Kooperativa Förbundet (KF) är en konsumentkooperativ ekonomisk förening som bildades 5 september 1899 på initiativ av Gerhard Halfred von Koch och Axel Rylander. Det är ett förbund för 26 konsumentföreningar i Sverige vilka tillsammans har cirka 3,9 miljoner medlemmar och driver landets drygt 800 Coop-butiker.KF:s verksamhetsberättelse 2015 KF är både en folkrörelse och ett affärsföretag.
Historia miniatyr|Till Vår Gård flyttades 1945 en liten röd stuga i vilken landets första kooperativa butik låg.
De kooperativa idéerna hade förekommit sedan slutet av 1700-talet, och tagit fart under början av 1800-talet i främst England (konsumentkooperation), Schweiz (konsument- och producentkooperation), Danmark (producentkooperation) och Tyskland (bankkooperation). Även i Sverige hade kooperativa initiativ förekommit sedan 1800-talets början, med exempel som Länsförsäkringar (1801) och hushållningssällskapen (1790-talet). Under 1880-talet spred sig de kooperativa idéerna runt om i Sverige av Ringrörelsen där Lars Olsson Smith ingick. Rörelsen dog ut under 1890-talet men bidrog till att sprida kooperationen och att personer blev kooperatörer.
Till en början stod kooperationen i konflikt med arbetarrörelsen som såg kooperationen som kopplat till liberalismen och frisinnade konservativa. Bland annat Axel Danielsson bidrog till att ändra uppfattningen och att arbetarrörelsen tog kooperationen till sig. Intryck togs från Belgien där en socialistisk kooperativistisk rörelse vuxit sig stark som kontrast till den brittiska. I sin strävan att höja arbetarnas bildning kom Axel Rylander i kontakt med den kooperativa rörelsen, framför allt i Belgien. 1893 försökte han bilda en kooperativ förening i Stockholm, men det misslyckades först. Till sist bildades A.B. Arbetarnes konsumtionsförening 1895 och dess första butik öppnade 1897. Rylander blev föreningens föreståndare 1898.
Axel Danielsson, som tog till sig den brittiska Rochdalekooperationen helt och hållet 1897, blev den avgörande kraften för arbetarrörelsens accepterande av kooperationen. Han skrev flera artiklar där han förespråkade kooperationen. I Malmö bildades föreningen Pan med Olof Persson som ledare. Vid samma tid började lantbruksinspektorn Gerhard Halfred von Koch att intressera sig för kooperationen och gjorde studieresor till Storbritannien. Efter detta kom han att börja propagera för kooperationen genom att turnera i Sverige. Han kom nu också i kontakt med Rylander som anslutit sig till Rochdaleprincipen.
Kooperativa förbundet bildas miniatyr|Sigtunas kooperativa handelsbutik, cirka 1930.
Axel Rylander tog tillsammans med Gerhard Halfred von Koch initiativet till den kongress som resulterade i bildandet av Kooperativa förbundet 1899. Den 4 september 1899 samlades 44 representanter från 41 föreningar till en tre dagar lång "allmän kooperativ kongress" i Stockholm. Av ombuden var 17 liberaler, 15 socialdemokrater och 4 konservativa.Beslöts bilda Kooperativa Förbundet Det skedde efter en inbjudan av de kooperativa föreningarna Pan i Malmö, Fram i Göteborg och AB Arbetarnas konsumtionsförening i Stockholm. Initiativtagare till kongressen var de ledande personer för respektive förening: Rylander (Stockholm), Olof Persson (Malmö) och Anders Lindblad (Göteborg). Inledningsvis hölls von Koch utanför initiativet men vid kongressen utsågs von Koch till förbundssekreterare. Det första mötet ägde rum på restaurangen Gamla Runan på Brunkebergstorg 15 i Stockholm.
