miniatyr|Finländsk granatkastarservis Värnplikten i Finland omfattar alla manliga finska medborgare från det år de fyller 18 år till utgången av det år de fyller 65 år. Den har utgjort grunden för Finlands försvarsmakt sedan Finland blev självständigt 1917.
Värnplikten fullgörs som beväringstjänst i försvarsmakten i 165, 255 eller 347 dagar, som vapenfri tjänst inom försvarsmakten eller som civiltjänst utanför den; kvinnor kan söka till frivillig militärtjänst på lika villkor. Efter tjänstgöringen hör de värnpliktiga till reserven och kan kallas till repetitionsövningar.
Trots att Finland är tvåspråkigt är försvarsmaktens kommandospråk enligt språklagen finska. Samtidigt ska minst ett truppförband vara svenskt, så att svenskspråkiga värnpliktiga kan fullgöra sin tjänst på sitt modersmål; det förbandet är Nylands brigad i Dragsvik.
Historia
Före 1809 Som del av Sverige bidrog de finska landskapen med trupper till rikets krigsmakt. Manskapet togs ut genom utskrivningar, det vill säga tvångsuttagning av en man från var tionde eller tjugonde gård. Från slutet av 1600-talet skedde rekryteringen genom indelningsverket: rusthåll höll ryttare, medan rotar om två till sex gårdar vardera svarade för en knekt.
1809–1917
miniatyr|Officerare och underofficerare ur Finska gardet 1878, det år värnpliktslagen antogs. Under den ryska tiden infördes allmän värnplikt genom 1878 års värnpliktslag. Den finska värnpliktiga militären hade finländskt befäl och ryska som kommandospråk, men undervisningen gavs på båda de inhemska språken, finska och svenska. Genom generalguvernör Bobrikovs värnpliktslag av 1901 upplöstes de finländska förbanden, och de värnpliktiga skulle i stället infogas i ryska trupper. Efter värnpliktsstrejken 1902–04 ersattes värnplikten med militärmiljonerna, en avgift till den ryska statskassan.
Från 1917 Värnplikten återinfördes 1918 under inbördeskriget och blev grunden för det självständiga Finlands försvarsorganisation. Vapenfri tjänst inom försvarsmakten blev möjlig 1922 och civiltjänst utanför den 1931. Enligt 1950 års värnpliktslag gällde värnplikten till 60 års ålder och beväringstjänsten varade 180 dagar, eller 362 dagar för den som fick befälsutbildning. Kvinnor fick rätt att söka till frivillig militärtjänst 1995. Den nu gällande värnpliktslagen trädde i kraft 2008, och vid ingången av 2026 höjdes den övre åldersgränsen från 60 till 65 år.
Tjänstgöring på svenska Svenskspråkig tjänstgöring har ordnats i skiftande former. Nylands regemente, uppsatt 1626 och upplöst efter 1808–09 års krig, fick sina traditioner vidareförda av Nylands skarpskyttebataljon 1878–1902 och av det regemente som återupptog namnet 1919. Detta var från 1922 tvåspråkigt, med den finskspråkiga bataljonen på Sandhamn och den svenskspråkiga på Sveaborg, och blev en helt svenskspråkig trupp 1934, då den svenskösterbottniska Gardesjägarbataljonen uppgick i det. Under krigen 1939–44 uppsattes åtskilliga svenskspråkiga regementen och bataljoner, och efter vapenstilleståndet 1944 organiserades i Dragsvik ett svenskspråkigt infanteriregemente, som 1957 fick namnet Nylands brigad.
Omfattning Varje manlig finsk medborgare är värnpliktig från ingången av det år då han fyller 18 år till utgången av det år då han fyller 65 år.
De värnpliktiga kallas till uppbåd (mönstring) det år de fyller 18 år. Vid uppbådet fastställs den värnpliktiges tjänsteduglighet och beslutas om tidpunkten för inryckningen och om tjänstgöringsplatsen, medan tjänstgöringens längd avgörs först senare. Av välgrundade skäl, till exempel studier, kan tjänstgöringen senareläggas, och den som inte är tjänstduglig befrias från tjänstgöring i fredstid. Skyldigheten att fullgöra beväringstjänst under fredstid upphör vid utgången av det år den värnpliktige fyller 30 år.
