Sparsam körning, ekonomisk körning eller EcoDriving är en körteknik som kan ge 10–20 procent lägre bränsleförbrukning än det körsätt som de flesta har idag (2005). Tekniken är framtagen för att minska bilismens miljöpåverkan, men den medför samtidigt påtagligt lägre bränslekostnader och mindre slitage på fordonet. Grundprinciperna kan användas på såväl personbilar, bussar, lastbilar som arbetsmaskiner. För arbetsmaskiner kan besparingen ibland bli så stor som 30 procent, under förutsättning att man arbetar metodiskt med mätning och uppföljning.
EcoDriving är varumärke för ett utbildningspaket i sparsam körning. EcoDriving ingår som ett moment i körkortsutbildningen i Sverige sedan 2007 för att sprida kunskap om tekniken och bygga en generellt positiv inställning till EcoDriving.
Körteknik för personbil EcoDriving har beskrivits som en beslutsprocessSivak, M., & Schoettle, B. (2012). Eco-driving: Strategic, tactical, and operational decisions of the driver that influence vehicle fuel economy. Transport Policy, 22, 96-99. som omfattar både strategiska, taktiska och operativa åtgärder eller körtekniker (Se exempel Tabell 1).
TABELL 1. Strategiska, taktiska och operativa åtgärder. Strategisk åtgärdTaktisk åtgärdOperativ åtgärd- Optimalt däcklufttryck - Packning av fordon - Optimalt varvtal - Regelbundet underhåll - Planering av resrutt - Motorbromsa - Hålla lägre, jämn hastighet Det behövs fokus på både strategiska, taktiska och operativa åtgärder för att förbättra bränslebesparingenAlam, M. S., & McNabola, A. (2014). A critical review and assessment of Eco-Driving policy & technology: Benefits & limitations. Transport Policy, 3542-49.. Till exempel brukar nyblivna körkortsinnehavare ha goda kunskaper om drift och olika tekniker (operativa åtgärder) men mindre kännedom om taktiska och strategiska åtgärder. Erfarna förare har tvärtom taktiska och strategiska åtgärder i fokus vilket innebär att de i högre grad reflekterar över val av bil, val av resrutt och underhåll.
Optimalt varvtal En modern motor har högre verkningsgrad på lägre varvtal och därför ska man växla upp tidigt. En tumregel för en modern bil med fyrcylindrig motor kan vara att undvika att överstiga 1500-2000 varv per minut. Ettans växel ska bara användas de allra första meterna från stillastående och femmans växel fungerar oftast utmärkt för så låga hastigheter som 50 km/tim, men bara när man inte försöker accelerera eller köra uppför en backe.Gröna bilister om sparsam körning (besökt 2008-06-27, sökfras "Låga motorvarv ger mindre bränsleförbrukning") Det låga motorvarvet känns ovant för många, men det kan spara upp till en halv deciliter bensin per mil. När man kör på detta bränslebesparande sätt hoppar man normalt över växlar när man övergår från acceleration till marschfart, till exempel går man direkt från treans till femmans växel. Detta är i vissa fall tvärt emot vad som tidigare lärdes ut på bilskolorna.
Bromsa inte bort energin För att undvika att bromsa bort bilens rörelseenergi utnyttjar man i så stor utsträckning som möjligt motorbroms i de situationer där man kan förutse att man behöver sakta ner eller stanna längre fram. Det kan till exempel vara en korsning eller en sänkning av hastighetsbegränsningen. Anledningen till detta är att en modern bil med bränsleinsprutning stänger av bränsletillförseln till motorn så länge man motorbromsar med ett varvtal högre än tomgångsvarvtalet, och förbrukningen blir således noll. För att kunna utnyttja motorbroms så mycket som möjligt är det viktigt att man har en god framförhållning i sin körning och försöker förutse i god tid när man kan behöva sänka sin hastighet, för att kunna utnyttja motorbromsen till hela hastighetssänkningen, eller i alla fall så stor del som möjligt. Man ligger alltså inte så nära bilen framför så att den kan tvinga en att köra ryckigt och man försöker välja vägar som tillåter jämnare fart och man undviker stopp så mycket man kan.
