Mandelblomma, tidigare ofta kallad knölbräcka, är en ört i familjen stenbräckeväxter.

Beskrivning Mandelblomman blir upp till 4 dm hög. Den blommar maj — juni.

Bladen är huvudsakligen en skaftad bladrosett intill marken, men strödda blad kan dessutom finnas utefter blomstjälken.

mini|vänster|55px|Klase

Blommorna sitter i en gles klase.

10 ståndare och 2 stift.

Fruktämnet har ett mer eller mindre undersittande läge och ovanpå detta finns en disk. Hyllebladen är fästade omkring mitten av fruktämnet. Blomaxeln är betydligt utvecklad på bredden mitt för kronbladens och ståndarnas fäste. Runt stjälkens bas finns underjordiska små knöl- eller lökformiga groddknoppar, som utgör mandelblommans övervintringsmedel. Därför har växten även kallats knölbräcka.

Frukten är en tvårummig kapsel, som innehåller ett stort antal små frön.

Kromosomtalet varierar stort: vanligast 2n = 52, men 30, 32, 46, 48 och obestämt mellan 49 och 60 förekommer.

Habitat Mandelblomman är vida utbredd i Europa och nordvästra Afrika. Saknas helt i Nordamerika och Sydamerika.

I Norden är den till sin utbredning sydlig; den finns i hela Danmark. I Norge bara i låglandets sydligaste delar, och i Finland i närheten av Finska viken.

I Sverige är den allmän norrut upp till Gästrikland; mer sparsamt i södra Norrland. Ymnig så långt ektrakterna sträcker sig. Mindre vanlig i Småländska höglandet.

Utbredningskartor Norden Norra halvklotet

Biotop Torra backar, men främst trivs mandelblomman i det tunna täcket av jord och mossa på berghällar i öppet läge.

Etymologi Släktnamnet Saxifraga av latin saxum = sten, och frangere = bryta, bräcka med syftning på folkmedicinsk tro att extrakt av bräckor kunde knäcka njursten. Artepitetet granulata kommer av latin granulum = korn med syftning på de underjordiska groddknopparna. Mandelblomma därför att nyutslagna blommor har en svag mandeldoft.

Odlade sorter Mandelblomma odlas ibland som trädgårdsväxt. Då vanligen sorten 'Plena' som har fyllda blommor.

Synonymer Evaiezoa granulata (L.) Raf., 1837 Saxifraga aemula Sennen, 1928 Saxifraga boussoui Sennen, 1926 Saxifraga castellana f. pauciflora Pau, 1895 Saxifraga castellana Reut. ex Pau, 1895 nom. illeg. Saxifraga cernua Lapeyr. nom. illeg. Saxifraga glaucescens Reut., 1852. Saxifraga glaucescens var. castellana Reut., 1879 nom. inval. Saxifraga glaucescens var. minor Willk., 1874. Saxifraga granulata var. borealis Engl. & Irmsch., 1916 Saxifraga granulata ssp. eugranulata Engl. & Irmsch. 1916, nom. inval. Saxifraga granulata ssp. fernandesii Redondo & Horjales, 1990 Saxifraga granulata f. genuina Briq., 1913 Saxifraga granulata f. genuina Engl. & Irmsch. Saxifraga granulata var. glaucescens (Reut.) Engl., 1872 Saxifraga granulata var. gracilis Engl., 1872 Saxifraga granulata ssp. graniticola D.A.Webb, 1963 Saxifraga granulata f. humilis Engl. & Irmsch., 1916 Saxifraga granulata f. maior Engl. & Irmsch., 1916 Saxifraga granulata var. multicaulis D.Don, 1874 Saxifraga penduliflora Bastard, 1813. Saxifraga granulata β penduliflora (Bastard) Gren. & Godr., 1848. Saxifraga granulata f. penduliflora ([Bastard) Engl. & Irmsch., 1916. Saxifraga granulata f. pleniflora Engl. & Irmsch., 1916 Saxifraga granulata var. rouyana (Magnier) Engl. & Irmsch., 1916 Saxifraga granulata f. viridiflora Rehmann ex Engl. & Irmsch., 1916 Saxifraga granulata var. vulgaris Haw., 1821 Saxifraga recta Sennen & Elías, nom. illeg., non Lapeyr. Saxifraga recta sched. exsiccata nom. illeg. Saxifraga rouyana Magnier, 1893 Saxifraga sampaioi Rozeira, 1943

Underarter Saxifraga granulata ssp. graniticola D.A.Webb. Förekommer enbart i Spanien och norra Portugal. Saxifraga granulata L. ssp. granulata.

Bygdemål Namn Trakt Referens Anis-roser Uppland , sida 10 Mjölkepiger Bohuslän Hållsknoppar Östergötland, Svenskfinland Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 278, Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 Knölbräcka Lärftsblommor Blekinge

Bilder

Referenser

Externa länkar Den virtuella floran - Mandelblomma

Kategori:Bräckesläktet Kategori:Ma Växtindex