Säkerhetspolisen (Säpo) är en svensk myndighet med polisiära uppgifter inom nationell säkerhet. Fram till 1989 ingick Säkerhetspolisen i Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, då officiellt benämnd RPS/Säk.Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945. (SOU 2002:87), s 15 Myndigheten är en av Sveriges två operativa polismyndigheter; den andra är Polismyndigheten.
Säkerhetspolisens uppdrag är att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter samt den nationella säkerheten. Detta omfattar att bekämpa brott mot rikets säkerhet (enligt 18 och 19 kap. Brottsbalken), leda och bedriva polisverksamhet mot terrorism, samt utföra bevaknings- och säkerhetsarbete för centrala statsledningen, statsbesök och annat personskydd.
Säkerhetspolisen är en enrådighetsmyndighet och leds av en säkerhetspolischef som ensam ansvarar inför Sveriges regering. Säkerhetspolischefen utses av regeringen.
Sedan 1 januari 2015 är Säkerhetspolisen en självständig myndighet direkt underställd Justitiedepartementet. Uppgifter och ansvarsområden regleras i förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen.https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-20141103-med-instruktion-for_sfs-2014-1103
Från 1 oktober 2022 är Säkerhetspolisen även beredskapsmyndighet och ingår i beredskapssektorn ordning och säkerhet. med instruktion för Säkerhetspolisen och om statliga myndigheters beredskap
Historik Den 31 augusti 1914 inrättades för första gången i modern tid en särskild polisstyrka som skulle förhindra brott mot rikets säkerhet. Polisstyrkan hörde till Generalstaben och fick namnet Generalstabens första byrå, även kallad Polisbyrån. Byrån leddes av kapten Erik Gustaf af Edholm och bemannades av både militär personal och poliser från Stockholm.
I juli 1939 tillsatte Statspolisen en kriminalöverkonstapel och en kriminalkonstapel med säkerhetstjänst som huvuduppgift.Walle Badh: I Statspolisens nät, AB Interdeal, 1960, läst 18 september 2010 Vid krigsutbrottet samma år utökades spionavdelningen. Spionavdelningen bestod då av fyra kriminalöverkonstaplar och 16 kriminalkonstaplar. Avdelningen leddes av kriminalkommissarie Erik Lönn och kallades formellt statspolisens tredje rotel.
Samtidigt byggdes en ny rotel upp vid kriminalavdelningen i Stockholm, kallad sjätte roteln. Sjätte roteln arbetade med säkerhetsfrågor i Stockholm. När spionverksamheten ökade kraftigt började sjätte roteln även hjälpa sina kollegor i resten av landet.
Den 1 september 1939 slogs spionavdelningen och sjätte roteln ihop under en gemensam chef, kriminalintendent Martin Lundqvist. Samtidigt användes namnet "Säkerhetspolisen" av massmedier, medan polisen behöll namnen Statspolisens tredje rotel och Kriminalavdelningens sjätte rotel. Sverige delades också in i så kallade övervakningsdistrikt under respektive landsfogdes ledning. Indelningen gav verksamheten en nationell prägel.
Den 1 juli 1946 avslutades samarbetet. Därefter fick statspolisintendenten i uppdrag att skapa särskilda avdelningar i Stockholm och landets större städer. Avdelningarna skulle bekämpa olovlig underrättelseverksamhet och brott som hör ihop med sådan verksamhet.
Statspolisen avskaffades 1965 i samband med att polisen förstatligades. Den nuvarande organisationen bildades den 1 oktober 1989 och fick samtidigt en generaldirektör.
Organisation Säkerhetspolisens organisation är indelad i fyra delar: verksledning, verksamhetsfunktioner, stödfunktioner och regional organisation. Huvudkontoret finns i Solna och verksamhet bedrivs även vid regionala enheter.
Säkerhetspolisen leds av en verksledning med en generaldirektör, som också är säkerhetspolischef. I verksledningen ingår en ställföreträdande säkerhetspolischef, en chefssekreterare samt chefstjänstemän. Organisationens struktur och ansvar regleras i förordning (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen.
