Bogesunds slott, tidigare kallat Bogösund, är ett slott och tidigare säteri, som ligger i Östra Ryds socken i Vaxholms kommun i Stockholms län. Byggnaden uppfördes under 1640-talet på initiativ av Per Brahe den yngre och blev senare ombyggd flera gånger. Förutom ätten Brahe har Bogesund ägts av medlemmar av ätterna Hamilton, von Rosen, von Lantingshausen och von Höpken.

Sitt nuvarande utseende som ett riddarslott med torn och gotiska fönster fick huset på 1860-talet efter ritningar av arkitekterna Fredrik Wilhelm Scholander och Thor Medelplan. Enligt Stockholms läns museum är Bogesund med sitt "medelstidsromantiska utseende ett mycket intressant och belysande exempel på 1800-talets svärmeri för historiska arkitekturstilar".

Bogesund stod obebott sedan 1906 och tvångsinlöstes 1946 av svenska staten genom en särskilt tillkommen lag kallad Lex Bogesund. Sedan 1993 förvaltar Statens fastighetsverk Bogesunds slott och 1996 påbörjades ett omfattande in- och utvändigt restaurerings- och konserveringsarbete. Slottet återinvigdes 11 augusti 2012 av prinsessan Christina och hennes make generalkonsul Tord Magnuson. Byggnaden står i begränsad omfattning öppet för allmänheten under sommarhalvåret i samband med visningar.

Bogesunds slott ligger som ett slags centrum mitt i Bogesundslandets naturreservat som bildades år 2015. Själva slottet ingår inte i reservatet, men utgör istället ett lagskyddat byggnadsminne.

Forntid och medeltid Trakten kring dagens Bogesunds slott kännetecknas av en lång bebyggelsehistorik. Öster om slottsbyggnaden ligger några forntida gravfält och bytomten efter Gamla Bogesunds gård. Väster om huvudbyggnaden finns lämningar efter fossila åkrar.RAÄ-nummer Östra Ryd 94:1. Bogesund omnämns 1367 i skriftlig form som in Bugasundom och 1492 talas det om en bengt i bowesunde. Ett äldre namn för Bogesund är Bogösund.

Brahes tid miniatyr|vänster|stående=0.8|Byggherren Per Brahe d.y. miniatyr|Bogesund enligt Erik Dahlbergh, 1670. miniatyr|Bogesund enligt Jean Eric Rehn, 1740.

miniatyr|höger|Berendt Vogels takmålning i festsalen från 1600-talet, målat i grisailleteknik, detalj. Greve Per Brahe den yngre (född 1602 på Rydboholms slott och död 1680 på Bogesund) ärvde 1630 Bogesund av sin far Abraham Pedersson Brahe. Egendomen, belägen i Östra Ryds socken, var då ett större gods, kallad Gamla Bogesunds gård, vars huvudbyggnader låg öster om nuvarande slottet. Godset, som hade då varit i ätten Brahes ägo sedan 1624, var omfattande med stort jordbruk och djurhållning och ett 50-tal anställda.

Brahe hade rest i Italien och blivit inspirerad av landets arkitektur sedan lät han bygga det nya Bogesund under 1640-talet. Anledning var att Brahe, som en av kungens närmaste män, behövde ett säteri i närheten av Stockholm. Läget nära Vaxholm med sin hamn var fördelaktigt. Senare fanns det fanns även egen brygga vid Askrikefjärden med allé upp till slottet. På våren 1642 började man röja marken för slottsbygget. Bygget pågick sedan under flera år ungefär fram till 1651. 1644 blev egendomen säteri. En dendrokronologisk analys som utfördes 2010–2011 av timmer i det nuvarande takbjälklaget gav ett flertal dateringar före 1647 och styrker huvudbyggnadens ålder.

Bottenvåningen murades med natursten och utan markerad sockel. Huvudbyggnadens tegelmurverk följer samma mönster i plan två till fyra. Teglet är murat i renässansförband (omväxlande ett koppskift och ett löpskift) med tegelstorleken 290–300 × 145–150 × 70–75 mm (dagens svenska normaltegel mäter 250 × 120 × 62 mm). Fogbredden varierar mellan 5 och 30 mm. Många stenar blev tillhuggna på längden.

