miniatyr|250px|Asbestfibrer Asbest är ett samlingsbegrepp för de sex fiberartade silikatmineralen amosit, krysotil, krokidolit, tremolit, aktinolit och antofyllit som alla naturligt förekommer i jordskorpan. Detta oorganiska mineral har historiskt brutits i stor skala, och de största producenterna idag är Ryssland (främst i Uralbergen och republiken Tuva), Kina och Kazakstan. Tidigare var även Kanada och Brasilien stora producenter.
Asbest kan orsaka lungfibros och olika cancerformer varför det 2005 förbjöds inom EU. Brasilien förbjöd asbest 2017 och Kanada, som historiskt var en av världens största producenter, införde ett förbud, med flera undantag, som trädde i kraft den 30 december 2018.
Namn Ordet "asbest" kommer från , som betyder "osläckbar" eller "outsläcklig". Namnet reflekterar dess användning i vekar som aldrig brann upp.
Egenskaper Asbest har använts sedan lång tid tillbaka. Exempelvis förekommer det specifik asbestkeramik från Finland som dateras till cirka 3900 f.Kr.–1300 f.Kr. Materialet har många värdefulla tekniska egenskaper, som hög mekanisk hållfasthet och smidighet, hög termisk isoleringseffekt, goda brandskyddande egenskaper, god ljud- och värmeisolerande förmåga samt hög kemisk beständighet. Genom dessa egenskaper kom asbest att få stor användning i bygg- och byggnadsämnesindustrin under 1900-talet. Asbest har använts som brandskydd i bland annat stålkonstruktioner, ventilationsanläggningar, soprum och andra lokaler av många slag. Som värmeisolering har asbest installerats i rör och värmepannor, bullerdämpning och armering i skivor, kanaler och golvplattor, i underskikt till plastmattor, i färger och plaster och i fix och fog till kakel. Asbest har också använts i fordonsindustrin som friktionsmaterial med slitstarka egenskaper i tillverkning av bromsar.
Asbestmaterial bildar vid mekanisk påverkan med lätthet fibrer som hålls svävande i luft som damm. Dammet och dess ingående partiklar kan vid inandning tas upp i luftvägar och lungvävnad och där påverka och även skada kroppsvävnad som de kommer i kontakt med. Yrkesmässig användning av asbest och asbesthaltiga produkter är förbjuden i många länder, i Sverige sedan 1982 och i EU sedan 2005.
Asbest i och utanpå byggnader Asbest har haft omfattande användning som byggmaterial. På grund av dess omfattande tidigare användning kan asbest finnas kvar på många håll i lokaler i äldre byggnader, där materialet installerats. Detta innebär risk för att rivningsarbetare, VVS-installatörer, elektriker, snickare, golvläggare, takläggare, städpersonal och fastighetsskötare exponeras för asbesthaltigt damm.
Eternit-skivor av asbestcement användes på husfasader i Sverige. Dessa fasader är nästan "eviga" vilket namnet eternit syftar på, då de inte påverkas nämnvärt av väder och vind. Ibland har man målat dessa skivor, men vanligen har skivorna haft kvar sin grå naturliga färg. Vid renovering av hus, som är klädda med sådana skivor, måste experter som använder rätt skyddsutrustning utföra arbetet. När skivorna tas loss från underlaget, kan varje skada på materialet göra att asbestfibrer sprids i den omgivande luften. Det är tillåtet för en privatperson att utföra arbetet själv, men inte att anlita någon personal som inte har tillstånd för det. Vissa husägare har i stället för att ta bort fasadbeklädnaden låtit den sitta kvar och täckt över den med isolering och träpanel.
Eternit har även använts till ventilationskanaler och det är inte ovanligt att 1940- och 1950-talshus har frånluftskanaler i eternit. Även pannrum och garage har ofta eternit som brandskydd i taket och eternitskivor kan även sitta monterade på väggen bakom elcentraler. Gamla pannor och varmvattenrör är ofta isolerade med asbest. I varmvattenrören finns asbest oftast i krökar och ändavslut. Asbest har även använts i asfaltlim, sannolikt för att minska den alkalina påverkan från betongen på golvmattan. Det har även använts som armering i äldre golvplattor och PVC-mattor men sällan i linoleummattor. Man kan även hitta asbest i gammal kakelfix och i kakelfogar. Asbest användes också som skruvpluggmassa, innan skruvpluggar av plast slog igenom. Man har även använt asbest som tätning i skarvar på gamla ventilationskanaler.