Bildandet skedde som ett led i den vid tiden växande arbetarrörelsen och försök från bland annat fackförbund och flera politiska partier att göra affärsinnehavarens ställning mot kunderna mer moralisk. De principer som KF satte upp för sin verksamhet kan bland annat anses spegla de problem som man från arbetarrörelsen såg med den konventionella dagligvaruhandeln. Förbudet mot köp på kredit var härvid en av de viktigaste principerna, då kreditköpen ofta försatte fattiga i ett slags livegenskap hos den lokale handlaren när lönen enbart räckte till att betala redan förfallna krediter. Att vinsterna skulle gå tillbaka till kollektivet var även det ett bärande mål. I verksamhetsberättelsen återfinns följande formulering: "Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbetar uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lyckligare mänsklighet." De konsumentkooperativa föreningarna hade vid början av 1900-talet 8 900 medlemmar. Under de första åren hade föreningar problem med ekonomin: de motarbetades ofta och fick bara affärslokaler utanför centrum.
1904 togs ett viktigt steg när KF blev en agenturrörelse där varor förmedlades från fabriker till konsumentföreningarna. 1904 hade KF 57 föreningar som medlemmar och 1920 hade antalet ökat till 920. Även om rörelsen kom att vara nära arbetarrörelsen och under de första decennierna bäras upp av industriarbetarnas engagemang var och är rörelsen politiskt neutral. Kooperativa Förbundet hade nära kontakt med Socialdemokraterna där Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme deltog som talare på KF:s kongresser.
Samma år valdes Martin Sundell in i KF:s styrelse och blev 1905 förbundssekreterare för KF och redaktör för den av honom nystartade tidningen Kooperatören. Den förut planlösa och pessimistiska konsumentrörelsen i Sverige fick genom Sundell struktur och klara principer. Bland annat såg han till att kravet på kontant betalning skrevs in i stadgarna och att demokratisk styrelseprincip skulle gälla. Sundell var även övertygad om att kooperationens idé skulle lyckas om man hade med sig kvinnorna, som ju huvudsakligen skötte inköpen till hushållen. Han startade därför den 11 november 1906 det första kvinnogillet i Eskilstuna, och året därpå grundade han tillsammans med sin fru Ester "Kooperativa kvinnogillesförbundet".Kooperativa Förbundet: Martin Sundell Kooperativa Förbundets kongress beslutade 1905 att bilda en kooperativ brandförsäkringsanstalt. 1908 bildades Samarbete som senare blev Folksam.
1911 flyttade KF till sitt huvudkontor i Stadsgården i Stockholm. 1912 grundade Kooperativa Förbundet tillsammans med LO och Socialdemokraterna, Arbetarnas bildningsförbund. 1916 gick konsumentföreningen Svenska Hem ihop med det då nystartade Konsum Stockholm. Samtliga Svenska hem-butiker bytte därefter namn eller lades ner. Det första reguljära numret av KF:s tidskrift Konsumentbladet utkom 1914. 1937 byter den namn till Vi.Sverige 1900-talet – KF en folkrörelse med ideal, NE, Bra Böcker, 2000 1917 omorganiserades KF genom inrättandet av ett förvaltningsråd med 22 ledamöter. Detta ersatte det ursprungliga systemet med att utse styrelsen på kongressen.Kooperativa förbundets organisation Under första världskriget fördubblades medlemsantalet. I början av 1920-talet följde grundandet av Svenska hushållsföreningen som ansvarade för bildandet av föreningar och att bygga butiker.
1918 bildades Nordisk Andelsforbund (NAF) på svenskt initiativ av konsumtionsföreningarnas centralorganisationer i Danmark (FDB), Norge (NKL) och Sverige (Kooperativa Förbundet). Nordiskt andelsförbund var ett gemensamt företag för att köpa in varor på världsmarknaden. Ett konsumentkooperativt program formulerades 1919 av KF:s Anders Örne. 1919 grundades Brevskolan under namnet Kooperativa Förbundets korrespondensinstitut. Harald Elldin var chef för korrespondensskolan 1918–59 och rektor för Vår Gård 1924–59. 1927 startade KF:s bibliotek sin verksamhet.KFBibliotek – 75 år i konsumentkooperationens tjänst
Konsum
miniatyr|Konsumbutik i Svedmyra 1934.
