«Tømmerhoggervisa» er et skillingstrykk. Alf Prøysen samlet den inn i 1955 til sin visespalte i «Magasinet for Alle». Opphavsmenn oppgis ikke.
Teksten 1.Visst er det besværtligt i skogen att vara, når vinteren er kommit och dagen er kort, men likevel måste vi holda oss glada om vi ei har flickor, ei brennevin, ei kort. Vi kokar poatis och erter och flesk sen drikker vi kaffe och vatten dernest. Då blir vi så pirum, så pirum fadirullan så pirum, så parum, fadrerullan och lei.
2.Den ene han slipar, den andra drar veivan, den tredje han kilar sin yksa så vel. Den fjerde han går innpå golvet och språkar och synas så livligt av hjerte og sjel. Han ropar nu gossar, skynd jer och kom inn jag vil eder bjuda et glass brennevin, då blir det så pirum så pirum fadirullan så pirum så parum faderullan och lei
3.Når morgonen kommer vi ruslar til skogen och hogger de graner som påblinkat står, då får vi ei rasta men flittiga vara om vi skal fortjena den føden vi får. Vi hoggar då alla til dagen er all sen spaserar vi alle til grottans portal. Og der der så røkat så roligt faderullan så røkat så roligt fadirullan og lei.
4.Om kvelden vid spisen vi sitter og språkar om alla de eder som hvar og en vet, den ene han ligger på benken og bråkar den andra han går ut på vägen och svär. Den tredje han spiller den ljuvlige vals den fjerde han sjunger og det er av full hals. Og her er så roligt så roligt fadirullan så roligt så roligt fadirullan og lei.
5.Når lørdagen kommer vi rusler til bygden och veljor de flickor som vi haver kjær, då blir vi så snapsa når detta ei lykkas thi flickorna sier vi utbygninger er. Vi ruslar til skogen med nedslagent mot så vi knapt neppe orkar att røra en fot, thi vi er så snapsa, så snapsa, fadirullan så snapsa, så snapsa fadirullan och lei.
6.Ursäkta godvenner jag visan må slutta jag måste nu spisa når grisen er stekt. Kaffikurran står der i spisen och kokar och kokar i oska kvar enesta skvett. Och hånden den dirrar och stemmen blir svak så jag knapt neppe orkar och sjunga en rad. Thi jag er så søvnig, så søvnig fadirullan så søvnig, så søvnig fadirullan och lei.
7.Men om jag får leva och helsen får hava til våren den grønnas och dagen blir lång, då vil jag adjøs i från flickorna taga ei mere får høra på fjellrypas sång. Da vil jag bortreise til Østersund stad der mottar mig flickor med flaskar och glas då blir vi så pirum så pirum fadirullan så pirum så pirum faderullan och lei.
Kilder De gamle visene 2 med Alf Prøysen, Forlaget For Alle 1973
Kategori:Skillingsviser