Charles Édouard Guillaume, född i Fleurier, Schweiz, 15 februari 1861, död i Sèvres, Paris, Frankrike, 13 juni 1938, var en schweizisk-fransk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1920 "för den tjänst han hade gjort precisionsmätningar inom fysiken genom sin upptäckt av anomalier i nickelstållegeringar." År 1919 höll han den femte Guthrie-föreläsningen vid Institute of Physics i London med titeln "Nickelstålens anomali."
Biografi Guillaume föddes i en familj av fransk härkomst. Han fick sin tidiga utbildning i Neuchâtel och tog sin doktorsexamen i fysik vid Federala polytekniska skolan i Zürich (nu ETH Zürich) år 1883.
År 1888 gifte sig Guillaume med A.M. Taufflieb, med vilken han fick tre barn.
Guillaume dog i Sèvres, Paris, vid 77 års ålder. Han var kristen.
Vetenskaplig karriär Guillaume blev 1915 föreståndare för Bureau international des poids et mesures.Gould, p.201. Han arbetade också med Kristian Birkeland, där han tjänstgjorde vid Observatoire de Paris – Section de Meudon. Han genomförde flera experiment med termostatiska mätningar vid observatoriet.
Nickel-stållegering
Guillaume är känd för sin upptäckt av nickel-stållegeringar som han kallade invar, elinvar och platinit [it], även känd som röd platina. Invar har en värmeutvidgningskoefficient nära noll, vilket gör den användbar vid konstruktion av precisionsinstrument vars dimensioner måste förbli konstanta trots varierande temperatur. Elinvar har en värmeutvidgningskoefficient nära noll för elasticitetsmodulen, vilket gör den användbar vid konstruktion av instrument med fjädrar som behöver inte påverkas av varierande temperatur, som marinkronometern. Elinvar är också icke-magnetisk, vilket är en sekundär användbar egenskap för antimagnetiska klockor.
Rymdstrålning Guillaume är också känd för den tidigaste uppskattningen av "stjärnornas strålning" i sin artikel "La Température de L'Espace" ("Rymdens temperatur") från 1896. Denna publikation gjorde honom till en pionjär inom plasmakosmologi, studiet av förhållanden långt ifrån en viss stjärna.Pioneers in the development of the plasma cosmology. Konceptet blev senare känt som den kosmiska mikrovågsbakgrunden.Guillaume, C.-É., 1896, La Nature 24, series 2, p. 234, cited in "History of the 2.7 K Temperature Prior to Penzias and Wilson". Han var en av de första personerna i historien som uppskattade rymdens temperatur till 5–6 K.
Horologi Som son till en schweizisk urmakare blev Guillaume intresserad av marina kronometrar. För användning som kompensationsvåg utvecklade han en liten variant av invarlegeringen som hade en negativ kvadratisk utvidgningskoefficient. Syftet med att göra detta var att eliminera "medeltemperatur"-felet hos balanshjulet. Guillaume-vågen (en typ av balanshjul) inom urmakarteknik är uppkallad efter honom.
Publikationer i urval 1886: Études thermométriques (Studies on Thermometry) 1889: Traité de thermométrie de Precision (Treatise on Thermometry) via Internet Archive 1894: Unités et Étalons (Units and Standards) 1896: Les rayons X et la Photographie a traves les corps opaques (X-Rays) via Internet Archive 1896: 1898: Recherches sur le nickel et ses alliages (Investigations on Nickel and its Alloys) 1899: La vie de la matière (The Life of Matter) 1902: La Convention du Mètre et le Bureau international des Poids et Mesures (Metrical Convention and the International Bureau of Weights and Measures) 1904: Les applications des aciers au nickel (Applications of Nickel-Steels) via Internet Archive 1907: Des états de la matière (States of Matter) 1909: Initiation à la Mécanique (Introduction to Mechanics) HathiTrust record 1913: Les récents progrès du système métrique (Recent progress in the Metric System)
Utmärkelser och priser Guillaume invaldes 1919 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien med ledamotsnummer 671.
Se även Carlos Ibáñez de Ibero – 1st president of the International Committee for Weights and Measures
Referenser
Nobel Lectures, Physics 1901–1921, "Charles-Edouard Guillaume – Biography". Elsevier Publishing Company, Amsterdam. Rupert Thomas Gould (1960) The Marine Chronometer: its history and development, Holland Press. C. E. Guillaume in Nature 1934
Noter
Vidare läsning Robert W. Cahn (2005) "An Unusual Nobel Prize", Notes and Records 59(2).
Externa länkar
Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1920 Nobelprize.org, Charles Édouard Guillaume - biografi including the Nobel Lecture, 11 december 1920 Invar and Elinvar
Kategori:Nobelpristagare i fysik Kategori:Franska nobelpristagare Kategori:Schweiziska nobelpristagare Kategori:Franska fysiker under 1800-talet Kategori:Franska fysiker under 1900-talet Kategori:Schweiziska fysiker Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Födda 1861 Kategori:Avlidna 1938 Kategori:Män Kategori:Alumner från ETH Zürich Kategori:Personer från Neuchâtel