Stockholms slott, officiellt Kungliga slottet, har funnits på samma plats vid Norrström på nordöstra Stadsholmen i Stockholm sedan senare hälften av 1200-talet. Dess första århundradens historia tillhör den medeltida slottsanläggningen Tre Kronor. I modern tid avser begreppet byggnaden som heter Kungliga slottet, det av de kungliga slotten i landet som ligger i stadsdelen Gamla stan i Stockholm.
Slottet är den svenske monarkens officiella residens och på denna plats har befästningar legat sedan medeltiden. Den nuvarande slottsbyggnaden är ritad av Nicodemus Tessin den yngre och uppfördes på platsen efter att det gamla slottet Tre Kronor hade totalförstörts i en brand den 7 maj 1697. På grund av det Stora nordiska kriget, som inleddes av Sachsen-Polen, Danmark och Tsarryssland 1700 och tog oerhörda svenska resurser i anspråk, avstannade byggnadsarbetena helt 1709 och återupptogs först 1727 – sex år efter krigets slut. Då Tessin avled 1728 färdigställdes slottet under ledning av Carl Hårleman, som ritade många av slottets ursprungliga rokokointeriörer. Slottet kunde inte tas i bruk förrän 1754, då kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in, men en del invändiga arbeten pågick fortfarande ända fram till 1770-talet. Efter att det nya slottet färdigställdes har inga större ombyggnader av anläggningen företagits, bortsett från en rad anpassningar, nya inredningar, moderniseringar och ommöbleringar för olika regenter och deras familjer samt fasadernas färgsättning och tillkomsten av slottets olika museer.
Exteriört omges slottet som utgör kvarteret Tre Kronor av Lejonbacken och Norrbro i norr, Logården och Skeppsbron i öster, Slottsbacken och Storkyrkan i söder, samt yttre borggården och Högvaktsterrassen i nordväst.
Interiört omfattar slottet 1 430 rum (2009), varav 660 med fönster. Förutom de kungliga bostadsvåningarna rymmer slottet representations- och festvåningar av olika slag, däribland Festvåningen, Stora gästvåningen och Bernadottevåningen. I slottet ligger också Rikssalen, Slottskyrkan, Gustav III:s antikmuseum, Skattkammaren med riksregalierna, Livrustkammaren och Museum Tre Kronor med källarvalv från den gamla borgen. Fram till 1878 fanns också Kungliga biblioteket inrymt i den nordöstra flygeln, den så kallade Biblioteksflygeln hyser idag Bernadottebiblioteket. I Kansliflygeln återfinns Slottsarkivet. Kungliga Hovstaterna har sina lokaler i slottet, som utgör arbetsplats för cirka 200 fast anställda personer. Högvakten har bevakat slottet och kungafamiljen sedan 1523. Slottet är 42 000 m² stort.http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/stockholms-slotts-fasader-den-mest-omfattande-restaureringen-i-modern-tid-640536 , SFV pressmeddelande på mynewsdesk läst 2016-10-25
Sedan 2011 pågår en omfattande fasadrenovering, som innebär bland annat reparationer av vittringsskadade sandstensdetaljer. Arbetet beräknas vara klart år 2050.
Kungliga slottet ägs av Svenska staten genom Statens fastighetsverk som svarar för fastighetsdrift och underhåll medan Ståthållarämbetet förvaltar den kungliga dispositionsrätten.
Sedan 2025 är Stockholms slott en del av Sveriges kulturkanon.
Historik Slottet före branden 1697
I kungliga dokument utfärdade så tidigt som 1252 kallas platsen för Stockholm. Stockholms slott började kallas Tre Kronor från 1588 då tre öppna gyllene kronor satts upp på det största tornet, och anläggningen fortsatte att kallas så fram till branden 1697. Tidigare förslag för det nuvarande slottet vänster|miniatyr|Tessins reglering av stadsområdet väster om slottet, 1650-tal och 1690-tal. Redan i början av 1600-talet hade Gustav II Adolf planer på ett nytt kungligt slott. Det blev inte så men idén till ett nytt slott var född och hans dotter, Drottning Kristina, tillsatte år 1651 Jean de la Vallée som slottsarkitekt med bland annat uppdraget att ta fram förslag som skulle förnya Slottet Tre Kronor. På ett samtida kopparstick (1654) visades de la Vallées förslag med ett frilagt, platåupphöjt kungaslott inklusive en ny bro över Norrström. Drottning Kristina genomförde en rad ombyggnader och utsmyckningar av gamla slottet men något nytt slott blev det inte heller under hennes regeringstid.miniatyr|De la Vallées förslag från 1654.Jean de la Vallée lade under 1650–1660 talen fram förslag till omfattande ombyggnader av slottet men det var först i samband med att Nicodemus Tessin den äldre tillträdde som slotts- och stadsarkitekt år 1661 som slottsplanerna kom igång på allvar. 1666 presenterade han det första förslaget till ombyggnad av den norra längan. Hans son, Nicodemus Tessin den yngre, skulle senare omarbeta och genomföra förslaget mellan 1692 och 1696.