Under 2000-talet har risken för att asbest åter ska användas i sammansatta byggnadsmaterial i till exempel golv-, mark- och väggplattor ökat, då allt mer byggnadsmaterial importeras från Kina. Kina har sedan länge varit en stor importör av asbest från Ryssland, bland annat för användning i byggnadsmaterial.
Asbest i fordon och fartyg Äldre fartyg har ofta omfattande mängder asbestisolering både i skrov och runt maskininstallationer. I samtliga typer av fordon, till exempel bilar, lastbilar, tåg med mera, har asbest används i bromsbackar, bromsband och bromsklossar. Produktionen av asbesthaltiga bromsdetaljer pågick i Sverige fram till slutet av 1980-talet i Bromsbandsfabriken i Långsele. På slutet var det främst tunga fordon och järnvägsvagnar som fortfarande använde bromsdetaljer med asbest.
Motorpackningar och flänspackningar för rörinstallationer producerade i Asien kan fortfarande innehålla asbest.
Asbest i markledningar Ända fram till slutet av 1970-talet användes rör av asbestcement vid byggande av nya ledningar för kommunala distributionssystem för färskvatten. Huvudsakligen handlade det om grövre huvud- och distributionsledningar. Tillgänglig statistik visar att 1–2 procent av det kommunala vattenledningsnätet fortfarande består av asbestcementledningar. Fibrer från rören kan komma att tillföras dricksvattnet på två vägar - dels korrosion orsakad av aggressivt vatten, dels av mekanisk nötning. Så länge rören är hårda eller täckta av till exempel utfällningar från vattnet kan inga asbestfibrer lossna.
Det finns inga vetenskapliga studier som visar att asbest i dricksvattnet orsakar hälsorisker. Sveriges kommuner känner väl till vilka delar av ledningsnäten som består av asbestcementrör. De ledningssträckor som skadats eller riskerar invändig korrosion renoveras rutinmässigt eller byts successivt ut.
Under 1960- och 1970-talen användes asbestcementrör även i fjärrvärmekulvertar i vilka själva värmeledningen sedan är dragen.
Hälsoeffekter Asbest är helt ofarligt när det sitter fast eller är inkapslat. Det är först när material innehållande asbest börjar bearbetas som fibrer kan frigöras och bilda ett damm som vid inandning kommer in i kroppens luftvägar. Asbestfibrers hälsoeffekter bestäms av materialets egenskaper såsom typ av asbestmineral, fibrernas eller partiklarnas storlek och beständighet i kontakt med människokroppens försvarsmekanismer. Fibrer som är grövre än 5 mikrometer orsakar, beroende på vilka andra komponenter som finns på fibrerna, effekter på hud, ögon och övre luftvägar. Fibrer som är tunnare än tre mikrometer i diameter betecknas som respirabla fibrer innebärande att de vid inandning kan komma djupt in i andningsvägarna och där fastna i de minsta luftrören och till slut i själva lungblåsorna.
Asbestfibrer kan tränga djupt ned i lungvävnad även om fibrerna är långa, upp till 100 mikrometer. Asbestfibrernas tjocklek utgör däremot en begränsning av deras förmåga att tränga djupt in i andningsvägar. Benägenheten att fångas upp i hals, svalg och övre andningsvägar avtar snabbt vid fiberdiametrar under tre mikrometer. Vid kontakt med luftrörens slemhinnor och lungvävnad utlöser asbestfibrer en bindvävsbildning som utgör en viktig beståndsdel i utvecklandet av en vävnadsreaktion som kan komma att bli utbredd och orsaka sjukdom.
De olika slagen av asbest kan variera i sin potentiellt biologiska aktivitet och därmed sina sjukdomsframkallande egenskaper. Krokidolit och amosit bedöms vanligen som mera biologiskt aggressiva och därmed sjukdomsframkallande än till exempel krysotil och antofyllit.
