de (gadareniska) svinen – Jesus driver ut en demon ur en besatt man. När Jesus frågar demonen efter dess namn (att ta reda på namnet på den ande som hade tagit en person i besittning var ett viktigt traditionellt verktyg för exorcister),Craig S. Keener, A Commentary on the Gospel of Matthew (Wm. B. Eerdmans Publishing, 1999) sid. 282. får han svaret Legion, ”för vi är många”. När demonerna ber om att få drivas ut i en närliggande svinhjord i stället för att skickas bort från området, går Jesus med på det, men svinen rusar då ner i sjön och drunknar.Matteus 8:28-34, Markus 5:1-20, Lukas 8:26-39