En karta över Stadsholmen från 1650-talet illustrerar de la Vallés förslag till nygestaltningen av gamla slottet. Projektet medförde även en ny reglering av Slottsbacken, som delvis blir kringbyggd. Intressant är Nicodemus Tessin den yngres kompletteringar med blyerts på denna karta, som troligen infördes under 1600-talets slut. Här finns en tidig skiss för norra fasadens västra flygelbyggnad samt de båda svängda flyglarna kring yttre borggården (båda utfördes). Tessin planerade även stadsområdet väster om slottet med en stor fritrappa i skenperspektiv i nuvarande kvarteret Neptunus större med anslutning till Västerlånggatan samt en bred gata till nuvarande Mynttorget, rakt genom kvarteret Cephalus (genomfördes aldrig). Från slottets centrum hade han tänkt sig en siktlinje västerut ända till Riddarholmen.Råberg (1987), s. 70
Norra längan 1692–1696 Det nuvarande slottets norra länga uppfördes 1692 på bara fem månader som en del av det gamla slottet Tre Kronor. Den nya längan hade samma strama barock-stil som den ännu har, i skarp kontrast mot det övriga renässans-slottet.von Malmborg m fl (1971), s. 39.
Under ett tidigt skede på 1690-talet levde fortfarande delvis inhemska men gamla konstnärer som David Klöcker Ehrenstrahl och Johan Sylvius, som bidrog med konstnärligt arbete vid norra längans färdigställande i synnerhet med slottskyrkan. Ehrenstrahl målade de stora religiösa tavlorna och Sylvius plafonden.
En förebild för den norra längans strama romerska barockstil, som exempelvis innebar förhållandevis sträng regelbundenhet och symmetri, var Palazzo Farnese i Rom (därav namnet romersk barock), dit arkitekten för ombyggnaden Nicodemus Tessin d.y. också reste på en studieresa 1688.von Malmborg m fl (1971), s. 34. 600px|miniatyr|center|Norra längan före branden, med den planerade Lejonbacken, ur Suecia Antiqua et Hodierna.
Ekonomigårdens medeltida murar från slottet Tre Kronor befinner sig idag bakom Lejonbacken och i norra längans källare.von Malmborg m fl (1971), s. 8–39. Lejonbacken döljer således den gamla fönsterlösa muren som finns bakom. Äldre murar återstår även i en stor del av norra längans fasadmurar längre upp. Väggarna i de före detta nordöstra och nordvästra fyrkantiga hörntornen är exempelvis än idag tjockare i denna del av slottets bottenvåning eftersom Tessin vid sin kraftiga ombyggnad lät de murar stå kvar som kunde återanvändas vilket var ungefär hälften av de gamla. Den sparsamme Karl XI hade nämligen motvilligt gått med på ombyggnaden, som startade 1690. Sparsamheten och återanvändningen var viktig vid uppförandet av norra längan. Därför gick bygget också ganska snabbt och till allas förvåning var den nya längan redan efter fem månader under tak.von Malmborg m fl (1971), s. 35–36. De nya murarna blev också högre än de gamla, förutom tornen som helt inneslöts i de nya murarna.von Malmborg m fl (1971), s. 34, 37, 39 och planen över slottet mellan s. 70 och 71. Kvar från före branden är också Karl XI:s galleri, som fortfarande står kvar i enlighet med Tessins plan.von Malmborg m fl (1971), s. 64. miniatyr|vänster|Nicodemus Tessin d.y.:s ritning för norra fasadens centrala del, cirka 1690.
