thumb|300px|DDR firar 40-årsdag 7 oktober 1989. miniatyr|300px|Östtyskland bildas, 7 oktober 1949

Östtyskland (officiellt Tyska demokratiska republiken) var en marxist-leninistisk stat i Centraleuropa 1949–1990.

Östtysklands grundades i den sovjetiska ockupationszonen i Tyskland och den sovjetiska sektorn i Berlin, den 7 oktober 1949. Då hade Västtyskland nyligen grundats i de tre västmakternas ockupationszoner. Statens historia slutade den 3 oktober 1990 då alla tillhörande territorier anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland efter beslut av Östtysklands första demokratiskt valda parlament.

Förhistoria mellan 1945 och 1949 Uppdelning av Tyskland thumb|180px|Ockupationszonerna i Tyskland 1945-1991. På grund av att de allierade under andra världskriget saknade en gemensam politik om Tyskland diskuterade de redan under kriget en uppdelning av landet. Dessa diskussioner skedde under Teheran- och Jaltakonferenserna. Efter segern möttes de allierade i juli 1945 i Potsdam och beslöt att Tyskland skulle delas i fyra ockupationszoner och Berlin i fyra sektorer. För att förvalta alla zoner skapades en gemensam kontrollkommitté.

Efter en tid uppkom stora ekonomiska skillnader mellan de västra zonerna och den sovjetiska ockupationszonen. De politiska spänningar som ledde till kalla kriget hade i Tyskland till följd att den amerikanska ockupationszonen sammanslöt sig med den brittiska ockupationszonen i januari 1947. Medan industrin i de västra zonerna fick hjälp genom Marshallplanen fortsatte Sovjetunionen med nedmonteringar av företag som krigsskadestånd. När den sovjetiska sidan fick veta att de västallierade hade för avsikt att bilda en västtysk förbundsstat lämnade det sovjetiska sändebuden den 20 mars 1948 i protest sina platser i kontrollkommittén. Den 20 juni 1948 byttes den gällande valutan i Västtyskland ut och lite senare fick även Västberlin D-mark som valuta. Tre dagar efter den västtyska valutareformen genomfördes en liknande reform för östra Tyskland.

Sovjetisk Tysklandspolitik

Under andra världskriget hade Stalin idén att Tyskland skulle bli en sammanhängande och neutral stat efter kriget. Han förväntade sig mycket krigsskadestånd från Ruhrområdet. När det blev uppenbart att Ruhrområdet skulle komma att bli del av en annan ockupationszon utlovade Stalin först jordbruksprodukter från östra Tyskland, men denna handel blev aldrig genomförd.

Efter kriget skapades i den sovjetiska ockupationszonen en myndighet (Sovjetisk militäradministration i Tyskland, SMAD) med upp till 50 000 medarbetare, vilka reglerade alla politiska aktiviteter i östra Tyskland.

Politisk uppbyggnad thumb|Walter Ulbricht tillsammans med Mao och Stalin i Moskva 1949. De första politiska aktiviteterna av tyskar efter kriget dominerades i östra Tyskland av den så kallade ”gruppen Ulbricht”. Denna grupp var sammansatt av tyska kommunister som hade emigrerat till Sovjetunionen under andra världskriget och leddes av Walter Ulbricht. Gruppens första mål var att etablera så många medlemmar som möjligt i de östtyska förvaltningarna.

En överraskning för de västallierade och för tyska politiker var, att SMAD redan i juni 1945 möjliggjorde ett system med flera olika partier och så grundades eller återskapades till exempel KPD, SPD, CDU och LDPD. Dessa partier grundade det så kallade Antifascistiska blocket, som skulle rensa alla myndigheter från nazistiska personer och organisera landets återuppbyggnad. Trots att SMAD gynnade KPD misslyckades försöket att göra det kommunistiska partiet till det bestämmande partiet i den sovjetiska ockupationszonen.