Av gamla handlingar framgår att Hans Borchard och Berendt Vogel var sysselsatta med målningsarbeten under ett antal år. Bland annat tillskrivs Berendt Vogel takmålningarna i stora festsalen högst upp, målat i grisaille 1669. På vindstrappans väggar syns två vakande knektar som målats direkt på muren, eventuellt utförda av Hans Borchard som var verksam på slottet åren 1653–1659. Fasaderna var troligen rödfärgade, eventuellt med imiterade tegelfogar i vitt.Staffan Nilsson (1997), sid. 10 Arkitekten är okänd men man kan utgå ifrån att byggherren Brahe påverkade även utformningen. Möjligen kan Brahes hovkonstnär Johan Werner d.y., som verkade i Visingsborgsgrevskapet, som även hade kunskaper i byggnadskonsten, ha gjort utkast efter vilka murmästare på platsen arbetade, men även den franske arkitekten Simon de la Vallée eller dennes elev Nicodemus Tessin d.ä. kan ha svarat för ritningarna. Det är påfallande, hur enkelt och stramt stormaktstidens kanske störste godsägare lät inreda sitt nya hus.Selling (1977), sid 52.

Slottet hade på 1640-talet en kvadratisk plan, fyra våningar och två vindsvåningar under ett brutet tak. På taket anordnades en utsiktsaltan där Brahe kund njuta av en vidsträckt vy över Stockholms skärgård. Per Brahe hade tydligen ett intresse av den fria utsikten. Bogesunds höga läge och det samtidigt uppförda Brahehus, som placerades på en klippa högt över Vättern norr om Gränna, tycks styrka antagandet.Staffan Nilsson (1997), sid. 11 Den 25 juli 1653 firades bröllop på Bogesund. Då gifte sig Per Brahe för andra gången, nu med friherrinnan Beata De la Gardie.

Bottenvåningen har genomgående välvda rum med putsade tegelvalv, här fanns under Brahes tid tvättstuga, rustkammare och förrådsutrymmen. Under bottenvåningen ligger en låg källare med oputsade tegelvalv. Första och andra våningen fick en likartad planlösning med rumssviter på var sida om en mittaxel bestående av trapphus och en sal. Första våningen fungerade som ekonomivåningen (köket placerades dock av brandsäkerhetsskäl i en separat flygel) och på andra våningen låg bostäder för tjänstefolket och Brahes hovfunktionärer. På plan tre hade husherren sin bostad och på översta våningen låg festsalen med några mindre rum som antagligen användes av gäster.Staffan Nilsson (1997), sid. 11

På en samtida illustration upprättad av Erik Dahlbergh framgår byggnaden i något idealiserad form. På hans penselteckning syns till höger bakom slottet några hus som sannolikt är Gamla Bogesunds gård, i bakgrunden skymtar Pålsundet och Vaxholm. Trots senare ombyggnader är husets planlösning och rumsvolymer idag fortfarande bevarade från 1600-talet. Brahe kallade sin sätesgård för ”huus”, inte slott. Först efter ombyggnaden på 1860-talet blev beteckningen ”slott” vanlig. Till Brahes ”huus” anlades även en större och en mindre trädgård samt köksflygel, borggård med längor, jordbruk och två lusthus.

Sedan Per Brahe avlidit på Bogesund 1680 gick godset i arv till brorsonen Nils Brahe den yngre. Efter Nils död 1699 ärvde sonen, generalmajoren Abraham Brahe Bogesund. I början av 1700-talet, under Fredrik I:s tid, utgjorde Bogesund ofta vistelseort för kungen under hans jaktnöjen. Den siste Brahe på Bogesund var Christina Anna Brahe som dog år 1739 i barnsäng vid 21 års ålder. Hennes make Carl Fredrik Hamilton af Hageby bodde på slottet till sin död 1753. Efter honom stod slottet delvis obebodd och förföll allt mer. Carl Gustav Tessin som besökte Bogesund 1761 skrev bland annat: "… en vacker utsikt, ett förfallet hus. En vanskött gård samt alla Braheporträtt och stamtavlor som murknar på väggarna…”.Broschyr utgiven av Statens FastighetsverkSelling (1977), sid 51

En penselteckning utförd på 1740-talet av Jean Eric Rehn, visar slottet i en något sliten tappning än Dahlbergs version från 1670-talet. Inga dekorativa hörnkedjor eller listverk syns, fasaden har diverse putsskador och i förgrunden står en förfallen flygelbyggnad. Gavelfasadernas fönsteraxlar varierar mellan bilderna, först fyra sedan tre och på en målning från 1826 fyra igen.

Lantinghausens tid

Upprustning på 1770–1780-talen miniatyr|vänster|stående=0.8|Planritning, våning 2 och 3. miniatyr|Slottet före ombyggnaden, 1826. miniatyr|Slottet efter ombyggnaden, 1879. miniatyr|Parkvillan från 1895. miniatyr|Nils Albrekt von Lantingshausen von Höpkens vapensköld på Bogesunds slott.