Vid uppbåden 2024 omfattade åldersklassen 31 925 män födda 2006, av vilka 24 285 personer eller 76,07 procent förordnades till tjänstgöring.
Beväringstjänst miniatyr|Soldater under utbildning i kravallhantering.
Tjänstgöringstider och utbildning Värnpliktiga fullgör sin tjänstgöring i Finlands försvarsmakt som så kallade beväringar i 165, 255 eller 347 dagar. De som utbildas för manskapsuppgifter (meniga) tjänstgör i regel 165 dagar. Manskap i uppgifter som kräver speciella färdigheter, till exempel medicinalmän (sjukvårdsmän) och militärpoliser, tjänstgör 255 dagar, liksom de som fullgör vapenfri tjänst. De som utbildas till officerare, underofficerare (undersergeanter, sergeanter och reservofficersaspiranter), militärförare (fordonsförare) eller till de mest krävande manskapsuppgifterna tjänstgör 347 dagar.
Grundutbildningen är likadan för alla, oavsett truppslag eller enhet, och omfattar omkring två månader, vilket avslutas med att soldaterna svär faneden. Därefter följer en specialistutbildning, då soldaterna får sin fackutbildning, beroende på truppslag. Slutligen genomförs trupputbildningen, då utbildningen är inriktad på att skapa ett fungerande krigsförband. Inför specialistutbildningen kan soldaterna söka till det truppslag eller förband man önskar, men det finns ingen garanti att man antas. Särskilt specialtrupperna ställer höga krav på soldaternas fysiska och mentala förmåga: dykarna vid Kustbrigadens dykarskola i Obbnäs, fallskärmsjägarna vid Uttis jägarregemente och kustjägarna vid Nylands brigad i Dragsvik.
De värnpliktigas undervisningsspråk är finska eller svenska, och en finsk- eller svenskspråkig värnpliktig har rätt att bli förordnad till ett truppförband vars undervisningsspråk är hans modersmål. Enligt språklagen är försvarsmaktens truppförband som huvudregel finskspråkiga, men minst ett av dem ska vara svenskspråkigt. Kommandospråket är finska i hela försvarsmakten. Justitieministeriets engelska översättning: Nylands brigad är landets enda svenskspråkiga truppförband, med svenska som utbildningsspråk.
Faneden miniatyr|Finländska beväringar svär faneden Alla soldater måste svära en faned som förbinder dem att försvara landet närhelst det kallar. Formuläret för eden och försäkran fastställs genom statsrådets förordning:
Dagspenning Beväringarna får dagspenning för de utgifter de har under tjänstgöringen. Dagspenningen är graderad efter tjänstgöringstidens längd: 6,15 euro för tjänstgöringsdagarna 1–165, 10,20 euro för dagarna 166–255 och 14,25 euro för dagarna 256–347 (2026). Till kvinnor betalas dessutom persedelpenning på 1,50 euro per dag för personlig utrustning som försvarsmakten inte tillhandahåller.
Reserven och repetitionsövningarna Efter beväringstjänsten hör de värnpliktiga till reserven till utgången av det år då de fyller 65 år. Reservisterna kan kallas till repetitionsövningar och, vid allvarliga störningar under normala förhållanden eller vid mobilisering, till extra tjänstgöring. Den sammanlagda maximitiden för repetitionsövningar är 80 dagar för manskapet, 150 dagar för manskap i uppgifter som kräver speciella färdigheter eller som ställer de högsta kraven och 200 dagar för underofficerare, institutofficerare och officerare. I praktiken är övningarna betydligt kortare.
Kvinnornas frivilliga militärtjänst Kvinnor är inte värnpliktiga, men en finsk medborgare som har fyllt 18 men inte 30 år och vars hälsa och övriga personliga egenskaper lämpar sig för militärtjänst kan söka till frivillig militärtjänst. Möjligheten infördes genom lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor 1995. Ansökan lämnas in senast den 15 januari, och tjänstgöringen inleds samtidigt med männens. Innehållet i och kraven på tjänstgöringen är desamma som för män, och tjänstgöringsuppgifterna fördelas efter personlig lämplighet, inte efter kön. En kvinna har rätt att avbryta tjänstgöringen under de 30 första tjänstgöringsdagarna; därefter lyder hon under värnpliktslagen och hör efter tjänstgöringen till reserven till utgången av det år då hon fyller 65 år.