Övrigt Det finns annat än bromspedalen som bromsar och därmed stjäl bränsle, hit hör bland annat dåligt pumpade eller alltför breda däck samt takboxar. Även onödig användning av AC istället för tex mer kall uteluft. En högre hastighet gör också att bilen drar väsentligt mycket mer bränsle på grund av luftmotståndet, som i landsvägsfart är den dominerande faktorn för bränsleförbrukningen. Att köra i 110 km/h istället för i 90 km/h innebär drygt 20 % högre bränsleförbrukning och att öka hastigheten från 110 km/h till 130 km/h innebär en ökning med cirka 30 % . Det är luftmotståndets kvadratiska beroende av hastigheten (en fördubbling av hastigheten fyrdubblar luftmotstånd och erforderlig effekt ökar med en faktor åtta) som gör att bränsleförbrukningen ökar drastiskt när man ökar hastigheten.
Man kan även spara en hel del bränsle på att köra i lägre hastighet i motluten och låta medluten driva bilen helt eller hjälpa till med acceleration.
När man cyklar är sparsam körteknik lätt att förstå, eftersom man så tydligt känner när det kostar energi. Man tar spontant fart i nedförsbacken inför nästa uppförslut. Man förstår att det ibland kan bli oerhört jobbigt att leka farthållare. Men när man kör bil behöver man en alert mätare för momentanförbrukning för att kunna se sambanden. Vissa bilar har det inbyggt.
Flera företag har specialiserat sig på att lära ut denna körstil till privatpersoner och åkerier. Enligt en rapport från VägverketPublikation från Vägverket (besökt feb 2008) minskar bränsleförbrukningen men utsläppen av kolväten ökar något.
Mätning och återkoppling Det är svårt för en förare att behålla och förbättra ett sparsamt körsätt utan direkt återkoppling. I personbilar och lastbilar är det vanligt att momentanvärdet av bränsleförbrukningen per körd sträcka visas för föraren. Instrumentet anger ofta liter per 100 km. Då kan man direkt se vilken växel som blir mest ekonomisk vid den aktuella hastigheten och hur bränsleslukande det är att trycka gasen i botten. Det visar också tydligt att höga hastigheter ger ökad förbrukning på grund av luftmotståndet. Vill man kunna jämföra olika körningar, måste man dock även ta hänsyn till last, höjdskillnader och proportionen mellan stads- och landsvägskörning.
För arbetsmaskiner är det vanligt att man använder bränsleförbrukning per tidsenhet som måttstock, ofta liter per timme. Tyvärr är det dåligt relaterat till producerad nytta.Waxholmsbolaget: KLIMP 2003, Slutrapport åtgärd 3, 2006-01-27, diskuterar på sid 4 nackdelarna med bränsleförbrukning per gångtimme. (besökt 2011-08-17, sökfras "liter per gångtimme representerar inget arbete") En hjullastare får lägre timförbrukning per arbetsdag om man låter den stå på tomgång under lunchen, eftersom man då inkluderar en timmes låg förbrukning i dagsmedelvärdet. Det visar hur dåligt tidsbaserade mått kan vara. I allmänhet blir en timförbrukning lägre ju långsammare en arbetsmaskin arbetar, vilket inte alls behöver betyda effektivt bränsleutnyttjande. Det är i allmänhet svårt att få fram ett bra momentant mätvärde för arbetsmaskiner utan tillgång till ett pålitligt nyttomått. Däremot kan man efter ett arbetspass utvärdera mängden nytta, exempelvis mängd plöjd åker, omlastat gods eller komprimerad luft och sätta det i relation till den mängd bränsle som förbrukats under hela passet.SÅAB:s skrift Säkra och fina vägar, 2007, beskriver på sid 3 sin idé att mäta bränsleanvändningen i lastbilar och arbetsmaskiner som koldioxidutsläpp per inkörd 1000-lapp. Det kan dock inte presenteras momentant i fordonet. (besökt 2011-08-17, sökfras "förhållande till varje inkörd 1000-lapp")
Det testas olika metoder för återkoppling för att hjälpa förare att förbättra sin körstil. Till exempel har man i Boden (Sverige) utbildat tre spar-coacher vars uppgift är att utveckla rutiner för uppföljning av bränsleförbrukning samt att kontinuerligt motivera förare i kommunen som utbildats i sparsam körning. Målet är att förarna ska behålla och utveckla sina kunskaper. Stöd, råd och kontinuerlig återkoppling till kommunens förare har resulterat i en lägre bränsleförbrukning med 5 procent efter första året. Totalt har kommunen sparat 8 procent i bränsle under året.
