De gula turbanerna (黃巾之亂) var namnet på ett stort kinesiskt bondeuppror. Det varade mellan 184 och 205 e.Kr. under östra Handynastin och riktades i första hand mot godsägare. Ledare var daoistiska präster och schamaner som var missnöjda med de härskande gruppernas konfucianism även om konflikten i grund och botten handlade om dåliga sociala förhållanden som hade orsakats av torka och översvämningar. Stora utgifter för att bygga fort längs sidenvägen hade orsakat höga skatter på bönderna vilket förvärrade situationen.
Ledare för upproret var Zhang Jiao och hans två yngre bröder Zhang Bao och Zhang Liang. De grundade en taoistisk sekt och försökte som helare hjälpa bönder med diverse krämpor. De fick på nära håll se böndernas fattigdom och de trakasserier som de styrande utövade mot de fattiga.
När rebellerna i slutet av år 188 och början av 189 hotade Luoyang som var handynastins huvudstad sändes generalerna Lu Zhi och Cao Cao ut mot rebellerna och besegrade dem 192. Trots detta tog det fram till år 205 att fullständigt undertrycka de sista områdena.
Upproret, som fick sitt namn från färgen på rebellernas huvudbonader, markerade en viktig punkt i taoismens historia på grund av rebelledarnas koppling till de då hemliga taoistiska sällskapen. Revolten användes också i den historiska romanen Sagan om de tre kungarikena från 1300-talet.
Källförteckning
Kategori:Kinas politiska historia Kategori:Uppror i Kina Kategori:WP:Projekt Kina Kategori:Kina under 100-talet Kategori:Kina under 200-talet