I omfattande genomgångar av den vetenskapliga bevisningen vad gäller hälsorisker orsakade av exponering för asbestfibrer har konstaterats att alla former av asbest kan orsaka asbestos, lungcancer, mesoteliom och andra sjukdomar. Dessa genomgångar har varit ingående och omfattat vetenskapliga rapporter från kunskapsdisciplinerna epidemiologi, toxikologi, yrkeshygien, biologi, patologi, kemi och mineralogi med flera. En fråga som länge varit kontroversiell har gällt i vilken utsträckning krysotil, utgörande mineral som genererar så kallade serpentina asbestfibrer har cancerframkallande egenskaper på samma sätt som asbestmineral hörande till så kallade amfibola slag av asbest.Översikter innehållande beskrivningar och värdering av hälsoeffekterna av asbestexponering publicerades av ”Joint Policy Committee of the Societies of Epidemiology” i juni 2012. Denna rapport stöder sig i stor utsträckning på en rapport av det internationella cancerforskningsinstitutet International Agency for research on Cancer (IARC) i Lyon, Frankrike publicerad 2012 med titeln ” ”Asbestos (chrysotile, amosite, crocidolite, tremolite, actinolite and anthophyllite) Vol 100c, Lyon, Frankrike: http://monographs.iarc.fr/ENG/Monographs/vol100C/mono100C-11.pdf
Sjukdomar orsakade av asbestexponering Asbestos Asbestos är en diffus infiltration av lungvävnaden med bindvävsfibrer – så kallad fibros – som bildas och är orsakad av asbestfibrer som fastnar i luftvägar och lunga. Asbestos uppkommer som regel efter flerårig exponering för relativt höga lufthalter av asbestfibrer. Den fibrotiserande omvandlingen och infiltrationen av bindväv i lungvävnaden påverkar lungfunktionen genom att den inskränker lungans elasticitet.Anna Rask Andersen, Kjell Torén, Gunilla Wieslander: Miljörelaterade sjukdomar i andningsorganen. Kapitel ingående i ”Arbets- och Miljömedicin (3:e uppl.)”, Studentlitteratur, Lund 2010. Symtomen kan vara andtäppa och torrhosta. Förändringen av lungpåverkan är utdragen i tid och kan orsaka att personer som utvecklar asbestos diagnosticeras relativt sent i sjukdomsförloppet. Diagnosen ställs med röntgenundersökning av lungorna och mätning av lungfunktion.
Exponeringar på den höga nivå som orsakar asbestos förekommer knappast längre i Sverige eftersom användning av asbest är förbjuden sedan 1982. Invandrade personer kan dock ha varit exponerade före ankomst till Sverige vilket gör att i befolkningen och i arbetslivet kan finnas personer som ådragit sig en asbestos.Stuart A. Levy: “Asbestosis”. Ingår som kapitel i textboken “Occupational Medicine” (3:e utgåvan) red: C. Zenz, D. Dickerson och E.P. Horvath Jr. Sid 179 – 184. Mosby Publishers US.Marianne A. Felix, Jean-Patrick Leger. Rodney I. Ehrlich: Three minerals, three epidemics – asbestos mining and disease in South Africa. Kapitel ingående i Advances in Modern Environmental Toxicology , Vol XXII. The Identification and Control of Environmental and Occupational Diseases: Asbestos and Cancers (Eds M. Mehlman , A. Upton) Princeton Scientific Publishing 1994. Princeton , New Jersey.
Pleuraplack Detta är benämningen på välavgränsade områden av kollagenrik bindväv som bildas i lungsäcken, som är den säckliknande struktur med två blad som innesluter lungan. Pleuraplack bildas som regel i lungsäckens yttre blad (det så kallade parietala lungsäcksbladet), ofta mot bröstkorgsväggen. Den är alltså inte belägen i lungvävnaden. Pleuraplacken diagnosticeras vid röntgenundersökning av lungorna. Pleuraplack är lokala förändringar av lungsäcksvävnad orsakad av inandade asbestfibrer. Denna vävnad benämns mesotel. Den förblir vanligen oförändrad och leder endast undantagsvis till hälsokonsekvenser. Allmänt betraktas den som en godartad vävnadsförändring.Bengt Järvholm, Håkan Arvidsson, Björn Bake, Gunnar Hillerdal, Claes-Göran Westrin: Pleuraplaque – Asbest – Ohälsa. Arbete och Hälsa 1985:40.
Diffus lungsäcksförtjockning