Philip Warren Anderson, född 13 december 1923 i Indianapolis, Indiana, USA, död 29 mars 2020https://www.nytimes.com/2020/03/30/science/philip-w-anderson-dead.html i Princeton, New Jersey, USA, var en amerikansk teoretisk fysiker och nobelpristagare, som delade nobelpriset i fysik 1977 med Nevill F. Mott och John H. van Vleck "för deras grundläggande teoretiska insatser rörande elektronstrukturen i magnetiska och oordnade system".

Anderson bidrog till teorierna om lokalisering, antiferromagnetism, symmetribrytning (inklusive en artikel från 1962 som diskuterade symmetribrytning inom partikelfysik, vilket ledde till utvecklingen av standardmodellen cirka 10 år senare), och högtemperatursupraledare, samt till vetenskapsfilosofin genom sina skrifter om emergenta fenomen.Horgan, J. (1994) Profile: Philip W. Anderson – Gruff Guru of Condensed Matter Physics, Scientific American 271(5), 34-35. Han är också den som namngett det fysikområde som nu är känt som kondenserade materiens fysik.

Biografi

Uppväxt och studier Philip Warren Anderson växte upp i Urbana, Illinois. Hans far, Harry Warren Anderson, var professor i växtpatologi vid University of Illinois Urbana-Champaign. Hans morfar var matematiker vid Wabash College, där Andersons far studerade; och hans morbror var en Rhodes-stipendiat som blev professor i engelska, också vid Wabash College.

Anderson tog examen vid University Laboratory High School i Urbana år 1940. Under uppmuntran av en matematiklärare vid namn Miles Hartley skrev han in sig vid Harvard University för att studera med ett fullt finansierat stipendium. Han inriktade sig på "elektronisk fysik" och tog sin kandidatexamen år 1943, varefter han inkallades till krigsinsatsen och byggde antenner i Naval Research Laboratory fram till slutet av andra världskriget år 1945. Som student blev han nära medarbetare till partikelkärnfysikern H. Pierre Noyes, filosofen och vetenskapshistorikern Thomas Kuhn och molekylärfysikern Henry Silsbee.

Efter kriget återvände Anderson till Harvard för att fortsätta sina studier i fysik på forskarnivå, där han tog en magisterexamen 1947 och en doktorsexamen 1949. Hans doktorsavhandling, skriven med handledning av John H. van Vleck, hade titeln The Theory of Pressure Broadening of Spectral Lines in the Microwave and Infrared Regions.Anderson, Philip W. (1949). The Theory of Pressure Broadening of Spectral Lines in the Microwave and Infrared Regions (PhD). Bibcode:1949PhDT.........4A. OCLC 1035302001.

Karriär och forskning Från 1949 till 1984 var Anderson anställd av Bell Telephone Laboratories i New Jersey, där han arbetade med en mängd olika problem inom den kondenserade materiens fysik. Under denna period utvecklade han det som nu kallas Anderson-lokalisering (idén att utökade tillstånd kan lokaliseras genom förekomsten av oordning i ett system) och Andersons sats (om föroreningsspridning i supraledare). Han uppfann Anderson Hamiltonian, som beskriver den platsvisa interaktionen mellan elektroner i en övergångsmetall, föreslog symmetribrytning inom partikelfysiken (detta spelade en roll i utvecklingen av standardmodellen och utvecklingen av teorin bakom Higgsmekanismen, som i sin tur genererar massa i vissa elementarpartiklar), skapade pseudospin-metoden till BCS-teorin om supraledning, gjorde banbrytande studier av icke-s-vågsparning (både symmetribrytande och mikroskopisk mekanism) i superfluiditeten hos helium-3, och hjälpte till att hitta området för spinnglas.

Andersons skrifter inkluderade Concepts in Solids, Basic Notions of Condensed Matter Physics och Theory of Superconductivity in the High-Tc Cuprates. Anderson tjänstgjorde i rådgivande styrelsen för Scientists and Engineers for America, en organisation som fokuserade på att främja sund vetenskap inom amerikansk regering.

Som svar på upptäckten av högtemperatursupraledare på 1980-talet föreslog Anderson teorin om resonerande valensbindningar (RVB) för att förklara fenomenet. Medan många tyckte att idén inte var övertygande, visade sig RVB-teorin vara avgörande för studiet av spinnvätskor.

Anderson bidrog också konceptuellt till vetenskapsfilosofin genom sin förklaring av emergenta fenomen, vilket blev en inspiration för vetenskapen om komplexa system. År 1972 skrev han en artikel med titeln "More is Different" där han betonade reduktionismens begränsningar och förekomsten av hierarkiska nivåer inom vetenskapen, som var och en kräver sina egna grundläggande principer för framsteg.