Alternativ till vapentjänst och befrielser
Vapenfri tjänst Den som intygar att samvetsskäl grundade på hans övertygelse hindrar honom att fullgöra värnplikt i vapentjänst kan ansöka om vapenfri tjänst. En vapenfri tjänstepliktig tjänstgör inom försvarsmakten men är inte skyldig att i tjänsten bruka vapen eller ammunition, att öva sig i deras bruk eller att delta i vården av dem; tjänstgöringstiden är 255 dagar.
Civiltjänst Den som på grund av personlig övertygelse, till exempel livsåskådning, inte vill tjänstgöra inom försvarsmakten alls kan i stället förordnas till civiltjänst, som leds av arbets- och näringsministeriet och omfattar 347 dagar. I tjänsten ingår en grundutbildningsperiod och samhällsnyttig arbetstjänst, som fullgörs främst inom social- och hälsovården, undervisnings- och kulturväsendet, räddningsväsendet, befolkningsskyddet eller miljöskyddet. Vid uppbåden 2024 valde 1,71 procent av åldersklassen civiltjänst. Omkring 2 100 värnpliktiga ansöker årligen om civiltjänst, och omkring 1 300 av dem blir civiltjänstgörare. Av civiltjänstgörarna är 5–6 procent svenskspråkiga, det vill säga 60–80 personer om året.
Civiltjänsten innebär inte någon friskrivning från värnplikten: efter fullgjord tjänst hör civiltjänstgöraren till civilreserven och kan förordnas till extra tjänstgöring eller till tjänstgöring under mobilisering.
Totalvägran Den som vägrar både beväringstjänst och civiltjänst — så kallad totalvägran — döms till ett fängelsestraff som motsvarar hälften av hans återstående tjänstgöringstid. Straffet får utdömas endast en gång, och den som avtjänat hela straffet förordnas inte längre att fullgöra sin värnplikt under fredstid. Totalvägrarnas intressen bevakas av Vapenvägrarförbundet, grundat 1974, och Amnesty International har sedan 1999 betraktat finländska totalvägrare som samvetsfångar.
Befrielse av hälsoskäl Den som vid uppbådet eller vid en senare besiktning konstateras vara otjänstduglig befrias från tjänstgöring under fredstid. Vid uppbåden 2024 befriades 7,98 procent av åldersklassen av hälsoskäl, medan 8,48 procent förordnades till ny besiktning.
Åland Den som har åländsk hembygdsrätt har enligt självstyrelselagen rätt att i stället för att fullgöra värnplikt tjänstgöra på motsvarande sätt vid lots- och fyrinrättningen eller inom någon annan civilförvaltning. Så länge sådan tjänstgöring inte har ordnats är landskapets invånare befriade från att fullgöra värnplikt. Befrielsen gäller inte den som har flyttat till landskapet efter fyllda 12 år.
Enligt Ålands lagting beror befrielsen inte på Ålands demilitariseringen, utan den är i första hand ett språkskydd. Till skillnad från övriga Finland är landskapet enligt lag enspråkigt svenskt. Ålänningar kan däremot söka till frivillig militärtjänst, och en del av dem tjänstgör vid Nylands brigad. Under andra världskriget organiserades Ålands hemvärn.
Kritik Namninsamlingen för ett medborgarinitiativ med syfte att slopa den allmänna värnplikten inleddes i september 2013. Initiativet motiverades med att värnplikten är ojämlik, samhällsekonomiskt dyr och en föråldrad lösning med tanke på realistiska hotbilder. Det fick ingen större uppmärksamhet och nådde inte det antal namnunderskrifter som krävs för att ett medborgarinitiativ ska tas upp i riksdagen.
Se även Finlands försvarsmakt Ålandsservitutet
Referenser
Externa länkar Beväringstjänsten och -utbildningen – Försvarsmakten Värnpliktslag 28.12.2007/1438 – Finlex
Finländska värnplikten, Den Finland