Verksledning Verksledningen består av följande funktioner: Generaldirektör och säkerhetspolischef Ställföreträdande säkerhetspolischef Chefssekreterare Chefstjänstemän
Verksamhetsfunktioner Verksamhetsfunktionerna omfattar följande områden: Kontraspionage Kontraterrorism Författningsskydd Säkerhetsskydd Personskydd
Stödfunktioner Stödfunktionerna omfattar följande områden: Hotbildsanalys Spaning Dokumentation Internationella kontakter Teknik Personal Ekonomi
Regional organisation Säkerhetspolisen har sju regionala enheter som arbetar med underrättelseinhämtning och hotreducering.
Nord – Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, med kontor i Umeå. Mitt – Uppsala, Västmanland och Gävleborg, med kontor i Uppsala. Bergslagen – Dalarna, Värmland och Örebro, med kontor i Örebro. Öst – Jönköping, Södermanland och Östergötland, med kontor i Linköping och Norrköping. Väst – Halland och Västra Götaland, med kontor i Göteborg. Syd – Kronoberg, Kalmar, Blekinge och Skåne, med kontor i Malmö. Stockholm – Stockholm och Gotland, med verksamhet i Solna.
Uppgifter
Kontraspionage Säkerhetspolisen arbetar med kontraspionage. Myndigheten försöker hindra flyktingspionage – när främmande makter övervakar eller angriper politiska motståndare i Sverige. Den arbetar också för att motverka främmande makters spioneri mot teknikföretag.
Kontraterrorism Kontraterrorism innebär att förebygga och upptäcka terrorism som riktas mot Sverige eller utländska intressen i landet. Det omfattar också arbete mot terrorattacker i andra länder och mot att internationella terroristnätverk finns i Sverige.
För detta finns sedan 2005 Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT). NCT gör bedömningar av terrorhotet mot Sverige och svenska intressen samt analyserar händelser och utvecklingen i omvärlden inom terrorism. NCT är en permanent arbetsgrupp inom Samverkansrådet mot terrorism. I NCT ingår representanter från Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST), Försvarets radioanstalt (FRA) och Säkerhetspolisen. Arbetet sker främst vid Säkerhetspolisens huvudkontor i Solna.
Författningsskydd Sektionen mot samhällshotande brottslighet ansvarar för författningsskyddet. Det innebär att skydda viktiga delar av samhället, som hur politiska beslut fattas, hur de genomförs och fria medier.
Sektionen inrättades 2007. År 2008 publicerade den sin första rapport, Hot mot förtroendevalda, som handlade om hot mot förtroendevalda i kommuner och landsting.
miniatyr|Finansminister Magdalena Andersson under budgetpromenaden till riksdagen, omgiven av säkerhetspoliser den 23 oktober 2014.
Säkerhetsskydd innebär skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet.
Personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för personskydd för personer i ledande ställning, till exempel statsministern, statsråd, riksdagsledamöter, kungafamiljen samt utländska statschefer och regeringschefer på besök i Sverige.
Säpo och kontroversen kring åsiktsregistrering Åsiktsregistrering på grundval av partitillhörighet eller medlemskap i politisk organisation förbjöds 1969 då det alltså inte längre var tillåtet för svensk säkerhetstjänst att registrera någon för att han eller hon var medlem i exempelvis VPK. I praxis kom dock detta att fortsätta. Säpo har på uppdrag av regeringen särskilt kontrollerat ett antal politiska organisationer på vänsterkanten som på sitt program haft att omstörta samhället samt ett antal organisationer ute på högerkanten som bland annat kunde misstänkas för olovlig kårverksamhet (BrB 18 kap 4 §).
