miniatyr|Krämarekapellets interiör miniatyr|Krämarekapellet angivet med röd färg. Planritning av Sven Rosborn. Krämarekapellet ligger norr om det stora tornet i Malmö S:t Petri kyrka.Ursprungstexten till denna artikel, som här delvis omarbetats, är Sven Rosborns Krämarnas kapell i S:t Petri kyrka. Elbogen 1978. Författaren har 2006 lämnat över alla rättigheter till denna text med bilder till Wikipedia. Kapellet innehåller en stor rikedom av kalkmålningar från senmedeltiden. Dess uppförande bekostades av Vantsnidarelaget eller, som det längre fram i tiden omväxlande kallades, Kledebo- eller Krämarelaget. Vantsnidarnas lag var det förnämsta i det medeltida Malmö och ur detta lag rekryterades flera personer till tjänst i stadens styrelse.Einar Bager: Undersökning rörande kapellbeteckningar i S:t Petri kyrka. Malmö fornminnesförenings årsskrift 1942.
Under speciellt 1400-talet byggdes ett antal kapell i anslutning till den stora stadskyrkan S:t Petri. I dag är endast två bevarade, S:ta Annas kapell på kyrkans sydsida och Krämarekapellet som numera har funktionen som dopkapell. Här står i dag dopfunten från år 1601. Kapellets golv är helt täckt av gamla gravstenar vilka lades dit under restaureringen av kyrkan åren 1904–1906.
Krämarekapellets ålder "Anno milleno quadringentopue vigeno ecclesie turris quam cito fracta fuit." thumb|250px|S:t Petri kyrkas äldsta torn låg öster om det nuvarande. Rekonstruktion av Sven Rosborn. Denna latinska anteckning är den enda som i dag i arkivalierna vittnar om en i det medeltida Malmö timad katastrof av ofantliga mått. "År 1420, hur hastigt nedstörtade icke kyrkans torn" lyder det lakoniskt utformade dokumentet i översättning. Notisen är nedpräntad av en okänd skrivare i "Registrum ville Malmöyghe", den i Malmö stadsarkiv förvarade medeltida minnesboken. I samma minnesbok läser man också att redan året 1442 var det dags för nästa stora kyrkliga byggnadskrasch:
"Den 6 oktober 1442 instörtade S:t Petri kyrktorn i Malmö, vilket var mycket illa uppfört i följd av murarnas försumlighet och okunnighet, såsom varje människa som betraktar det tydligen kan inse."L. Ljungberg: S:t Petri kyrkas torn. Malmö fornminnesförenings årsskrift 1958.
Dessa båda tornras har betydelse för bestämningen av åldern på Krämarekapellet. Som rekonstruktionsbilden här bredvid visar avslutades S:t Petri kyrka i början av 1400-talet av ett torn som "red" på den västra delen av kyrkans mittskepp. Det var detta torn som störtade året 1420. Fortfarande finns rester efter nederdelarna till tornmurarna ovanför kyrkovalven.E. Bager: Malmö byggnadshistoria till 1820. Malmö stads historia 1971. Efter raset påbörjades ett stort tegeltorn direkt väster om långhuset. Detta väldiga torn var närmast färdigbyggt när det störtade ner år 1442. Rester efter tornets östra, norra och södra murar in mot själva kyrkan stod dock kvar. För att säkert förbinda dessa murar med det nya tornet som genast började byggas lade man in väldiga granitstenar i fogen mellan det nya tornet och de gamla tornresterna. Dessa stenblock syns i dag tydligt i yttermurarna.
Krämarekapellet ligger norr om det torn som började byggas året 1442. Den norra tornmuren bildar faktiskt kapellets sydvägg. Kapellet måste således vara uppfört efter raset år 1442. Första gången det omnämnes i arkivalierna är året 1473.Einar Bager: Malmö byggnadshistoria till 1820. Malmö stads historia 1971. Eftersom det rimligtvis tagit ett antal år att uppföra det nya tornet bör man kunna sätta kapellets tillkomsttid till cirka 1460.
