Katalonien (katalanska Catalunya; spanska: Cataluña; aranesiska (occitanska): Catalonha) är en autonom region i nordöstra Spanien med 7,5 miljoner invånare (2016). Katalonien omfattar de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona och Barcelona. I provinsen Barcelona ligger huvudstaden med samma namn. Katalonien gränsar i väster till Aragonien och i söder till Valencia. I norr gränsar Katalonien till franska Katalonien (Roussillon) i Frankrike och till Andorra.
Regionen Katalonien domineras ekonomiskt av Barcelona, Spaniens näst största stad och mittpunkten i en starkt urbaniserad region. Området var ett av de första som industrialiserades i Spanien, och staden har därefter blivit både bas för Spaniens förlagsindustri och en växande turistnäring.
Katalonien är ett centrum för det katalanska språket, som under medeltiden dominerade inom större delen av Aragonska kronan och numera är spritt inom de "katalanska länderna". Regionen har omväxlande haft självstyre eller upplevt nationalistisk självständighetskamp (ofta till följd av kulturell förföljelse). Sedan 1980-talet åtnjuter regionen ett brett självstyre – samtidigt med en uttalad nationalism – vilket lett till samarbetssvårigheter med andra regioner och den spanska staten.
Under 2000-talet har krav på utökat självstyre motarbetats av den spanska regeringen. Under 2010-talet har regionen styrts av politiker med full separation från Spanien som mål, och stärkta av flera lokala folkomröstningar (alla olagligförklarade av Spanien) utropades 27 oktober 2017 den oavhängiga Katalanska republiken. Som en direkt följd fick den spanska regeringen mandat att avsätta regionens ledande politiker från sina poster, och direktstyre från Madrid infördes. Flera politiker kopplade till självständighetsförklaringen häktades, och ett nyval utlystes till Kataloniens parlament. Vid valet den 21 december 2017 skedde inga avgörande förändringar av styrkeförhållandena, samtidigt som den av Spanien avsatte regionpresidenten Carles Puigdemont befinner sig i politisk exil.
Efter att Quim Torra i maj 2018 valts till ny regionpresident och hans regering godkänts av Spaniens regering, inleddes en återgång från direktstyre till regional autonomi. Sedan 2024 är Salvador Illa regionpresident.
Etymologi Catalunya (Katalonien) började användas som namn på katalanernas hemland på sent 1000-tal. Troligen brukades namnet även dessförinnan, men som ett övergripande namn för ett område av grevskap, som var del av Septimania och Hispania och som styrdes från Barcelona.
Teorier Namnets ursprung är omtvistat, eftersom dokumentationen brister.
En teori är att Catalunya (på latin Gathia Launia) har sitt ursprung i namnet Gothia eller Gauthia ("Goternas land") eftersom ursprunget till Katalonien går att återfinna i Septimania, som också var känt under namnet Gothia. Från Gothia skulle sedan Gothland, Gothlandia och Gothalania ha kunnat bildas, för att slutligen nå formen Catalonia.
Under medeltiden menade bysantinska historieskrivare att Catalania anspelade på orden för goter och alaner och uppstått ur sammansättningen Goth-Alania.
Det finns gott om teorier. Här räknas några ytterligare upp: Catalunya kommer från begreppet "slottens rike", från ordet castlà, ett medeltida begrepp för slottsherre. Därmed skulle namnet ha samma ursprung som Kastilien (Castella). Namnet är av keltiskt ursprung och betyder "kampens ledare". Några keltiska bosättningar i Katalonien är inte kända, men kelterna har funnits på den Iberiska halvön under förromersk tid. Namnet härrör från det iberiska folket Lacetani, vars namn under romerskt inflytande genom en metates blev Katelans och därefter Catalans.
Historia
Förhistorisk tid Den äldsta kända bosättningen i det som nu är Katalonien är daterad till början av mellanpaleolitikum.