Aktiva medlemmar i vänstergrupperna skulle enligt bestämmelser för tillämpningen av Personalkontrollkungörelsen registreras av Säpo på grund av risken för att de i framtiden skulle kunna försöka sätta sina revolutionsplaner i verket. Vid händelse av nationell krissituation, exempelvis krig, skulle det vara lättare att uppsöka och oskadliggöra personerna. Konsekvenserna för den enskilde, den registrerade, var exempelvis nekad anställning inom "skyddsklassade arbeten" (400 000 inom olika företag och myndigheter). Att namn kontrolleras gentemot dessa register händer cirka 160 000 gånger per år.
Övervakade partier och organisationer
Vilka organisationer det rört sig om var hemligt i över tre decennier. År 2003 avslöjades att den socialdemokratiska regeringen redan 1970, och även 1973, till Säpo givit föreskrifter som gällde SKP, Clarté, KFML(r), SKU(ml), SKS(ml), MLK, Revolutionära Marxisters Förbund, Förbundet Kommunist, men också högerextrema och nynazistiska organisationer som Nordiska rikspartiet, Nysvenska Rörelsen och Demokratisk Allians samt värnpliktsvägrarorganisationen PAX-VCO i Lund och den mer allmänna vänsterorganisationen Studerande för ett demokratiskt samhälle (SDS) – sammanlagt ett tjugotal organisationer.
Medlemmar i dessa fick registreras under vissa förutsättningar, till exempel om de intog en "ledande ställning". Endast "sedvanlig föreningsverksamhet" som att delta i möten skulle inte medföra registrering,SOU 2002:89 Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002 (listar 1970 års organisationer); Tore Forsberg: "Spioner och spioner som spionerar på spioner", s311-312, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, 2003 (listar 1973 års organisationer) vilket Säpo inte följt då det räckte med att förknippas på lösa grunder med organisationerna i fråga för att bli registrerad i vad Säpo kallade "arbetsanteckningar", ett register åtskiljt från det centrala registret, i vilket Säpo skrev om vilka som prenumererat på olika vänstertidningar och dylik information.Vitbok; Proletärkultur 2001, aa Så sent som 1993 klassade regeringen under Carl Bildt förbundet Revolutionär Kommunistisk Ungdom som HT19-organisation, det vill säga som hörande till den typ av organisationer man skulle rikta "särskild uppmärksamhet åt". Detta har resulterat bland annat i flygövervakning av förbundets sommarläger i Tiveden. Relevant i sammanhanget är att det räckt med att vara medlem i ungdomsförbundet för att registreras.
Under dryga tre decennier har ingen som helst grov brottslig verksamhet kunnat härledas av Säpo till någon av de bevakade vänsterorganisationerna. I fallet KFML(r) fann man tre fall av brott genom övervakningen av dess medlemmar och sympatisörer: undanhållande, dvs bondpermis, från det militära; olaga affischering; samt ett fall av våld mot tjänsteman. Kritiken mot denna åsiktsregistrering har varit mycket omfattande, särskilt då organisationerna varit öppna och uppbyggda enligt föreningsdemokratiska principer och inte har använt sig av militanta metoder i aktioner. Säpo skulle också registrera ledande medlemmar i enhetsfrontorganisationen De Förenade FNL-Grupperna (DFFG), "i den mån dessa fungerar som rekryteringsbas för KFML".SOU 2002:89 Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002
I registren finns också barn så unga som femton år, vars enda brott varit att engagera sig för ett slut på Vietnamkriget. I många fall har det räckt med att prenumerera på en tidning som Proletären eller ha varit vänsterpartist, för att bli registrerad.VITBOK om KPML(r), SÄPO och åsiktsregistreringen i Sverige 1969-1998, Proletärkultur 2001 Människorättsaktivister som exempelvis åsiktsregistrerade Ingrid Segerstedt-Wiberg, journalist och folkpartistisk riksdagsledamot, är tillsammans med andra åsiktsregistrerade politiskt radikalare profiler som Bengt Frejd engagerade i frågan om Säpo-arkivens öppnande.
Efterverkningar