Det är oklart vem som faktiskt ägde slottet efter Brahe under åren 1739–1767. Efter 1767 var Fredrik von Rosen ägare i sju år. 1774 gick egendomen som en gåva av Axel von Fersen till sin systerson Albrekt von Lantinghausen (1751–1820), en nära vän till Gustav III. Under 1770-talet rustades slottet upp. Spår finns kvar av den renoveringen i form av tapeter, kakelugnar och olika snickeridetaljer. Taket lades om 1780. I början av 1800-talet fick slottet bland annat en ny huvudtrappa och ny entréport samtidigt tillkom balkonger och högre fönster på andra våningen. Takaltanen togs bort. Utseendet framgår på en målning från 1826.

Totalrenovering på 1860–1870-talen Efter att von Lantingshausen avlidit 1821 ärvdes slottet av hans dotter Johanna Carolina von Lantingshausen (1787–1859), gift med Nils von Höpken (1774–1829). Därefter ägdes godset av släkten "von Lantingshausen von Höpken". När Nils Albrekt von Höpken övertog Bogesund var huvudbyggnaden i stort behov av renovering. Under åren 1863–1867 lät den dåvarande ägaren, friherre Nils Albrekt von Lantingshausen von Höpken (1811–1868) (son till Nils von Höpken), totalrenovera slottet. Han blev känd som byggherre för den stora ombyggnaden av Bogesunds slott under dessa år. Arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander fick i uppdrag att rita en genomgripande ombyggnad. Ritningarna kom att signeras 1863 av hans unga medhjälpare Thor Medelplan. Denne hann dock avlida endast 31 år gammal, innan bygget startade. Så blev det Scholander som ledde ombyggnaden med vissa ändringar av Medelplans ritningar.Svenskt biografiskt lexikon, Fredrik Wilhelm Scholander Då fick slottet sitt nuvarande utseende som en riddarborg med dess karaktäristiska krenelerade torn i sju våningar. Det blev ett riddarslott med torn, dekorationer och gotiska fönster. Hela konceptet var ett uttryck för dåtidens romantiska stil och lär vara inspirerat av Walter Scotts riddarromaner. Nils Albrekt von Lantinghausen von Höpken sammanslog Bogesund juridiskt med närbelägna Frösvik till fideikommiss 1863.

Tornen byggdes samman på norra och södra sidan i två våningar och huset försågs med trappgavlar. Fasaden smyckades med Brahes, Hamiltons, von Rosens, von Lantingshausens samt von Höpkens vapensköldar. I slottet tillkom bland annat en matsal i gotisk stil och en inglasad vinterträdgård (även kallad Glasveranda). Trädgården omgestaltades i en engelsk park med träd hemförda från olika delar av världen. Öster om parken fanns en trädgård med fruktodlingar, växthus och ett lusthus. Hela konceptet var ett uttryck för dåtidens romantiska stil och lär vara inspirerad av Walter Scotts riddarromaner.Staffan Nilsson (1997), sid. 11

Nils Albrekt von Lantinghausen von Höpken sammanslog Bogesund juridiskt med närbelägna Frösvik till fideikommiss 1863. Efter Nils Albrekt von Lantinghausen von Höpkens död i juni 1868 genom självmordSvenska milljonärer. Minnen och anteckningar, sid. 129–130. ärvdes egendomen av sonen Nils Albrekt Stefan von Lantingshausen von Höpken (1846–1906). Egendomen fick under sonsonen, Nils von Lantinghausen von Höpken (1876–1952), dåligt rykte på grund av vanvård och exproprierades slutligen 1946 av staten.

Bogesunds slottskapell

Under Nils Albrekt von Lantinghausen von Höpkens tid uppfördes även Bogesunds slottskapell, som en påbyggnad på nordöstra tornets sida mot parken. Kapellet liksom ombyggnaden av slottet ritades av arkitekt Thor Medelplan och invigdes 1866. Kapellet gestaltades i nygotiskt stil och under kapellet anordnades ett gravvalv, där kvarlevorna av släkten von Lantingshausen von Höpken förvarades i enkla kistor ända fram till 1967. Bland slottets tidigare ägare märks Nils Albrekt von Lantingshausen von Höpkens son, Nils Albrekt Stefan von Lantingshausen von Höpken (född 1846), som jordfästes i slottskapell den 8 december 1906.