Märggnagbi (Hoplitis claviventris) är en biart som först beskrevs av Thomson 1872. Den ingår i släktet gnagbin och familjen buksamlarbin.
Underarter Arten delas in i följande underarter:
Hoplitis claviventris claviventris Hoplitis claviventris columba
Beskrivning Märggnagbiets hona har gles, kort, beigefärgad hårväxt på mellankroppens rygg, och mera vitaktig på sidorna. Bakkroppen är kal och svart med vita hårband längs tergiternas bakkanter. Även buksidans hårborste, som hon använder för att samla pollen, är vitaktig. Hanen har liknande färgmönster som honan, men ryggens hårväxt är tjockare och mera gråbrun, och bakkroppens hårband, som finns på tergit 1 till 5, är snarare beigfärgade än vita. Dessutom har han kraftig, blekgul hårväxt i ansiktet. Honan blir mellan 9 och 10 mm lång, hanen 8 till 9 mm.
Utbredning Utbredningsområdet omfattar nästan hela Europa från Brittiska öarna i väster med undantag för norra Ryssland, Belarus och delar av Balkan. Arten finns även i norra och sydvästra Asien.
I Sverige förekommer arten i hela Götaland och Svealand, samt glesare längs Norrlandskusten. Den saknas helt i fjällkedjan. I Finland finns den från Åland och sydkusten norrut upp till omkring Mellersta Österbotten och Kajanaland, samt med en kedja av observationer upp längs västkusten till Norra Österbotten och sydvästra Lappland.. I båda länderna är den klassificerad som livskraftig ("LC").
Ekologi Märggnagbiet förekommer i många olika habitat, som glesa lövskogar, skogsbryn, gläntor, grusmark, gräsmarker, alvar, hedmark och kustområden samt även bearbetade miljöer som grustag, bangårdar, vägar och stigar.
Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som ärtväxter (käringtand, rödklöver, hästskoklöver, käringtand och gul sötväppling), korgblommiga växter (maskrosor och klofibblor), solvändeväxter, kransblommiga växter, strävbladiga växter, fetbladsväxter, johannesörtsväxter samt rosväxter. Biet är aktivt från maj till augusti, i vissa områden in i september.
Fortplantning Larvbona inrättas i grenar av rosor, hallonsläktet, fläder och kungsljus där honan gröper ur märgen samt ihåliga vinterståndare av örter som malörter, ulltistlar, tistlar och kardborrar. Även befintliga insektsbon i ved eller egengrävda bon i murket, torkat trä kan användas. I innanmätet respektive gångarna bygger honan larvceller på rad, åtskilda med tuggade blad. Raderna med celler avslutas ofta med en cell fylld med småsten och växtdelar. Larven övervintrar som vilolarv i den färdigspunnena kokongen; själva förpuppningen sker till våren. Bona kan parasiteras av boparasiten prickpansarbi.
Anmärkningar
Källor
Kategori:Gnagbin Kategori:Insekter i palearktiska regionen