Exteriör utsmyckning Under 1990-talet nedtogs samtliga kritskulpturer från Krämarekapellet. Man gjorde då direktavgjutningar av dessa ömtåliga och av väder och vind starkt skadade, medeltida konstverk. Kopiorna sattes upp medan originalen numera förvaras på tornvinden. thumb|100px|Matteusthumb|100px|Johannesthumb|100px|Lukas
Som framgår av planritningen finns fyra stycken så kallade strävpelare som sticker ut från kapellets fasad. Dessa pelare var nödvändiga för att ta upp trycket från de två kryssvalv som bildar kapellets inre tak. Varje strävpelare har en nisch för kritstensskulpturer vilka återger symboler för de fyra evangelisterna. Tre av dessa konstverk finns än i dag i behåll. Markus, i form av en lejonsymbol har en gång suttit i nischen strax bredvid tornet men har av okänd anledning försvunnit. På norra murens östra strävpelare återfinner vi den bevingade människan, symbolen för Matteus. Symbolen har sitt upphov i Matteus evangelium som börjar med Kristi mänskliga stamträd. På den mittersta strävpelaren finns symbolen för Johannes, det vill säga örnen. Evangelisten flyger liksom fågeln mot höjden med sitt evangeliums inledningsord. Hörnpelaren bär en skulptur föreställande Lukas symbol, nämligen oxen. Lukas evangelium inleds med Sakarias offer, vilket karakteriseras av oxen, Gamla Testamentets offerdjur.O. A. Nygren: Helgonen i Finlands medeltidskonst. Helsingfors 1945. Samtliga figurer bär inskriptionsband. Fortfarande kan man på dessa här och var svagt urskilja bokstäver.
left|thumb|150px|Laurentius thumb|150px|Jungfru Maria left|thumb|150px|Anna själv tredje thumb|150px|Paulus left|thumb|150px|Petrus thumb|150px|Kristoffer left|thumb|150px|Catharina thumb|150px|Mikael På kapellets västgavel, strax under gavelröstets blinderingar, finns en svit av helgonskulpturer. Samtliga är utförda i kritsten. Ett flertal figurer är svårt skadade, främst genom vittring. Skillnaden i bevaringsgrad förklaras delvis av att man använt sig av två olika kritstenssorter, dels en hårdare sten, dels en mjukare. Skulpturerna är uthuggna ur cirka 15 cm tjocka kritstensplattor.
Helgonfigurerna är från norr räknat följande:
Sankt Laurentius (Sankt Lars). Helgonet utan huvudbonad. Knälång, veckad mantel, därunder en veckad livklädnad som verkar täcka fötterna. Han håller i vänstra handen en uppslagen bok och stödjer sig samtidigt med höger hand på ett halster. Halstret är Sankt Laurentius martyrsymbol. Vissa ansiktsdetaljer, bland annat näsa, haka och kinder är alltjämt skönjbara.
Diakonen Laurentius stektes enligt legenden på ett halster. Helgonet brukar avbildas iklädd en diakondräkt med boken och halstret som helgonattribut. Då domkyrkan i Lund var vigd åt Sankt Laurentius har helgonet spelat en stor roll i ärkestiftets kyrkor i Skåne.
Jungfru Maria med Jesusbarnet. Skulpturen dubbelt så stor som övriga helgonbilder i sviten. Huvudet är försett med ett svårt skadat dok. Klädedräkten på övre delen av högra armen är väl bibehållen medan resten av skulpturen är mycket svårt skadad. Högra armens underdel har skjutit ut något och stött Jesusbarnets huvud. Av Jesusbarnet återstår i dag endast en avlång utväxt som lutar åt söder.
Skulpturens storlek avviker helt från de övriga helgonframställningarna. Detta kan förklaras av att det i Krämarekapellet funnits ett kvinnoaltare, "Wor Frue" altare, vilket var ett av de viktigaste medeltida altarna i S:t Petri kyrka.
Anna själv tredje. Detta är en välbevarad skulptur. Doket ligger långt fram i pannan och sträcker sig ned utmed den högra axeln. Vissa ansiktsdetaljer, bland annat näsa, kinder och höger öga är alltjämt skönjbara. Jungfru Maria och Jesusbarnet vilar i helgonets vänstra hand. Maria håller Jesus vänstra hand i sin vänstra.
Anna själv tredje-motivet verkar ha blivit mycket omtyckt i Norden under 1400-talet. Ett flertal altare till jungfru Marias moder uppfördes i kyrkorna under detta århundrade. Sankta Annas rykte som beskyddarinna mot exempelvis pesten lär knappast ha minskat helgonets popularitet.
Sankt Paulus. En välbevarad skulptur. Huvudet, som saknar huvudbonad, är försett med kortklippt frisyr och skägg. Vissa ansiktsdetaljer, bland annat pannan, näsan och ögonbrynen är alltjämt skönjbara. Han stödjer sig i vänster hand på ett kraftigt tvåhandssvärd medan höger hand håller en uppslagen bok.