En ny slottskyrka invigdes julen 1696von Malmborg m fl (1971), s. 38. i den norra längan, och en ny rikssal planerades även här.von Malmborg m fl (1971), s. 43–44. Kyrkan skulle ersätta den gamla slottskyrkan som hade uppförts av Johan III på samma plats vid den gamla ekonomigården i slottet Tre kronor.von Malmborg m fl (1971), s. 36–37. För att den nya slottskyrkan skulle få samma dimensioner som den gamla och passa in i den gamla slottskyrkans murar, med ett bibehållet högre tak innanför det före detta nordöstra tornets murar (nu slottets nordöstra hörn) hade Tessin ett problem om han skulle få detta projekt att passa in i den strama barockstilen, där alla fönsterrader skulle vara nästan absolut regelbundna och inte alltför avvikande och olika höga fönster. Detta oavsett funktionen och vad som dolde sig bakom fönstren. Därför såg Tessin till att lägga till en mezzaninvåning med mindre kvadratiska fönster strax ovan den nedre fönsterraden. Dessa mindre fönster finns nu runt hela byggnaden, som ett minne av den första slottskyrkan. Efter branden, när Tessin fick fria händer, placerades Slottskyrkan och Rikssalen istället i södra längan, och inredningen från den norra längans slottskyrka, bland annat bänkar och inventarier i silver, finns delvis bevarade i den nuvarande Slottskyrkan.von Malmborg m fl (1971), s. 38–39.
Enligt en plan från före branden skulle slottet ha formen av en slottsfyrkant utan flyglar i stram romersk barock (i princip med samma utseende på de övriga längorna som den norra längan). Detta förslag finns inte bevarat, enligt Boo von Malmborg troligen därför att Tessin vid denna tidpunkt inte vågade avslöja sina omfattande planer för den sparsamme Karl XI.
Den nya byggnaden finns avbildad på fem planscher i Suecia Antiqua et Hodierna, tryckta 1695–1702: bild I.19 (över slottets nya norra fasad inklusive Lejonbacken samt den nya slottsfyrkantens borggård), bild I.20 (den nya slottskyrkans interiör), bild I.21 (slottskyrkans interiör), bild I.27 (med vy över Hedvig Eleonora kyrka) och bild I.32 (med vy från Kungsträdgården). Lejonbacken, som skulle leda upp till den norra porten från såväl öster som väster fullbordades inte före branden utan finns bara redovisad på ritningar.
Slottsbranden 1697
Den 7 maj 1697 inträffade den stora slottsbranden, som föranledde bygget av det nuvarande Stockholms slott. Branden totalförstörde i stort sett den tidigare borgen på platsen, Slottet Tre Kronor, utom slottets då nyligen kraftigt ombyggda murar längs den norra längan, som i stort sett står kvar än idag. Till skillnad från det övriga slottet kunde alltså den norra längans murar repareras.
Nybyggets första fas 1697–1709 miniatyr|Återstoden av slottet Tre Kronor efter Slottsbranden 1697, Norra längan står kvar (till höger i bild).
Efter branden beslutade Karl XII:s förmyndarregering under riksänkedrottning Hedvig Eleonoras ledning på Karlbergs slott att ett nytt slott skulle byggas upp på de gamla murarna efter det nedbrunna slottet. Nicodemus Tessin d.y. fick uppdraget att som arkitekt rita och bygga upp det nya Stockholms slott. Samtidigt som Tessins planer över det nya slottet godkändes utnämndes han till chef över slottsbygget såsom överintendent över de kungliga slotten, en sorts slottsarkitekt. Göran Josuæ Törnquist (senare adlad Adelcrantz) blev överintendentens biträde och ställföreträdare, alltså en viktig person vid slottsbygget, samt Hans Conradt Buchegger som slottsbyggmästare. År 1697 utnämndes Abraham Winantz Svanssköld (Tessins halvbror) till biträdande slotts- och hovarkitekt, han var tillsammans med Tessin verksam vid slottsbygget. Till sin hjälp hade de en rad tyska "mästergesäller."von Malmborg m fl (1971), s. 40. Viktiga skulptörer och hantverkare under den första byggnadsfasen inkluderade bland annat René Chauveau, Bernard Foucquet d.ä. och dennes son Jacques Foucquet.von Malmborg m fl (1971), s. 91, samt s. 52 och 56.