miniatyr|Studie för porträtt av Leo Mechelin av Albert Edelfelt år 1901. Leopold (Leo) Henrik Stanislaus Mechelin, född 24 november 1839 i Fredrikshamn, död 26 januari 1914 i Helsingfors, var en finländsk liberal politiker, professor i kameral- och politilagfarenhet samt statsrätt, och en av de ledande gestalterna i kampen för Finlands autonomi gentemot Ryssland. Han var ledare för den konstitutionella rörelsen och det passiva motståndet under förryskningsperioderna, och utnämndes den 1 december 1905 till vice ordförande för senatens ekonomiedepartement, det vill säga regeringschef. Under hans senat genomfördes den rösträttsreform som gjorde Finland till det första landet i världen där alla medborgare, kvinnor och män, fick rätt att både rösta och ställa upp i val. Mechelin var även medgrundare av Nokia AB och under lång tid en central gestalt i finländskt näringsliv.

Uppväxt och utbildning Leo Mechelin var son till läraren vid Finska kadettkåren i Fredrikshamn Gustaf Johan Mechelin och Amanda Sagulin. Han växte upp i Fredrikshamn i kadettskolans krets, men var inte elev där. Hemspråket var svenska och tyska; han lärde sig franska av sin mor och ryska av sin far, och behärskade senare även tyska och franska obehindrat i tal och skrift. Finska lärde han sig aldrig tillfredsställande, något han själv erkände.

Efter huvudsakligen undervisning av sin far i hemmet avlade han studentexamen 1856 och blev filosofie kandidat 1860 och juris utriusque kandidat 1864 vid Alexanderuniversitetet i Helsingfors. Han disputerade i början av 1870-talet till juris utriusque doktor och var 1874–1882 professor i kameral- och politilagfarenhet samt statsrätt vid universitetet och 1877–1882 samtidigt professor i handelsrätt.

Politisk verksamhet Leo Mechelin tillhörde den grupp unga liberaler som 1861 grundade Helsingfors Dagblad. Han blev 1867 sekreterare för lantdagens finans- och beviljningsutskott. Han invaldes 1872 som representant för Helsingfors stad till borgarståndet vid lantdagen. Under 1870-talet var han en av de framträdande inom den liberala grupperingen, för att 1882 bli ledare för det liberala partiet.

I sin professoravhandling 1873 och i senare arbeten formulerade Mechelin ett komplett statsrättsligt system för förhållandet mellan Finland och Ryssland. Enligt hans tolkning hade Finland 1809 anslutits till Ryssland som en separat stat: kejsaren av Ryssland var visserligen också storfurste av Finland, men i sin roll som storfurste var han bunden av Finlands grundlagar, till skillnad från sin ställning som absolut monark i Ryssland. De ryska statsorganen hade ingen makt i Finland och de finska organen ingen makt i Ryssland. I skydd av sina grundlagar kunde Finland utveckla ett eget rättssystem och egna institutioner. Till valspråk i sin adelssköld valde Mechelin devisen Pro lege (För lagen), och han spred genom sitt författarskap och sina internationella kontakter kännedom om Finland som en självständig stat.

Han var en strikt laglighetsman och tog avstånd från dem som förespråkade samarbete med ryska revolutionära rörelser. Han var även en bestämd motståndare till socialism, men ingen radikal laissez-faire-liberal: han ansåg att staten borde stödja privata initiativ när det var till landets fördel, och att samhällets orättvisor kunde korrigeras i sämja utan samhällsomstörtning.

Han tvingades avgå från senaten 1890, av ryssarna betraktad som ledande separatistförespråkare, och blev därefter en ekonomiskt och politiskt inflytelserik privatperson. Han var stadsfullmäktiges ordförande i Helsingfors 1892–1899. Han deltog i alla lantdagar och redigerade praktverket Finland i 19:de seklet.

Våren 1903 förvisade generalguvernör Bobrikov Mechelin och andra oppositionsledare från landet. Han återvände i december 1904 och fick en hjältes mottagande. Vid lantdagsvalet 1905 fick de konstitutionella, under ledning av Mechelin, majoritet i samtliga stånd. Mechelin utnämndes den 1 december 1905 till vice ordförande för senatens ekonomiedepartement, det vill säga regeringschef.

Under Mechelins senat drevs igenom den nya vallag och lantdagsordning som gav allmän och lika rösträtt för alla män och kvinnor i Finland till en enkammarslantdag. Därmed avskaffades det föråldrade ståndslantdagssystemet. Finland var den första staten i världen där alla fick rätten att både rösta och bli valda, inte bara män eller vita människor. Däremot infördes inte parlamentarism, så senaten satt fortfarande endast på kejsarens/storfurstens förtroende. Försök att införa en parlamentarisk praxis gjordes efter 1907, men avvisades av tsaren.

Under den förryskningsperiod som följde avskedades sommaren 1908 Mechelin från sin tjänst som senator. Som företrädare för Svenska folkpartiet valdes han ytterligare två gånger till lantdagsman, och var bland annat ordförande för grundlagsutskottet.

Ekonomisk verksamhet Leo Mechelin ägde stora lantegendomar, bland annat Laitiala i Hollola. År 1867 blev Mechelin direktör och styrelsemedlem i Föreningsbanken. Tillsammans med Fredrik Idestam grundade han 1871 Nokia AB i Nokia stad. Han var 1893–1896 åter direktör i Föreningsbanken.

Han var även verksam inom lantbruket och hörde till dem som efter de svåra hungeråren på 1860- och 1870-talen ställde om det finländska lantbruket till boskapsskötsel, vilket bidrog till att smöret blev Finlands viktigaste exportvara.

Utmärkelser Tsaren adlade Leo Mechelin för hans värdskap för den kejserliga familjen vid Finlands första allmänna industriutställning i Helsingfors 1876. Han valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1902. År 1917, då Finland blev en självständig stat, namngavs Mechelingatan i Helsingfors efter honom.

Privatliv Hösten 1865 gifte sig Mechelin med Alexandra Elisabeth Lindroos, dotter till kommerserådet Johan Henrik Lindroos, som var den rikaste borgaren i Helsingfors. Genom äktenskapet blev Mechelin förmögen och ekonomiskt oberoende av ämbeten och tjänster för resten av sitt liv. Han var far till Cely Mechelin.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Källor Noter

Vidare läsning

Elisabeth Stubb: Rätt som argument: Leo Mechelin och finska frågan 1886–1912., avhandling, Finska vetenskaps-societeten, Helsingfors 2012,

Externa länkar

Kategori:Borgarståndets lantdagsledamöter Kategori:Ridderskapet och adelns lantdagsledamöter Kategori:Ledamöter av Finlands lantdag för Svenska folkpartiet Kategori:Finlands senatorer Kategori:Finländska professorer i juridik Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Personer från Fredrikshamn Kategori:Födda 1839 Kategori:Avlidna 1914 Kategori:Män Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats Kategori:Finlandssvenskar inom näringslivet Kategori:Finländska fredsaktivister