I Finland testades ett incitamentssystem för att motivera till mer sparsam körningLiimatainen, H. (2011). Utilization of fuel consumption data in an ecodriving incentive system for heavy-duty vehicle drivers. IEEE Transactions on Intelligent Transportation Systems, 12(4), 1087-98.. I detta arbete har man funnit att bussförare blir mer motiverade när deras resultat jämförs med kollegornas resultat. Liimatainen rekommenderar icke-ekonomiska incitament som bygger på samarbete och ett väldefinierat värdesystem. Andra studier rekommenderar istället ekonomiska incitament som t.ex. reducerad fordonsförsäkringHarvey , J., Thorpe, N. & Fairchild, R. (2013). Attitudes towards and perceptions of eco-driving and the role of feedback systems. Ergonomics, 56(3), 507-521.. Det slutliga belöningssystemet som presenteras i den finska studien baseras på bränslebesparing, säkerhet och arbetstimmar. Parallellt med belöningssystemet, delade man i Finland ut resultatrapporter för att upprätthålla en tävlingsmiljö som verkade öka motivationen hos förarna.
I Taiwan introducerades ekonomiska incitament i två bussföretag. Varje förare fick fem dollar per liter bränsle som sparades in. Resultatet visade en ökad bränsleeffektivitet på över 10 procent. Effekten kvarstod efter en månad och visade inga tecken på att sjunka. Totalt 108 000 dollar betalades ut till bussförarna i premie för sparsam körning och företaget sparade in 732 000 dollar i bränslekostnader. En slutsats från studien är att premiesystem kräver någon form av standard som också tar hänsyn till andra faktorer som till exempel fordonsmodell, typ av bränsle och säkerhetLai, W. T. (2015). The effects of eco-driving motivation, knowledge and reward intervention on fuel efficiency. Transportation research part D: transport and environment, 34, 155-160..
En del återkopplingssystem bygger på tävlingsidén och spel. Föraren erhåller ett betyg mellan 0 (inte effektivt) och 10 (effektivt) som jämförs med andra förare som kör under liknande förhållanden. Betyget rankar föraren på en lista som senare kan delas i sociala media (till exempel twitter och facebook) för ytterligare motivationMagana, V. C., & Munoz-Organero, M. (2015). GAFU: Using a gamification tool to save fuel. IEEE Intelligent Transportation Systems Magazine, 7(2), 58.. Även skräddarsydda återkopplingssystem har testats och funnit vara lättare att acceptera bland förare Brouwer, R. F. T., Stuiver, A., Hof, T., Kroon, L., Pauwelussen, J., & Holleman, B. (2015). Personalised feedback and eco-driving: An explorative study. Transportation Research Part C: Emerging Technologies, 58, 760-771.. Till exempel svarar förare som är prestationsinriktade bättre på jämförande displayer och spelinslag än förare som är inriktade på att utveckla sina kunskaper i sparsam körning.