Tommy är den första av rockgruppen The Whos två rockoperor, den andra är Quadrophenia. Tommy gavs först ut på skiva 1969 och blev film 1975. På scen framfördes den inte förrän 1993, i en omarbetad version.

Temat är Tommy, som är en döv, blind och stum pojke. Han får ett flipperspel i present och blir med tiden världsbäst i flipper. Han behandlas nästan som en rockstjärna med fans och groupies. Så småningom återfår Tommy hörsel, syn och talförmåga och han får ett slags uppenbarelse och försöker grundlägga en ny religion, men hans fans gör snart uppror och överger honom. Rockoperan behandlar flera kontroversiella ämnen, såsom barnmisshandel, incest och drogmissbruk.

2013 gjordes en dokumentär om inspelningen av albumet i serien Classic Albums.

Albumet Det ursprungliga albumet Tommy gavs ut som en dubbel-LP 1969. Nästan alla låtar skrevs av Pete Townshend. "Pinball Wizard" var hiten från albumet och blev en livefavorit. Tommy var ett av de första framgångsrika konceptalbumen där samtliga texter bildar en lång berättelse.

Låtlista Alla låtar skrivna av Pete Townshend om inget annat anges.

Sida 1 "Overture" - 5:21 "It's A Boy - 2:07 "1921" - 2:49 "Amazing Journey" - 3:24 "Sparks" - 3:46 "Eyesight to the Blind (The Hawker)" (Sonny Boy Williamson) - 2:13

Sida 2 "Christmas" - 4:34 "Cousin Kevin" (John Entwistle) - 4:07 "The Acid Queen" - 3:34 "Underture" - 10:09

Sida 3 "Do You Think It's Alright?" - 0:24 "Fiddle About" (John Entwistle) - 1:29 "Pinball Wizard" - 3:01 "There's A Doctor" - :23 "Go to the Mirror, Boy!" - 3:49 "Tommy Can You Hear Me?" - 1:36 "Smash the Mirror" - 1:35 "Sensation" - 2:27

Sida 4 "Miracle Cure" - 0:12 "Sally Simpson" - 4:12 "I'm Free" - 2:40 "Welcome" - 4:34 "Tommy's Holiday Camp" (har felaktigt tillskrivits Keith Moon) - 0:57 "We're Not Gonna Take It" - 7:08 (inkluderar bitar som senare har betraktats separat under namnet "See Me, Feel Me").

Personal Roger Daltrey - sång, munspel, tamburin Pete Townshend - gitarrer, banjo, keyboards, sång John Entwistle - bas, valthorn, sång Keith Moon - trummor, slagverk, sång Paul Townshend - sång Simon Townshend - sång

Handling Tommy är Tommy Walkers fiktiva biografi. Handlingen på det ursprungliga albumet är endast antydd i mycket stora drag och framgår bara av låtarnas text. Varje låt avspeglar bara ett kort avsnitt i Tommys liv, och lyssnaren får själv fylla i mellanrummen.