Paulus främsta attribut utgörs av svärdet, symbolen för helgonets martyrdöd. Som romersk medborgare kunde han inte korsfästas utan han avrättades med svärd. Av de åtta skulpturerna i sviten är Paulusfiguren en av de två centralt placerade. Placeringen är lättförståelig då kyrkan är helgad åt både Paulus och Petrus, "Ecclesia beatorum Petri et Pauli apostolorum".Hans Wåhlin: Studier i Malmö stads äldsta historia. Malmö fornminnesförenings årsskrift 1934.
Sankt Petrus. Skulpturen svårt skadad, främst i sin övre del. Den är försedd med en rund pelare i vänster sida. Pelarens nederdel är klart urskiljbar. I vänster hand håller helgonet ett svårt skådat attribut, en rest efter en stor nyckel, passande till himmelrikets port. I äldre litteratur har skulpturen betecknats som "pelarbärande helgon" eller "obestämbar bild".Anders Ulrik Isberg: Malmö stads 600 årsjubileum 1319–1919. Malmö 1919 samt Teodor Wåhlin: Malmö S:t Petri kyrka. Malmö 1919. Att det dock rör sig om Petrus är närmast självklart, dels genom den centrala placeringen, jämför ovan, dels genom de fragment av nyckeln som alltjämt finnes kvar. Men hur förklara pelaren? Eventuellt skulle man i pelaren kunna se en symbol av paradisets port. Det vore emellertid då rimligt att finna en pelare även till höger om helgonet. Ett alternativ skulle vara det så kallade tuppmotivet. På pelaren kan ha stått en tupp, ett djur som är intimt förknippat med Petrus och hans förnekelse av Jesus innan tuppen gol på morgonen.Motivet med Petrus och tuppen är känt från andra platser. The Art Bulletin 1939.
Sankt Kristoffer. En relativt välbevarad skulptur. Håller i sin vänstra hand en stav med grenar och bär på sina axlar Jesusbarnet. Överkroppen är insvept i en mantel och benen är nedstuckna i flodens vågor. Av Jesus är alltjämt ansiktet med glorian synligt.
Kristoffer bar enligt legenden Jesusbarnet över floden men barnets tyngd omöjliggjorde nästan överfarten. Tyngden uppkom genom att Kristus själv trycktes av bördan från alla världens synder. Namnet Kristoffer härledes av "Kristusbäraren".
Sankta Catharina. Välbevarad kvinnoskulptur med krona, långt hår och gloria. I vänster armveck stödjer hon ett hjul och i höger hand finns ett svärd. Sankta Catharina var dotter till kung Costus av Cypern, vilket förklarar helgonets krona. Helgonets attribut – svärdet och hjulet – avspeglar på vilket sätt hon led martyrdöden. Efter att ha torterats på hjulet blev hon genom sin höga börd "skonad" med halshuggning.
Ärkeängeln Mikael. Relativt välbevarad skulptur med långt hår och gloria. Vissa anletsdrag alltjämt skönjbara. Helgonet håller i sin vänstra hand sitt attribut, vågen med vågskålarna. Ärkeängeln Mikael kämpade med sina änglar en segerrik strid mot draken och helgonet symboliserar därför det ondas betvingare. thumb|center|600px|Skulpturernas placering
Restaurering I mitten av 1977 genomgick kritstensfigurerna en grundlig konservering.Arbetet genomfördes av konservatorerna Albert Eriksson och Åsa och Lars Sandberg. Då kunde bland annat konstateras att figurerna delvis täcktes av ett flertal kalkskikt. Det understa skiktet, vilket endast fanns på partier som bevarat sin originalyta, bör vara rester efter skulpturernas äldsta bemålning. Endast en enhetlig gråaktig färg kunde konstateras. Då denna färg påträffades på i stort sett alla de partier som bevarat en oskadad yta vågar man anta att skulpturerna ursprungligen endast varit gråfärgade. Över den gråa färgen låg ett rent kalklager på vilket en rödgul avfärgning var gjord. Liksom den gråa färgen, täckte även den rödgula färgen bevarade originalytor. Genom rödfärgningen har man bevisligen försökt att "kamouflera" skulpturerna. Skulpturerna måste nämligen genom denna färgsättning ha blivit i det närmaste ett med den omgivande, röda tegelmuren. Kanske ska denna rödfärgning ses mot bakgrund till reformationens vindar i 1500-talets Malmö, då helgonfigurer blev förbjudna i de protestantiska kyrkorna.
Interiör utsmyckning