I Banyoles i provinsen Girona hittades 2012 den äldsta kända pilbågen i Europa, daterad till 5400–5200 f.Kr. Bågen är 108 centimeter lång och tillverkad av idegran. Under bronsåldern kom indoeuropéerna till området genom den så kallade urnefältskulturen.
På 500-talet f.Kr. anlades den grekiska kolonin Emporion vid nuvarande Spaniens östkust, utanför nuvarande Girona. Cirka 200 f.Kr. påbörjade romarna koloniseringen av Katalonien. Den romerska kolonin Hispania Tarraconensis (dagens Tarragona) existerade fram till början av 400-talet när västgoternas intåg gjorde slut på den romerska kulturen.
Tidig medeltid (400- till 900-talet) miniatyr|Marca Hispanica på 800-talet. År 475 e.Kr. införlivades Katalonien i kungariket Tolosa, nuvarande Toulouse. Det innebar att området nu styrdes av visigoterna, som nyligen gjort sig fria från romersk överhöghet. Under den gotiske kungen Teudis (regent 531–548) blev Barcelona huvudstad i det nya riket Hispania. Redan under Athanagild (regent 551–567) flyttades huvudstaden dock till det mer centralt belägna Toletum (Toledo)
718 e. Kr. erövrades Katalonien under den muslimska erövringskampanjen Al-Andalus. 801 intog dock Karl den store Barcelona och införlivade områdena på den södra sidan av Pyreneerna i Frankerriket – som en buffertzon mot morerna – under namnet Marca Hispanica.
I detta "Spanska mark" bland fick snart grevskapet Barcelona ett dominerande inflytande. Namnet Catalaunia – sannolikt en förvrängning av "Gotholania" (Goternas land) – kom i bruk. Den sista greven att tillsättas av en frankisk kung blev den katalanske adelsmannen Wilfred den hårige, vilken bland annat tilldelades Barcelona. Wilfredo – Guifre el Pilós på katalanska – kom därigenom att grunda det framgångsrika furstehuset Barcelona. I slutet av 900-talet stod Katalonien definitivt utanför frankisk kontroll.
Senmedeltid – från grevskap till Aragonien miniatyr|Corts Catalanes. Katalonien förblev därefter ett självständigt feodalsamhälle fram till 1137, då det genom giftermål förenades med Kungariket Aragonien.
I det nya kungariket Aragonien utvecklades Katalonien snabbt till en stark autonom stat med betydande handelsintressen i hela Medelhavsområdet. Expansionen för området pågick fram till mitten på 1400-talet. 1229 erövrade kung Jaume av Aragonien Mallorca, och 1238 erövrades Valencia. Samtidigt utvecklade Furstendömet Katalonien ett komplext institutionellt och politiskt system bygger på idén om en pakt mellan ståndssamhälle och kungen. Lagarna måste där (sedan 1283) godkännas i Corts Catalanes, en av de första parlamentariska institutionerna i Europa och vars verksamhet hindrade kungamakten att skapa lag ensidigt.
miniatyr|stående|vänster|Karta över furstendömet Katalonien år 1608 eller 1612 1400- till 1600-talet Utslocknandet 1410 av huset Barcelona var början till regionens nedgång. 1469 etablerades en union mellan Kastilien och Aragonien, och efter giftermålet mellan Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien bildades Spanien.
När erövringen av Amerika därefter tog sin början inleddes en katalansk befolkningsminskning och kulturell nedgång. Man behöll dock tills vidare sin egen författning och riksständer – Les Corts Catalanes.
Under det trettioåriga kriget utbröt krig mellan Spanien och Katalonien, då spanska trupper fanns stationerade i Katalonien under kriget mellan Spanien och Frankrike. En katalansk republik utropades i Barcelona under beskydd av den franske kungen Ludvig XIII. Efter fyra år av strider vann till slut de spanska styrkorna, men Katalonien (och Spanien) fick i den efterföljande freden avträda den nordligaste delen av Katalonien – idag Roussillon – till Frankrike.
miniatyr|stående|Revolten börjar i maj 1640. Målningen "Corpus de sang" av H. Miralles (1910).
