miniatyr|En tysk läderkanon i Germanisches Nationalmuseum. Läderkanonen var ett kortlivat försök i början av 1600-talet att få fram en lätt fältkanon och samtidigt minska åtgången av metall vid kanontillverkning. Idén var att fylla tomrummet mellan infanteriets musköter och det tunga stationära artilleriet. Försök gjordes av flera arméer mellan 1622 och 1689. I den svenska armen kom den under enbart tre år (1628-1631) till insats.

Läderkanonen uppfanns 1622 av Philipp Eberhart, som tillsammans med Alexander Bierbuyer inledde en tillverkning av kanoner i Zürich samma år. Under denna tid vistades Melchior von Wurmbrand här, och det är troligt att han på något sett lärde sig tillverkningsprocessen.Läderkanonen från Tidö, Åke Meyersson

Funktion miniatyr|Detalj av en skadad läderkanon. Kanonen bestod av ett metallrör av brons eller koppar, i mycket tunnare gods än ett vanligt kanonrör på de dåtida kanonerna, omvirat av flera lager läderband och utanpå läderbanden ytterligare förstärkt med rep och metalband. Läderkanonerna måste i efterhand betraktas som ett fiasko. Det tunna godset värmdes upp av krutladdningarna och kulans friktion, läder och rep tjänade som isolering, med följd att kanonen överhettades efter bara några få skott. Det ledde till att kanonröret deformerades så att det var svårt att sikta eller i sämsta fall till att krutladdningen antändes av värmen redan under laddningsmomentet.

Sverige Melchior von Wurmbrand erbjöd 1625 i ett brev till svenska kronan med rekommendationer av Johan Skytte sig att framställa läderkanoner för svenskarnas räkning. Den 15:e och den 20 juli 1625 provsköts i Stockholm en sexpundig läderkanon. Han erhöll i augusti en post som regementschef i Riga medan kronan övervägde ett beslut om tillverkning i större skala. Hösten 1626 skedde nya provskjutningar med en 3-pundskanon, några tunna kopparmusköter och en falkon. Våren 1627 beslutade sig slutligen kronan att försöka en storskalig tillverkning av hans kanoner, och han erhöll Julita som förläning och en gratifikation på 12.000 daler. Tillverkningen startades omedelbart i Stockholm och september 1627 levererades de första kanonerna från Nyköping till Elbing. 1628 dök det dock upp två medtävlare till Wurmbrand, en infanterikapten Robert Scott och en artillerikapten Ludvig Ripp. Robert Scott kom ganska snart att träda i dansk tjänst, där han skall ha lovat sig kunna tillverka guld, en perpetum mobile, olika snabbskjutande pjäser förutom ifrågavarande läderkanon. I Danmark utsågs han till Generalartillerimester men lämnade redan efter ett år Danmark och återvände till sitt hemland England. Han avled 1631 och i sin gravskrift anges han som läderkanonens uppfinnare. Även den andra medtävlaren Ludvig Ripp hade föga framgång i sin tävlan med von Wurmbrand. I stället utsågs han till befälhavare över Wurmbrands kanoner i Tyskland för att leda utprovningen av dem där.Läderkanonen från Tidö, Åke Meyersson

Tillverkningen av läderkanoner fortsatte fram till 1629, men därefter skedde en snabb omvändning i intresset. 3 juli 1629 begär Gustav II Adolf att Wurmbrand skall sända över alla läderkanoner han har tillgängliga. I ett brev till ståthållaren Axel Baner 23 december 1629 förklarar kungen sin avsikt att låta riva Wurmbrands verkstäder vid Ulvsunda då de saknar värde. Samma år börjar von Wurmbrand även att tillverka vanliga järnkanoner vid Julita.Läderkanonen från Tidö, Åke Meyersson

I fältet torde de ha försvunnit nästan lika fort. I mars 1629 skedde exercis för unga konstaplar med läderkanoner, men redan året därpå saknas de helt i instruktionerna. Kvarvarande läderkanoner verkar ha sänts till arkliförrådet i Elbing, varifrån de sedan skickades tillbaka till Stockholm, där inventarierna fram till 1640-talet upptar hela och söndriga läderkanoner.Läderkanonen från Tidö, Åke Meyersson

Erfarenheten av strid med läderkanonerna visade att det fanns mycket att vinna på så lättrörliga kanoner. Före Sveriges deltagande i trettioåriga kriget hade den så kallade lätta regementskanonen utvecklats. Den hade en kaliber på tre skålpund och kunde dras efter en häst eller tre man. Dess räckvidd och eldhastighet var tre gånger större än dåtidens musköter.

Noter

Externa länkar

Kategori:Militärhistoria Kategori:Artilleri Kategori:Skinn