Dvärgvårlök, Gagea minima (L.) Ker Gawl. är en flerårig ört i familjen liljeväxter. Ett traditionellt namn är kråklök, som emellertid lika gärna kan avse den vanliga vårlöken, Gagea lutea.
Beskrivning mini|vänster|80px|Skruvknippe
Dvärgvårlök blir 7 – 15 cm hög. Den skiljer sig från den nära besläktade allmänna vårlöken (Gagea lutea) genom smalare örtblad och spetsiga kalkblad, samt att den har blomställningens (skruvknippets) alla axlar mer eller mindre tydligt förlängda. Blomningstiden är mars till maj.
Till skillnad från den vanliga vårlöken har dvärgvårlök endast ett enda och mycket smalt basalblad, högst 2 mm brett. Det kan bli upp till 16 cm långt. Stjälkbad är mycket kortare och upp till 8 mm breda,
I toppen på stjälken sitter 1 — 7 blommor. Blomman har 6 ståndare och 1 pistill. Kalkbladen är 10 — mm långa. De är spetsiga och ljust gula på insidan. Baksidan kan ibland skifta i grönt. Spetsarna böjer sig ofta nadåt. Blomskaften är vanligen kala, men kan ibland ha glest med hår.
Blomman lockar med sin nektar insekter som pollinerar. Frukten är en kapsel med frön.
Normalt sitter en stor lök plus en mindre lök inom ett gemensamt, brunt skal. Ofta finns dessutom flera smålökar i skalet. Genom de många lökarna sprider sig dvärgvårlök lätt, och kan bli till hela mattor. Sprider sig även genom frön. Kommer dvärgvårlök in i odlingar kan den bli betraktad som ogräs.
Diploid med kromosomtal 2n 2 × 12 = 24.
Habitat Eurasien i gles lövskog och buskskog.
Dvärgvårlök har spritt sig från Skandinavien via Centraleuropa till Syd- och Sydösteuropa, vidare bort genom Mindre Asien, över Kaukasus bort till Sibirien.
I somliga delar av Centraleuropa har dvärgvårlök numera blivit sällsynt eller t o m sårbar.
I Sverige är dvärgvårlök är vanlig i Södermanland och Uppland, men mindre vanlig eller t o m sällsynt i övriga landskap. Saknas längst i norr.
I Norge når den norrut åtminstone till Bergen.
Utbredningskartor Norden Norra halvklotet
Biotop Kulturpåverkad, gärna lerig lucker mark. Gynnas av fuktig luft. pH omkring 10.
Frisk, näringsrik blandad lövskog. Halvskuggigt, måttlig temperatur.
Skyr natriumkloridhaltig omgivning.
Etymologi Släktnamnet Gagea är en eponym nominerad av Richard Anthony Salisbury 1806 som en belöning till den brittiska botanikern Sir Thomas Gage (1781–1820). Salisburys förslag var att Gagea stellaris skulle bli ny benämning för basionymen Ornithogalum minimum L.. (Latin stellaris betyder stjärnliknande, av stella = stjärna. Syftningen var blommans utseende.)Idag räknas Gagea stellaris som synonym till nu (2020) gällande vetenskapliga namn, Gagea minima. Artepitetet minima är latin och betyder "mycket liten".
Synonymer Historia Gagearum - Gagea minima Tela Botanica
Gagea arvensis (Pers.) Dumort., 1827 nom. superfl. nom. illeg. Gagea baumgarteniana Schur, 1866 Gagea callosa (Kit.) Schult. & Schultf., 1829 Gagea callosa var. alpina A.Terracc., 1905 Gagea gracile Hagen Gagea haynii Baumgart. Gagea minima var. calabra N.Terracc., 1896 Gagea minima var. callosa (Kit.) Nyman, 1882 Gagea minima f. paradoxa Illitsch. , 1827 Gagea minima f. robusta Piotr., 1897 Gagea minima f. robusta (Piotr.) Pasher, 1907 Gagea minima f. rufula A.Terracc., 1905 Gagea minima var. albiflora V.J.Zinger, 1881 Gagea stellaris Salisb., 1806 nom. superfl. nom. illeg. Gagea sternbergii (Hoppe) Sweet, 1826 Gagea sternbergii Loudon, 1830 Ornithogalum acutipetalum Herb. ex Schult. & Schult.f. 1829 Ornithogalum arvense Pers., 1794 Basionym, ej synonym nom. superfl. nom. illeg. Ornithogalum arvense var. acaule (DC.) Lej. & Courtois, 1831 Ornithogalum arvense var. bulbiferum (DC.) Gaudin, 1828 Ornithogalum arvensis (Pers. Dumort, 1827 Ornithogalum callosum Kit., 1814 Ornithogalum callosum Kit. ex Schult. 1814 Basionym, ej synonym Ornithogalum gracile hort., (1885), 1883 Ornithogalum gracile Baker, 1874 Ornithogalum gracile K.G.Hagen, 1819 Ornithogalum minimum L., 1753 Basionym, ej synonym Ornithogalum minimum (L.) Link, 1829 Ornithogalum minimum Heldr. ex Nyman, 1882 Ornithogalum minimum O.F.Müll., 1775 Ornithogalum minimum Willd., 1799 Ornithogalum minimum Baker, 1904 Ornithogalum minimum var. acaule DC. 1805 Ornithogalum minimum var. bulbiferum DC. 1805 Ornithogalum minus L., 1771 Basionym, ej synonym Ornithogalum minus Gilib. Ornithogalum minutum Pall., 1773 Ornithogalum pannonicum Chaix ex Vill., 1779 Ornithogalum proliferum Pall., 1795 Ornithogalum sternbergii''' Hoppe, 1806Ornithoxanthum arvense (Pers.) Link, 1829Ornithoxanthum gracile (K.G.Hagen) Link, 1829Ornithoxanthum minimum (L.) Link, 1829Ornithoxanthum sternbergii (Hoppe) Link, 1829Stellaris minima (L.) Moencj, 1794Stellaster arvensis (Pers.) Kuntze, 1891Stellaster minimus'' (L.) Kuntze, 1891
Bilder
Referenser Noter
Webbkällor Den virtuella floran - Dvärgvårlök
Kategori:Liljeväxter Kategori:Dv Växtindex