År 1984 deltog han i grundarworkshops för Santa Fe Institute, ett tvärvetenskapligt forskningsinstitut som fokuserar på vetenskapen om komplexa system. Anderson var också medordförande för institutets konferens om ekonomi 1987 tillsammans med Kenneth Arrow och W. Brian Arthur, och deltog i dess workshop 2007 om modeller av emergent beteende i komplexa system.

År 1987 vittnade Anderson inför den amerikanska kongressen "mot byggandet av den supraledande superkollideraren (SSC), en 40 TeV proton-protonkolliderare i Texas som skulle ha varit det största experimentet inom partikelfysik. Andersons motstånd mot SSC ledde inte direkt till att den lades ner 1993 – de stigande kostnaderna var den viktigaste faktorn – men han var kanske dess mest uppmärksammade motståndare." Han var "skeptisk till det förmodade uppsving den skulle ge vetenskapen i USA och påståendet att spin-off-projekten skulle ge stor avkastning på investeringen."

En statistisk analys av vetenskapliga forskningsartiklar från 2006 av José Soler, där antalet referenser i en artikel jämfördes med antalet citeringar, förklarades Anderson vara den "mest kreativa" bland de tio mest citerade fysikerna i världen. År 2021 publicerade Oxford University Press biografin A Mind over Matter: Philip Anderson and the Physics of the Very Many av Andrew Zangwill. (föredrag om P. W. Anderson av Zangwill)

Privatliv och intressen Anderson gifte sig med Joyce Gothwaite 1947 och de fick en dotter, Susan. Han dog den 29 mars 2020 i Princeton, New Jersey, vid 96 års ålder.

Anderson var ateist och en av 22 nobelpristagare som undertecknade Humanistiska manifestet. Han var också intresserad av japansk kultur, bodde där en tid och blev 1:a Dan-mästare i brädspelet go. Nihon Ki-in tilldelade honom ett livstidspris 2007, och Anderson skämtade om att det bara fanns fyra personer i Japan som kunde slå honom.

Utmärkelser och priser Medlemskap År Organisation Typ Referenser 1963 American Academy of Arts and Sciences Medlem 1967 The National Academy of Sciences Medlem 1980 Royal Society Utländsk medlem 1988 Japan Academy Hedersmedlem 1991 American Philosophical Society Medlem

Priser År Organisation Pris Motivering Referenser 1964 American Physical Society Oliver E. Buckley Prize "För hans bidrag gällande interaktioner mellan många kroppar och superväxlar, vilka har lett till nya teoretiska insikter i supraledning, flytande He3, plasmoner och magnetism." 1977 Kungliga Vetenskapsakademien Nobelpriset i fysik tillsammans med Nevill F. Mott och John H. van Vleck. "För deras grundläggande teoretiska undersökningar av den elektroniska strukturen hos magnetiska och oordnade system." 1978 Institute of Physics Guthrie-medaljen och priset

Nationella priser År Statschef Pris Motivering Referenser 1982 Ronald Reagan National Medal of Science "För hans grundläggande och omfattande bidrag till den teoretiska förståelsen av kondenserad materia."

Publikationer Böcker

Tidskriftsartiklar

Referenser

Noter

Externa länkar

Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1977 Nobelprize.org, Philip Anderson – självbiografi including the Nobel Lecture, 8 december 1977 Local Moments and Localized States Video clip of Philip Anderson speaking at the International Conference on Complex Systems, Hosted by the New England Complex Systems Institute (NECSI) Oral History interview transcript for Philip W. Anderson on 10 maj 1988, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives Oral History interview transcript for Philip W. Anderson on 15 and 29 oktober and 5 november 1999, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session I Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 8 mars 2002, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session II Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 22 mars 2002, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session III Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 29 maj 2002, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session IV Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 30 mars 1999, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session I Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 30 maj 1999, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session II Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 23 november 1999, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session III Oral History interview transcript with Philip W. Anderson on 29 juni 2000, American Institute of Physics, Niels Bohr Library and Archives - Session IV

Kategori:Nobelpristagare i fysik Kategori:Amerikanska nobelpristagare Kategori:Män Kategori:Födda 1923 Kategori:Avlidna 2020 Kategori:Personer från Indianapolis Kategori:Amerikanska ateister Kategori:Alumner från Harvard University Kategori:Fysiker under 1900-talet Kategori:Fysiker under 2000-talet Kategori:Amerikanska forskare under 1900-talet Kategori:Personer verksamma vid Princeton University Kategori:Ledamöter av National Academy of Sciences Kategori:Ledamöter av American Academy of Arts and Sciences Kategori:Ledamöter av American Philosophical Society