"Overture": Instrumentalmusik. "It's a Boy": Tommys far, kapten Walker, har försvunnit spårlöst under första världskriget. Tommy föds i hans frånvaro. "1921": år 1921 har Tommys mor skaffat sig en älskare, men fadern återvänder oväntat och mördar älskaren i den sjuåriga Tommys närvaro. Båda föräldrarna inpräntar hos honom att han aldrig sett eller hört det som skett. "Amazing Journey": På grund av detta får Tommy en psykisk hämning som gör honom döv, stum och blind (jämför autism). Emellertid uppfylls hans inre liv av ovanliga musikaliska visioner som friska människor inte känner. Bland annat får han en syn där han träffar en okänd man i silverrock och med gyllene skägg. "Sparks": Instrumentalmusik. "Eyesight to the Blind": En låt med något diffust innehåll, där en "nasare" försäkrar att "hans kvinna", som är oerhört sexuellt attraktiv, har makten att bota vem som helst. "Christmas": På julafton jämför Tommys föräldrar sin sons autismliknande beteende med de andra barnens. De oroar sig över att deras son inte vet något om Jesus och böner. Samtidigt börjar han lära sig att spela flipperspel. "Cousin Kevin": Tommys sadistiska kusin utnyttjar hans tillstånd för att trakassera honom. "The Acid Queen": En annan låt med diffust innehåll, där en kvinna som kallar sig "the gypsy" lovar att hon kan bota vem som helst. Hennes "behandling" tycks inbegripa sexuella och psykedeliska element. Den visar sig ha snarare negativa effekter. "Underture": Instrumentalmusik. "Do You Think It's Alright?": Tommys föräldrar undrar om det är okej att lämna Tommy hos hans farbror/morbror Ernie. De beslutar att göra det. "Fiddle About": Farbror/morbror Ernie utnyttjar Tommys tillstånd för att förgripa sig sexuellt på honom. "Pinball Wizard": Tommy blir den nya världsmästaren i flipper (berättat från den tidigare världsmästarens synpunkt). "There's A Doctor": Tommys föräldrar upptäcker en ny psykoterapeut som de hoppas ska bota pojken. "Go to the Mirror, Boy!": Psykoterapeuten fastställer att Tommys tillstånd inte har några fysiska orsaker utan beror på ett "inre hinder", men han kan inte avlägsna hindret. Under undersökningen visar det sig att Tommy kan se spegeln. "Tommy, can you hear me?": Modern försöker bryta igenom Tommys hämning, men det är förgäves. "Smash the Mirror": Modern blir rasande över att Tommy endast tycks se sin egen spegelbild. Hon krossar spegeln. "Sensation": Med denna händelse blir Tommy plötsligt frisk. Han är medveten om att han är en superstjärna, en kultfigur som utstrålar det gudomliga ljuset, och han litar fullständigt på den kraft som han har över människorna. "Miracle Cure": Tidningspojkarna ropar fram den sensationella nyheten att "flippertrollkarlen" har blivit frisk på ett mirakulöst sätt. "Sally Simpson": Tommy har blivit en modern Messias, dyrkad av sina fans liksom en rockstjärna. Sally, en tonårsflicka, är en av dem. Hon går trots faderns förbud till en sammankomst där Tommy predikar och försöker hoppa upp på scenen för att röra vid hans ansikte, men blir slagen tillbaka av vakterna. "I'm Free": En sång som uttrycker Tommys befriade själstillstånd och hans önskan att hjälpa hela mänskligheten att bli fri på samma sätt. "Welcome": Tommy bjuder alla människor på gatan hem till sig som sina lärjungar. Snart blir hans hem proppfullt, så han låter bygga ett färgrikt slott för kultens behov. "Tommy's Holiday Camp": Slottet blir ett "kollo", där gästerna omhändertas av farbror/morbror Ernie. "We're Not Gonna Take It": Tommy förklarar för sina lärjungar att de måste sluta använda droger och kräver att de ska nå samma andliga uppenbarelse som han genom att spela flipper med öronproppar, ögonlappar och en kork i munnen. Farbror/morbror Ernie ska leda dem till deras maskiner. Lärjungarna gör uppror mot honom och förkastar honom. Han håller på att få ett återfall till sitt gamla tillstånd, men börjar därefter sjunga ett slags lovsång till någon eller något som han beskriver som källan till allt gott.

Musik Musikaliskt sett är albumet en sammansatt uppsättning av pop-rock-arrangemang som huvudsakligen bygger på Townshends akustiska gitarr och berikats genom en mängd tillägg (overdubs) med hjälp av många musikinstrument, till exempel bass-, el- och elektroniska gitarrer, piano, orgel, gonggong, horn, trefaldiga harmonier mellan stämmor och sporadisk dubblering av vokalsolon. Trots denna instrumentala rikedom tenderar ljudet att vara mycket "naket", särskilt i jämförelse med The Whos senare verk. Detta beror på att många av instrumenten bara förekommer för en kort stund, och på att overdubs ofta är så tysta att de bara hörs om man lyssnar mycket noga. Daltrey är visserligen lead singer, men han delar denna roll med andra i förvånansvärt många låtar.