Redan under andra världskriget fanns i SPD och KPD personer som hade idéer om ett gemensamt arbetarparti. Efter en rad häftiga diskussioner i de bägge partierna och ett större försök av SMAD att påverka medlemmarna i deras beslut skapades den 22 april 1946 Tysklands socialistiska enhetsparti (SED). Men vid de följande kommunalvalen i oktober 1946 fick partiet bara 47,5 procent av rösterna. För att minska inflytandet av de östtyska partierna CDU och LDPD utökades det antifascistiska blocket med nya partier och andra organisationer (Kulturbund, FDGB, Demokratischer Frauenbund Deutschlands) som dominerades av kommunister.

Senare bildades en folkkommitté som skulle utarbeta en författning för en ny stat. Efter att författningens text bekräftats i flera möten utropade sig folkkommittén till Östtysklands provisoriska parlament och författningen sattes i kraft. På så sätt grundades staten Deutsche Demokratische Republik.

Ekonomisk uppbyggnad Ekonomin i östra Tyskland påverkades i början i hög grad av sovjetiska nedmonteringar. Fram till slutet av år 1946 förflyttades utrustningen hos över 1 000 företag (mest firmor som sysslade med maskinteknik, kemisk industri och optisk industri) till Sovjetunionen. Dessutom nedmonterades nästan alla andra spår och elektricitet vid östtyska järnvägslinjer. I en senare etapp tog Sovjetunionen även krigsskadestånd från den pågående produktionen trots att det var förbjudet enligt fördraget från Potsdam. I september 1945 påbörjades en reform av grundegendom. Egendom tillhörig såväl krigsförbrytare och representanter från Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) som jordägare med mer än 100 hektar land blev exproprierad utan ersättning. SMAD delade ut marken till de så kallade nybönder som självständigt skulle odla sina fem till tio hektar. På grund av att dessa nya bönder saknade verktyg var de beroende av uthyrningsstationer.

Den egentliga omvandlingen till socialistisk ekonomi påbörjades först 1952.

Utveckling mellan 1949 och 1961 Östtyskland grundas thumb|Wilhelm Pieck och Otto Grotewohl vid grundandet av Östtyskland 1949. thumb|180px|Tyska demokratiska republiken grundas i Östberlin 1949. Margot Feist och Wilhelm Pieck. Den 7 oktober 1949 grundades staten Deutsche Demokratische Republik, Tyska demokratiska republiken, förkortat DDR, i den sovjetiska zonen av Tyskland. Östtysklands förste president blev Wilhelm Pieck och landets förste statsminister var Otto Grotewohl.Haunhorst, Regina: Jahreschronik 1949, in: Lebendiges Museum Online, Stiftung Haus der Geschichte der Bundesrepublik Deutschland De var sedan 1946 ledare av Tysklands socialistiska enhetsparti (SED).

Walter Ulbricht blev vice statsminister och 1950 generalsekreterare i SED. Under hans ledning infördes ett samhällssystem efter sovjetisk förebild. Även om den formella makten över landet vid den här tiden fortfarande låg hos Pieck, så var Ulbricht redan vid det här laget de facto landets ledare och allt eftersom den gamle presidentens hälsa försämrades kunde han stärka sin makt ytterligare. Efter Wilhelm Piecks död 1960 avskaffades presidentposten i DDR och Staatsrat der DDR (Östtysklands statsråd) blev istället den styrande institutionen i landet. Rådets ledare, som samtidigt var statsöverhuvud, blev Walter Ulbricht. Östtyskland var under Walter Ulbricht ett av de mest Moskvatrogna länderna i Sovjetunionens maktsfär. Den östtyska regeringen ville markera den tysk-sovjetiska vänskapen som en central del av den internationella kommunismen.

Vid valen 1950 blev alla partier trots olika protester sammanslagna i en lista som kallades Nationale Front. Listan dominerades av SED och vann under de följande åren, enligt statens statistik, alltid med omkring 99 procent.

