Knölklocka (Campanula rapunculoides) är en art i familjen klockväxter. Arten är en flerårig ört med ljust violetta blommor. Den har en kraftig pålrot som bevarar vatten och näring under torrperioder. Pålroten är ätlig och orsaken till att växten på 1700-talet infördes som köksväxt till Sverige, där den senare spridit sig i den södra halvan av landet.

Biologi Arten är en flerårig, 30–100 centimeter hög ört, där bladrosetter utvecklas vid markytan. Under markytan utvecklas en grenig och vågrät jordstam. Den har tjocka och knölformade och pålrotslika birötter, vilka lagrar reservnäring och vatten som den kan ta upp från djupare liggande jordlager. På så sätt kan växten lättare hantera torra perioder.

Rosettbladen har långa skaft och är hjärtlikt äggrunda, med en kant som är dubbelt sågtandad. Bladen på stjälken är i formen från äggrunda till lansettlika, och de nedre av dessa är kortskaftade medan de övre helt saknar skaft.

Knölklockan kännetecknas av lång, smal, rikblommig klase och bakåtriktade foderblad. Blomkronan är till form och storlek snarlik den hos liten blåklockan, men av blåviolett färg.. Läst 13 juli 2026. Det innebär att de är 2–3 centimeter långa och hängande. Den långa, smala och nästan ensidiga klasen börjar blomma nertill, och en tid bortåt tillväxer huvudaxeln obegränsat i toppen. Snart bildas dock en toppblomma, som avbryter huvudaxelns tillväxt och får försprång framför de äldre och längre ner sittande blommorna. Blomningen sker från juni till september.

Utbredning och historik Knölklockan har en utbredning i Asien och Europa. I Norden är artens utbredning begränsad till odlade trakter i södra och mellersta Sverige, Norge och Finland. Den kom till Sverige med människans hjälp; på 1700-talet infördes den som köksväxt till Sverige på grund av dess ätliga och välsmakande rotknölar och ätliga blad.

Växten förekommer på odlad och kvävehaltig kulturmark, tämligen allmänt upp till Gästrikland och sällsynt längre norrut. Detta omfattar jordbruksmark, åkerrenar, gräsmattor och dylikt. Den blir lätt ett ogräs i trädgårdar och parker.

Arten är tämligen svår att utrota, eftersom de underjordiska grenarna är långa och starka utlöpare.

Namn En del rötter blir mycket långa, grova och spolformigt uppsvällda, vilket är grunden till namnet "knölklocka". Artnamnet "rapunculoides" anger dess likhet i detta avseende med vitrapunkel (Phyteuma spicatum) som är känd för sina tjocka, fasta rötter.

Galleri

Referenser

Externa länkar Den virtuella floran

Kategori:Klockväxter Kategori:Kn Växtindex