1700- och 1800-talet Nya strider mellan Spanien, Frankrike och Katalonien skedde i samband med spanska tronföljdskriget (1701-1714). Katalonien lierade sig med den habsburgska, förlorande sidan, och Barcelona förstördes till stora delar efter en 13 månader lång och blodig belägring. Sista dagen som försvararna höll stånd – 11 september 1714 – har därefter lett till utropandet av 11 september som Kataloniens nationaldag. Efter belägringen av Barcelona upphävdes det katalanska självstyret, och regionen hamnade under spanskt direktstyre."Katalonien". NE.se. Läst 29 april 2013.
Så småningom återhämtade sig den regionala ekonomin någorlunda, och Barcelona blev en av städerna som 1778 inledde handel med de amerikanska kolonierna. Under Napoleontiden utbröt dock Spanska självständighetskriget, vilket ånyo förödde delar av Katalonien.
Under 1800-talet var Katalonien part i tre nya tronföljdskrig, som fått namn efter den tilltänkte tronföljaren Don Carlos. Dennes anhängare kallades carlister. De tre spanska carlistkrigen – 1834–1840, 1846–1849 och 1872–1876 - utkämpades till stora delar på katalansk mark, och i alla tre konflikterna förlorade den carlistiska sidan.
Sent 1800-tal till Francos död
miniatyr|stående=0.5|Lluís Companys, president i Katalonien (1933-1940), mördad av Francos regering genom arkebusering. Trots 1800-talets krig påbörjades samtidigt en ekonomisk tillväxt och industrialisering i Katalonien. I slutet av århundradet skedde en kulturell katalansk renässans, och runt det förra sekelskiftet grundades flera katalanska politiska partier."Spain: Opposition movements, 1898–1923". Britannica.com. Läst 13 oktober 2014.
På 1910- och 1930-talet utökades Kataloniens självstyre (bland annat via en nya regioninstitutionen Katalanska samväldet). Men fick större självständighet under den Andra spanska republiken (1931-1939), men spanska inbördeskriget satte därefter stopp för den regionala autonomin. Under Francos fyra decennier vid makten undertrycktes katalansk kultur och språk, trots vissa lättnader under 1960-talet. Under efterkrigstiden kom återigen Barcelona att bli centrum i en stark tillväxtregion, med inflyttning från andra delar av Spanien och ökad turism.
Fram till 2006 Efter Francos död blev Spanien en federation med självstyrande regioner. Från och med 1970-talet drabbades landet också av politisk terrorism i två av regionerna; ETA ägnade sig under flera decennier åt att med våld försöka göra Baskien självständigt, medan EPOCA (L'Exèrcit Popular Català, 'Katalanska folkarmén'; 1976–80) och Terra Lliure ('Fritt Land'; upplöst 1995) var de mer kortlivade katalanska motsvarigheterna.Segura, Cristian (2015-12-23): "Els antics violents irrompen al procés". elpais.com. Läst 28 december 2015.
Sedan 1980-talet har Katalonien upplevt en stegrande katalansk nationalkänsla. Till skillnad mot i andra delar av Spanien har Katalonien under princip hela perioden styrts av (lokala katalanska) nationalistpartier, och det katalanska språket har blivit symbolen för Kataloniens skillnad mot Spanien. På senare års 11 september-firanden har man arrangerat stora självständighetsmanifestationer, och november 2014 ägde en rådgivande folkomröstning om Kataloniens politiska status rum. Eftersom denna inte utlysts i samförstånd med spanska staten gav den inget konkret resultat, trots överväldigande stöd för självständighet (men lågt röstetal).
Efter 2006 2006 uppdaterades de katalanska autonomistatuterna, efter avtal med Spaniens sittande regering och folkomröstning i Katalonien. Det slutliga stadfästandet i spansk lag skedde dock först 2010 och först efter att Spaniens författningsdomstol underkänt de flesta av ändringarna. Detta har bidragit till den politiska spricka mellan regionen och Spaniens styre som under 2010-talet lett till en spansk konstitutionell kris.