Folkupproret 17 juni 1953

Den 17 juni 1953 skedde arbetarupproret i Berlin och andra östtyska städer: Arbetare demonstrerade mot den utkrävda tioprocentiga produktionshöjningen, för bättre villkor, kortare arbetsdag och fria val. En miljon arbetare deltog i aktionen. Redan samma eftermiddag slogs upprorsmakarna brutalt ned av sovjetiska militära styrkor. Cirka 50 personer dödades och 10 000 protesterande dömdes till fängelsestraff.

Utrikespolitik Kort efter DDR:s grundande slöt staten fördrag med andra stater i Östblocket. I juli 1950 fastslogs Oder-Neisse-linjen som gräns mellan Polen och Östtyskland. I september blev DDR medlem i Comecon, som var den östeuropeiska motsvarigheten till Europeiska gemenskapen. SMAD omvandlades 1953 till kommissariat och 1955 blev myndigheten upplöst efter att Sovjetunionen hade erkänd DDR som suverän stat.

Kontakter till andra stater förhindrades av Västtyskland genom Hallstein-doktrinen. Västtyskland hotade dessa stater med avbrott av alla kontakter om de skulle sluta fördrag med DDR. Efter att Västtyskland 1954 blev medlem i Västeuropeiska unionen anslöt sig Östtyskland ett år senare till Warszawapakten.

Östtyskland var internationellt knutet till Warszawapakten och Comecon. Man hade dessutom tillgång till EG genom den innertyska handeln med Västtyskland som under 1970-talet öppnades upp för ökad handel med väst. Under 1960-talet började DDR engagera sig i Afrika och skickade militära rådgivare till Afrika och Mellanöstern. Den östtyska arméns engagemang utomlands överträffades inom östblocket bara av Sovjetunionen och Kuba.

Typiskt för DDR var kombinera handelspolitik med militär- och infrastrukturprojekt. För DDR var detta också ett sätt att lösa de ekonomiska problemen genom byteshandel som kan liknas vid kolonialhandeln där DDR bytte vapen och lastbilar mot kaffe och andra råvaror med länder som Vietnam, Moçambique och Angola. DDR kom också att utbilda personer från dessa länder och många kom till DDR som gästarbetare.

Till skillnad från Västtyskland med sin Wiedergutmachungspolitik ersatte inte DDR offer för nazismen materiellt. DDR med få undantag gav inte tillbaka förmögenheter och fastigheter som varuhus och fabriker. Istället gav DDR extra sociala förmåner som tidigare pension och förtur till universitet för barn till offer för nazisterna. I DDR fokuserade man mer på de som varit med i den egna motståndsrörelsen i historiensynen och inte de som fallit över för förintelsen och rasismen i Nazityskland. Man gjorde skillnad på "offer" och "aktiva kämpar mot fascismen".

Utvecklingar i samhället För återuppbyggnaden av landet behövdes alla medborgare. Därför var det viktigt att inkludera alla kvinnor i den pågående processen. Det skapades daghemsplatser för små barn och även de yngre skolbarn fick handledare som var ansvariga för barnen när dagens egentliga skoltid var över. Hela skolsystemet omvandlades till den så kallade Polytechnische Oberschule som alla barn studerade vid i över tio år. För att skola barnen politiskt skapades organisationerna Pionierorganisation Ernst Thälmann och FDJ.

Ekonomisk politik

Från och med 1951 organiserades industrin efter en femårsplan som liknade planekonomi som i Sovjetunionen. 1952 förkunnades socialismens uppbyggande med ökat statligt ägande av företag, fokus på den tunga industri och kollektivisering av jordbruket.Die Geschichte der DDR: 2. Aufbau des Sozialismus (1950-1961) Ansvarig för utformningen och kontrollen av dessa planer var en plankommission. 1958 avskaffades alla livsmedelskort. 1959 fanns det tecken på att den pågående femårsplan inte skulle uppfyllas och därför skapades tillfälligt en sjuårsplan. Ett större antal sovjetiska aktiebolag köptes tillbaka och omvandlades till folkägt företag (Volkseigener Betrieb).