Konsum var under stora delar av 1900-talet det huvudsakliga namnet för butiker inom kooperationen, även om det förekommit andra butiksnamn både lokalt (till exempel Solidar i Malmö) och nationellt. Konsum kom under första halvan av 1900-talet att förknippas mycket med konsumbilarna, som var ambulerande mataffärer. De lokala handlarna blev irriterade över att förlora kunder och det faktum att konsumbilarna kunde ha ett betydligt större upptagningsområde, vilket medförde billigare inköp för Konsum och pressade priser. De gamla klassiska lanthandlarna blev därför ofta i bygder där arbetarrörelsen var stark enbart en form av servicebutik för sporadiska inköp, då de stora inköpen skedde veckovis hos Konsum. Detta ledde i slutändan till att många lanthandlare fick upphöra med sin verksamhet och bygden stod helt utan dagligvarubutik. Inköp hos Konsum var i äldre tider ofta starkt förknippat med partitillhörighet, där socialdemokrater uppmuntrades att vara solidariska och handla hos Konsum medan personer åt höger ofta aldrig kunde tänka sig att handla hos kooperationen.
KF:s egen produktion miniatyr|Lumafabriken.
Under Albin Johanssons tid som högste chef 1924–1957 blev KF landets största konglomerat. Han var under samma period även styrelseordförande i de bolag KF ägde.SvD, 1968-08-29 Johansson förverkligade målmedvetet KF:s industriplaner och satte sig själv noggrant in i såväl de tekniska som ekonomiska frågeställningarna.Den dynamiske Albin Johansson Johansson låg också bakom det nordiska och internationella samarbetet inom konsumentkooperationen. Förutom KF:s produktion hade många av de kooperativa föreningar egen produktion (bland annat bagerier och charkuterier).
KF kom att ha en stor egen produktion av konsumtionsvaror såsom kaffe (Cirkelkaffe) och glödlampor (Luma). Målet var att kunna sänka priserna på varorna med egen produktion och utmana kartellbildningar. Den egna tillverkningen inleddes 1909 då en margarinfabrik i Vänersborg köptes i samband med Margarinstriden. Sveriges Minuthandlares Riksförbund lyckades i ett försök att bekämpa Kooperativa Förbundet förmå margarinfabrikanterna att upphöra med sina leveranser av margarin till de kooperativa affärerna. KF avgick med segern genom att köpa Vänersborgsfabriken. 1921 följde en margarinfabrik i Norrköping. Köpen innebar en sänkning av margarinpriserna.Handelns historia: Konsumentkooperationen år för år KF:s eget margarinmärke gavs namnet Eve, förkortning för Extra Vitaminberikat. KF startade senare även tillverkning av vegetabiliska oljor i Karlshamn genom bolaget AB Karlshamns oljefabriker. Fabriken levererade bland annat till KF:s margarintillverkning. År 1912 hade landets storkvarnar bildat en statsstödd kartell som försäkrade ägarna om goda vinster. Det gjorde att Kooperativa Förbundet började intressera sig för att driva kvarnverksamhet i egen regi och från 1922 ägde KF Kvarnen Tre Kronor på Kvarnholmen i Nacka. 1925 inköptes kvarnen Tre lejon i Göteborg. År 1939 inköptes Gissleberga kvarn i Skåne.
miniatyr|KF:s centrallager i Stockholm 1962. I fallet med gummi ville KF utmana Galoschkartellen, gummibolagens priskartell. Resultatet blev att KF kunde sänka priserna drastiskt och försäljningen ökade. 1927 förvärvades företaget Svenska Gummifabriks AB (Gislaved Däck) som var i KF:s ägo fram till 1992. KF ägde även Viskafors gummifabrik 1933–1938. År 1931 bildades "Kooperativa kafferosterierna" av KF och Konsum Stockholm. I ett led att kunna erbjuda sina kunder egna produkter och varumärken lanserade KF 1932 Cirkelkaffe. KF hade under en period tre stora kafferosterier. Samma år startade tillverkningen av lampor i Lumafabriken i Stockholm. 1931 började KF därtill tillverkningen av kassaregister under varumärket Hugin som konstruerats av civilingenjören Birger Högfors. Hugin Kassaregister AB blev KF:s första exportprodukt. KF grundade Hugin då det bara fanns en leverantör av kassaregister, amerikanska National Cash Register (NCR).