Historia Omkring ett år innan albumet släpptes förklarade Townshend sina idéer och tydligen tänkte ut en del av operans struktur under en välkänd intervju för Rolling Stone. Av denna intervju att döma var den ursprungliga huvudtanken att beskriva hur en pojke upplever allt i världen, t o m grymma händelser, som skön musik (1968 Rolling Stone Interview (by Jann Wenner)). Townshend hade enligt eget påstående tagit inspiration från The Pretty Things' konceptalbum S.F.Sorrow (1968), vilket också beskriver en människas (föga lyckliga) liv. Den utpräglade religiösa rödtråden i Tommy var rimligtvis påverkad av Meher Baba, en österländsk guru vars anhängare Townshend hade blivit (Pete and Tommy, among others by Rick Sanders & David Dalton -- Rolling Stone (no. 37 July 12, 1969)). Långt senare (1996, Interview with Pete Townshend at Manchester Arena, England, 12 December 1996. By Stephen Gallagher (British Youth & Popular Culture Editor, Ubu).) hävdade Townshend också att han omedvetet hade påverkats av sina egna traumatiska barndomsupplevelser, då hans föräldrar tillfälligt hade flyttat isär och han hade skötts av sin psykiskt sjuka mormor - någonting som han inte fick veta förrän på 1990-talet från ett samtal med sin mor (Tommy on Broadway. En film om 90-talsmusikalen. Del 1). Anledningen till att det blev John Entwistle som fick skriva sångerna om misshandeln, "Cousin Kevin" och "Fiddle About", ska ha varit att Pete enligt egen utsaga "inte ville göra dem, inte trodde att han kunde vara tillräckligt grym". När det gäller "Tommy's Holiday Camp", uppkom den på följande sätt: Townshend undrade hur han skulle uttrycka "allt det där med etablissemanget och kyrkan" och Keith Moon föreslog att den skulle skildras som en feriekoloni samt erbjöd att skriva låten, men Townshend föredrog att göra det själv; likväl betraktades det som Moons förtjänst, eftersom idén hade varit hans http://www.thewho.net/discography/songs/TommysHolidayCamp.html. Den sista och mest framgångsrika låten som Townshend skrev för Tommy blev "The Pinball Wizard", och både den och själva inkluderingen av flipperspelet i handlingen gjordes på slutet, enbart för att man skulle få en bra recension av rockmusikkritikern Nick Kohn, som råkade vara flippersfan Tommy on Broadway. En film om 90-talsmusikalen. Del 2.

När albumet släpptes, menade många kritiker att det var ett mästerverk och början till en ny genre, medan andra tyckte att det var "sjukt" på grund av dess mörka tema. Det blev till och med förbjudet på BBC och på vissa amerikanska radiostationer. Samtidigt gjorde det en enorm succé försäljningsmässigt. The Whos anseende och popularitet ökade mycket och verket blev en ständig del av deras repertoar för ett par år. Liner notes from "Tommy" reissue by Richard Barnes

Andra framföranden av albumversionen

The Who spelade hela Tommy live många gånger under de första åren efter det att albumet släpptes. Därefter övergick de till att bara sjunga ett par låtar från den på sina konserter, men de framförde nästan hela operan igen på sin återföreningsturné 1989. Dessutom gjordes en orkesterversion 1972 i London av företagare Lou Reizner. Musiken spelades av The Who och The London Symphony Orchestra, men rollerna sjöngs av några andra av dåtidens ledande pop- och rockstjärnor, bland andra Rod Stewart och Ringo Starr. Denna version framfördes på två konserter och släpptes som album.

Filmen Tommy gjordes till film 1975. Filmen regisserades av Ken Russell och producerades av Robert Stigwood. Här var det själva skådespelarna som sjöng sina roller. Flera film- och rockstjärnor uppträdde. Roger Daltrey spelade Tommy, och hans mor och styvfar spelades av Ann-Margret (kallad "den kvinnliga Elvis") och macho-filmstjärnan Oliver Reed. Elton John, Tina Turner, Eric Clapton och Jack Nicholson figurerade med var sin låt. Recensionsmässigt fick filmen både ros och ris, men flera scener blev mycket kända och filmen som helhet blev en del av populärkulturen.

Rollista i urval The Who

Roger Daltrey - Tommy (Walker) Keith Moon - Farbror Ernie Pete Townshend - sig själv John Entwistle - sig själv

Övriga

Oliver Reed - Frank Hobbs, Tommys styvfar Ann-Margret - Nora Walker, Tommys mor Elton John - The Pinball Wizard Eric Clapton - Predikanten Paul Nicholas - Kusin Kevin Jack Nicholson - Psykoterapeuten Robert Powell - Kapten Walker Tina Turner - Acid Queen Arthur Brown - Prästen

Handling